Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MYNNING myn32, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(munning 1679c. 1755. myndingh 1673. mynnig 1696. mynning c. 1695 osv. mönning 1763)
Etymologi
[jfr d. munding, nor. munning; efter t. mündung (ä. t. äv. mundung), avledn. av mund (se MUN, sbst.1). — Jfr MYNNA, v.1]
1) (i sht rundad) öppning till ett slutet rum, en behållare, ett rör o. d. varigenom rummets osv. innehåll kan komma ut l. uttömmas (resp. ngt kan komma in l. påfyllas) o. d.; äv. om dylik öppning med inbegrepp av det parti av rummet osv. som bildar öppningen l. enbart om detta parti. Gjut uti ett Glas som en wid Mynnig hafwer gått gammalt Wijn eller Malwasier. TrenchierB 101 (1696). Urinrörets mynning. Cederschiöld Ordl. (c. 1847; under urinrör). Här i lyans mynning var det gott att taga björnen, då den kom. Munsterhjelm Trapperl. 1: 106 (1918). Strålrör med lös mynning. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 125. — jfr GRUV-, KRATER-, KÖRTEL-, MAG-, NÄS-, SCHAKT-, TRUMPET-, TUB-, TÄLT-, UGNS-MYNNING m. fl. — särsk. om öppningen l. främre delen av loppet till ett skjutvapen. Wärnskiöld Fortif. C 2 b (1673). På torgen planterades fältstycken, hvars mynningar vändes emot de största gatorne at styra folket. Celsius G1 1: 70 (1746). Alm VapnH 82 (1927). jfr BÖSS-, KANON-, REVOLVER-MYNNING m. fl.
2) den nedersta (i allm. något utvidgade) del av en flods o. d. lopp varmed floden osv. slutar o. mynnar ut i havet l. sjön, utlopp; äv. om motsvarande del av en sjö som står i förbindelse med en annan sjö l. med havet l. av en (smal) fjord o. d. Hiärne 2Anl. 74 (1702). Mynningen af siön Glan. Block MotalaStr. 7 (1708). Donau utfaller i Svarta hafvet genom 7 mynningar. Bergman Jordkl. 1: 379 (1773). Hagman FysGeogr. 55 (1903). — jfr BÄCK-, DELTA-, FJORD-, FJÄRD-, FLOD-, Å-, ÄLV-MYNNING m. fl.
3) den del av en gata, (smal) passage o. d. varmed gatan osv. slutar o. mynnar ut i en öppen plats l. i en annan (större) gata o. d. Almqvist TrFr. 1: 158 (1842). Theodoros hade valt sin bostad .. vid mynningen mellan tvenne berg. Rydberg Ath. 369 (1859). Det fästningslika Palazzo di Venezia, som ligger vid mynningen till Korso. Dens. RomD 151 (1874, 1877). SvD(A) 1931, nr 151, s. 28. — jfr DAL-, GATU-, GRÄND-MYNNING m. fl.
Ssgr (i allm. till 1 slutet, vapen., artill.): A (†): (1) MYNNING-BESÄTTNING. krans av tandlika bildningar omkring öppningen till den urnliknande sporkapseln hos vissa mossväxter, peristomtänder, munbesättning. Hartman Fl. LXXV (1838). BotN 1857, s. 142.
B: MYNNINGS-ARBETE~020. det arbete som kräves för att få upp den hastighet som en projektil har, då den lämnar eldröret. VFl. 1929, s. 86.
(2) -ARM, r. l. m. [jfr t. mündungsarm] jfr arm, sbst. III 2 a. Palmblad LbGeogr. 54 (1835). Po .. faller ut i Adriatiska hafvet genom 15 mynningsarmar. NF 7: 898 (1883).
-BAND. förstärkningsband anbragt runt mynningen på ett skjutvapen. KrigVAT 1843, s. 349.
-BLÄCK. mynningsskydd av bläck (för gevär o. karbiner). SFS 1895, Bih. nr 6, s. 11.
-BROMS, r. l. m. gasbroms som anbringas på mynningen av ett skjutvapen för att minska den vid skottlossningen uppkommande rekylenergien. 3NF (1931).
(2) -DAL. geogr. dal omkring mynningen av en flod o. d. Palmblad LbGeogr. 50 (1835).
(2) -DELTA, n. geogr. delta. Nordenskiöld Vega 1: 41 (1880).
(1) -DIAMETER. Törngren Artill. 1: 42 (1794).
-EFFEKT. jfr -energi. KrigVAH 1888, s. 226.
-ENERGI. den avskjutna projektilens rörelseenergi vid mynningen. VFl. 1916, s. 155.
