Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MORD 4rd, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(moohl 1678. moord(h) (moordth) 15231692. mord (-dh) 1528 osv.)
Etymologi
[fsv. morþ, hemligt dråp, motsv. d. mord, isl. morð, fsax. morth, t. mord, feng. morð, av ett germ. murþa- (jfr de med annat avledningssuffix bildade got. maúrþr, feng. morðor (eng. murder) o. det från germ. spr. lånade fr. meurtre), av ieur. mṛto-, som föreligger i sanskr. mrtá-, död (jfr äv. gr. βροτός, dödlig (man), o. lat. mortuus, död), till den ieur. roten mer, dö, i lat. mori, lit. mirti, dö. — Jfr MOL, adv.2, MORSK, adj.2, MYLING, MÖRDA]
1) dödande, ihjälslående.
a) handling(en) att (rättsstridigt) döda en människa, dråp; särsk. (o. jur. enbart) om rättsstridigt dödande av människa vilket sker med överlagt uppsåt att döda (motsatt: dråp); förr om dråp som förövades i hemlighet (o. varvid liket undanskaffades l. gömdes) o. där gärningsmannen var okänd; jfr LÖNN-MORD; mera tillf. äv. om dödande av djur. Begå ett mord. Begå l. föröva (förr äv. göra l. lägga) mord på ngn. Anklagad för mord. Skyldig till mord. Uppsåtligt mord. Mordet blev aldrig uppklarat. Mat. 15: 19 (NT 1526). JönkTb. 119 (1528: giorde). Syr. 6: 9 (Bib. 1541; om hemligt dråp). Hennes högre hand (blev) affhuggen, Ther medh hon hade lagtt thett ynckelige mordh på sin Man. SthmTb. 16/2 1596. Mord sker, när någon, med förut öfverlagdt uppsåt, försåtligen och i löndom dödar annan. Palmén JurHb. 187 (1859). DN 28/4 1929, Söndagsbil. s. 5 (om dråp). — jfr BARNA-, BÄLG-, DOLSKE-, DUELL-, FADER-, FOSTER-, GIFT-, LUST-, LÖNN-, MANNA-, NIDINGS-, RITUAL-, RÅN-, SJÄLV-MORD m. fl. — särsk.
α) i ordspr. Mordh kan aldrigh dölias. SvOrds. B 6 b (1604); jfr: Mordet vill i dagen, säger ett gammalt ordspråk. Rydberg RomD 76 (1877). Honings Ord, är offta gifft och mord .. (dvs.) Sööt Ord haa offta falskan grund. Grubb 329 (1665); jfr c. Ord äro inga mord. Granlund Ordspr. (c. 1880).
β) [jfr fsv. liggia a morþe] (†) i uttr. ligga på mord, ligga mördad. UrkFinlÖ I. 3: 131 (1590).
γ) (†) i uttr. l. utgå på mord, ha till mål l. för avsikt att mörda; ha mord i sinnet; jfr GÅ UT 9. Forsius Fosz 308 (1621). Schultze Ordb. 3145 (c. 1755).
δ) om ss. orättmätigt ansett dödande av människa under lagliga former; särsk. (numera mindre br.) i uttr. juridiskt (i sht förr äv. politiskt) mord. Den allmänna rättskänslans afsky för detta politiska mord (dvs. Görtz’ avrättning). Ekelund 1FädH II. 2: 67 (1831). På Helgeandsholmen begicks det juridiska mordet på konung Birgers oskyldige son. 2SAH 41: 253 (1866). Buddenbrocks afrättning var ett mord under juridiska former. SvH 7: 158 (1902). jfr JUSTITIE-MORD.
b) (numera föga br.; jfr dock α, β) (rättsstridigt) dödande av många människor (samtidigt), slaktande, mördande (av människor); blodbad; äv. om mördande strid; förr äv. i uttr. bedriva mord. G1R 1: 50 (1523). Ändoch Konung Christiern .. ett sådant förfärligit och ohörligit Mordh och Tyrannij i Stockholm .. bedriffuet haffuer, .. Så (osv.). Tegel G1 1: 59 (1622). Celsius G1 1: 70 (1746; om Sthms blodbad 1520). Kampen, mordet, skriket stego till sitt högsta raseri. Almqvist GMim. 2: 81 (1842; om gatustrid i Paris). — jfr BARNA-, MASS-MORD. — särsk.
