Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÄNK mäŋ4k, sbst.2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar (SkinnkamRSthm 1552 B, s. 23 (: Menckiar), Möller (1790) osv.) ((†) -er HFinlKamF, Stiernman Com. 2: 144 (1638)).
Ordformer
(i sht förr äv. skrivet menk (förr äv. menck, mänck). menecker, pl. 1718—1825 (: Menecker-skinn). -kiar (-kier), pl. 1544—1552)
Etymologi
[jfr d. mink, menk; av mnt. o. t. mink, menk; eg. samma ord som MINK]
den bl. a. i Östeuropa o. vissa delar av Mellaneuropa hemmahörande flodillern Mustela lutreola Lin., nerts; äv. (numera bl. i sg. ss. ämnesnamn l. med kollektiv bet.) om skinn l. pälsvärk av detta djur. Juslenius 390 (1745). Östenson Räikkönen Svinhufv. 74 (1929). — särsk. (†) i pl., om (ett bestämt l. obestämt) antal mänkskinn; ofta närmande sig l. övergående i anv. ss. ämnesnamn. HFinlKamF 1: 20 (1533). En luffwa aff menker. HH 2: 25 (1548). Stiernman Com. 6: 515 (1718).
Ssgr: A: MÄNK-FÄLL. (mänk- 1547. mänke- 1546—1549) (förr) jfr fäll, sbst.1 1. GripshR 1546—47. Senge feller Menckefell offodrat — 1 st. GripshInvent. 1549. —
-SKINN. (mänk- 1797 osv. mänker- 1543—1825) SkinnkamRSthm 1543, s. 17. SvD(A) 1917, nr 352, s. 13.
B (†): MÄNKE-FÄLL, se A. —
C (†): MÄNKER-SKINN, se A.

 

Spalt M 1930 band 17, 1945

Webbansvarig