(2) -FJÄRD. geogr. fjärd i vilken en älv o. d. mynnar ut. Högbom Norrl. 159 (1906).
-FLAMMA, r. l. f. eldflamma som vid skottlossning synes vid mynningen av eldröret. NDA 1913, nr 66, s. 3.
-FODER. (†) = -fodral. Spak HbFältartill. 198 (1873). Lundell (1893).
-FODRAL. jfr -skydd. Holmberg Artill. 3: 140 (1883).
-FRIS. [jfr t. mündungsfries] (†) = -band. Uggla Sjölex. 590 (1876).
-FRÄS, r. l. m. redskap för borttagande av konicitet l. ojämnheter som uppkommit på kanterna av mynningen till ett eldrör. EldhandvSkjutsk. 2: 43 (1886).
-FÖRSTÄRKNING. konkret. Ramsten o. Stenfelt (1917).
(1) -GARN. fisk. i ryssja: rummet mellan själva ryssjan o. de mot redskapets mittlinje böjda sidoarmarna; jfr stång-garn. Ekman NorrlJakt 350 (1910).
(2) -GREN. = -arm. Mankell Fältsl. 829 (1859).
-HASTIGHET~200 l. ~102. [jfr t. mündungsgeschwindigkeit] (numera mindre br.) hastighet som en projektil har, då den lämnar eldröret, en projektils utgångshastighet. TSjöv. 1891, s. 99. Alm VapnH 219 (1927).
-HYLSA, r. l. f. jfr -skydd. Billmanson Vap. 70 (1882).
-HÖJD. den höjd som mynningen av ett skjutvapen har vid skottlossningen. EldhandvSkjutsk. 1: 58 (1876).
-KALIBER. KrigVAT 1840, s. 262.
-KANON ~kanω2n. (förr) framladdningskanon. TT 1897, Allm. s. 312.
(1) -KANT.
-KAPELL. jfr kapell, sbst.2 1, ävensom -skydd. UFlott. 3: 25 (1882).
-KNALL. i fråga om skjutning med eldvapen vars projektilhastighet är större än ljudets: knall framkallad av den ur loppet utrusande krutgasen. SvUppslB 4: 363 (1930).
-KORS. [jfr d. mundingskryds] (förr) korsformigt redskap som sattes in i mynningen av ett eldrör vid undersökning av eldrörsloppet. KrigVAH 1833, s. 105.
-KREVAD. projektilkrevad som inträffar omedelbart efter det att projektilen lämnat eldröret. Holmberg Artill. 3: 280 (1883).
-LADDAD, p. adj. (i sht om ä. förh.) framladdad. Den mynningsladdade lodbössan. Halfvarsson LjungaÄlv 1: 5 (1923).
-LADDARE, r. l. m. (i sht om ä. förh.) skjutvapen som laddas från eldrörets mynning, framladdare. LfF 1869, s. 345.
-LADDNING. (i sht förr) laddning av ett skjutvapen från eldrörets mynning, framladdning. KrigVAT 1844, s. 18.
Ssgr (i sht om ä. förh.): mynningsladdnings-gevär,
-kanon,
-pistol,
-revolver m. fl. —
(2) -LAND. geogr. landområde omkring mynningen av en flod o. d. Palmblad LbGeogr. 231 (1835).
(2) -OMRÅDE~020. geogr. område för l. omkring mynningen av en flod o. d. HeimdFolkskr. 21: 6 (1894).
-PLAN, n. om horisontalplanet genom mynningen av ett eldrör. SFS 1847, nr 17, s. 25.
-PROPP. propp (av trä) som sättes in i mynningen av ett eldrör ss. mynningsskydd. ReglVirkeslefv. 1825, § 89.
(1) -RAND.
(1) -RÖR. rör som utgör mynningen av ngt. UB 2: 346 (1873).
-SIRAT. (†) sirat runt mynningen av ett eldrör (en kanon). Törngren Artill. 2: 14 (1795). KrigVAH 1810, s. 10.
(2) -SJÖ. geogr. avloppslös insjö i vilken flod(er) mynna(r) ut. 2NF 16: 1098 (1912).
-SKYDD. föremål som anbringas över l. i mynningen av ett eldrör för att skydda loppet mot smuts, väta o. d. SDS 1905, nr 81 A, s. 1.
-TERS. [jfr t. mündungstars] (förr) anordning för kanoners surrning o. in- o. urtagning i resp. från skeppet. Frick o. Trolle 168 (1872). TLev. 1892, nr 23, s. 2.
-TÅG. [jfr d. mundingstov, eng. muzzlerope] (förr) tåg varmed mynningen av en fartygskanon surrades fast. PH 5: 3450 (1752). Uggla Sjölex. 591 (1876).
(2) -VIK. geogr. vik som mynningen av en flod bildar l. vari en flod utmynnar. Palmblad LbGeogr. 134 (1835).

 

Spalt M 1713 band 17, 1945

Webbansvarig