Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUEDDIN mɯäd4in l. MUEZZIN mɯäs4in l. mɯät4sin, m.; i best. anv. utan slutartikel; pl. -er, äv. -s (Hedberg Loti Ökn. 189 (1895), Dens. Loti Galil. 19 (1896)).
Ordformer
(-edd- 1882 osv. -ess- 1865. -ezz- 1854 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. muezzin, fr. muezzin, muézin; av arab. mu’aððin, particip av ‘aððana, kalla till bön, ropa]
(i fråga om muhammedanska förh.) tjänsteman vid en moské som (fem ggr om dagen) från en minaret ropar ut bönestunderna, böneutropare. CVAStrandberg 3: 217 (1854). Ibland låter det, som om skaror af muezzins mässade alla på en gång. Hedberg Loti Ökn. 189 (1895). Det är muezzin, som från moskéns smärta minaret kallar de trogna till bön. Ramberg Svarta 19 (1911).

 

Spalt M 1517 band 17, 1945

Webbansvarig