α) (fullt br. i ålderdomlig stil) i sådana uttr. som (härja l. hota l. överfalla o. d.) med mord och brand (förr äv. med mord och rov) o. d.; numera ofta uppfattat ss. plur. av a. G1R 1: 105 (1523). Hwar .. (lybeckarna) icke nu snarlige bekome theres betalning, wille the besökia landet (dvs. Sverge) medh mord och brand. Svart G1 152 (1561). Tempeus Messenius 123 (1612: medh mord och rooff .. öfuerfalla). Härja med mord och brand. Nordforss (1805). jfr (metonymiskt): Der lastades mot Svea strand / en flotta då med mord och brand. Tegnér (WB) 4: 26 (1822).
β) (mera tillf.) om dödande av djur. Ekeblad Bref 1: 249 (1653).
c) i utvidgad anv. Hvarje hatfull tanke är ett mord. Ödmann StrFörs. 1: 166 (1799). — särsk.
α) om (lömskt l. förrädiskt) tillintetgörande l. ödeläggande av känslor l. andliga värden, ss. själ, ynnest, ära, framtid o. d.; äv. om tillfogande av svår psykisk smärta. Gud .. / Beware mig frå Satans mord. Carl IX Rimchr. 50 (c. 1600). Jag skulle begå ett mord på din framtid, om jag samtyckte dertill. Topelius Vint. I. 1: 105 (1863, 1880). jfr SJÄLA-MORD.
β) [efter Psalt. 42: 11] (†) i uttr. (så)som ett mord i mina ben, betecknande olidlig smärta. Thet är mich såsom itt moord j minom benom at mine fiender försmädha mich. Psalt. 42: 11 (öv. 1536; Luther: Es ist als ein Mord in meinen Beinen; Bib. 1917: såsom krossade man benen i min kropp). Lybecker 103 (c. 1715).
γ) närmande sig bet.: mordlust, mordiskhet; mordplaner. Han har mord i sinnet. (Människorna äro) fulle medh awund, moord, kijff, swick, otocgt. Rom. 1: 29 (NT 1526). Han .. läste mord i Pauls ögon. Siwertz Fribilj. 45 (1943).
2) [jfr fsv. morþ i bet.: döljande av lik, ävensom MYLA, v.] (†) hemlighållande, döljande; i uttr. lägga mord (och dulsmål) på ngn (jfr 1 a), dölja en mördads lik; jfr LÖNN, sbst.2, DULSMÅL 2. Michel Skomackere, then han ihiälslaget, och på mord lagdt hade, war tå vpfunnen. SthmTb. 13/9 1596. (Han hade) lagdt Mordh och Dölsmåll på them (som han slagit ihjäl). Därs. 18/9 1596.
Ssgr (till 1): A: MORD-ANDE l. (i sht i bet. 2) -ANDA. (mord- 1582 osv. morde- 1689, 1710)
1) [jfr t. mordgeist] (i ålderdomligt spr.) om övernaturligt väsen.
a) djävul l. demon l. ond makt som törstar efter mord, stundom tänkt ss. drivande en människa till att begå mord; särk. om djävulen; jfr -djävul. Then mordandan dieffuulen. PErici Musæus 1: 75 a (1582). Mordanden satt i thenna ogudachtiga menniskians öron och hierta. Münchenberg Scriver Får. 254 (1725). Hagberg Shaksp. 11: 105 (1851).
b) andeväsen som sprider död bland människorna (gm sjukdom o. d.). Öfver vårt fädernesland hade Dödsgudinnan Hel utsändt sina mordandar. 2SAH 16: 48 (1835).
2) (†) mordbegär, mordlust. Uti borgelig ofred upäggas mordandan af personligt hat. Lagerbring 1Hist. 2: 17 (1773). Meurman (1847).
-ANLÄGGNING~020. (numera knappast br.) = -anslag. JournLTh. 1810, s. 979. Lysander Almqvist 385 (1878).
-ANSLAG~02. [jfr t. mordanschlag] (i skriftspr.) plan l. komplott som går ut på mord; äv.: mordförsök. Dahlberg Lefn. 101 (c. 1755; uppl. 1911). Blanche Bild. 2: 4 (1864).
-BARN. (†) om mördare; möjl. eg.: ”mordets barn”; jfr barn I 6 c. The som dräpa och mörda andra, och altså blifwa .. förbannade helwetes brander och mordbarn. Phrygius MRosengren C 8 b (1608).
-BEDRIFT. jfr -bragd. Namnet at vara stor förvärfvas (av araben) endast genom et stort antal mordbedrifter. SP 1792, nr 234, s. 2.
-BEDRÄG. (†) svekfullt mord. LejonkDr. 202 (1688).
-BEGIVEN, p. adj. (†) mordlysten. Frese Pass. 77 (1728). Därs. 94.
-BEGÄR. [jfr t. mordbegier(de)] jfr -lust. Amnelius Quirsfeld 473 (1690).
-BLOSS. (†) mordbrandsfackla, brandfackla. Möller (1790). LBÄ 32: 15 (1799; bildl.). Dalin (1853).
-BRAGD. bragd som består i mord; i sht ironiskt. Fryxell Ber. 6: 404 (1833).
-BRAND; pl. -bränder ((†) = (Agardh BlSkr. 2: 216 (1846))). [fsv. mordhbrander; jfr fd. morthbrand, mnt. mortbrant] uppsåtligt (o. hemligt) anlagd brand varigm en l. flera människor berövas livet l. som medför fara för människoliv; numera ofta i allmännare anv.: uppsåtligt (o. hemligt) anlagd brand som åstadkommer skada på l. medför fara för annans egendom l. som innebär förlust för försäkringsgivare; äv. om handlingen att anlägga dylik brand. Anlägga, anstifta mordbrand. Han dömdes till straffarbete för mordbrand. G1R 7: 54 (1530). Wisbur säijes .. af sina egna söner genom mordbrandh vara förgiordh. LPetri Kr. 40 (1559). MB 11 (Lag 1734; i rubrik, i allmännare anv.). Ryktare erkänner tre mordbränder. SvD(A) 1933, nr 67, s. 7 (rubrik). särsk. (i vitter stil) i utvidgad anv., om krig; jfr brand, sbst.1 I 2 b, krigs-brand 2. 2SAH 7: 140 (1814).
Ssgr: mordbrands-anläggning. (anläggande av) mordbrand; i sht i pl. Malmström Hist. 4: 5 (1874). särsk. bildl., om åtgärd som avser revolutionärt o. blodigt omstörtande av den bestående samhällsordningen. SvD(A) 1929, nr 118, s. 4.
-drift. (†) mordbrandsmani. Hygiea 1840, s. 214. Tholander Ordl. (c. 1875).
-fackla. [jfr t. mordbrandsfackel] fackla varmed mordbrand anlägges; numera nästan bl. bildl. 2SAH 21: 7 (1841; bildl.). Stockholms räddning undan ryska mordbrandsfacklor. 3SAH 14: 25 (1899).
-försök. Fryxell Ber. 7: 3 (1838).
-låga, r. l. f. (i vitter stil) Rydberg Faust 281 (1878).
-mani. sjuklig drift att anlägga eld, pyromani. Ahlström Eldsl. 49 (1879).
-BREV. (†) jfr urie-brev. Lind (1749; under mord-brief). Heinrich (1828).
-BRÄNNA, v. [jfr mnt. mortbernen, t. mordbrennen] anlägga mordbrand; bränna (ner) gm mordbrand; i sht i p. pr. o. ss. vbalsbst. -ande. Schroderus Os. 1: 215 (1635). De lönskt mordbrännande gäster. Franzén Skald. 7: 260 (1834; om glödande kulor). Danskarne, hvilka .. mordbrände .. på Öland. Kullberg Portf. 195 (1847). Den mordbrända och plundrade Borgunds kyrka. Hvar8Dag 5: 475 (1904).
-BRÄNNARE, se d. o. —
-BRÄNNERI1004, äv. 3~002. [jfr t. mordbrennerei] (numera mindre br.) (anläggande av) mordbrand, mordbrännande; ngn gg äv. i fråga om brand som orsakas av döda ting; jfr -bränna. Söderman ExBook 180 (1679). Utaf frucktan för Mordbrännerie, tillåtes ingen Främmande tilgång til våre Förrådshus. PT 1758, nr 20, s. 3. Järnvägarna orsaka också stora skogsbränder, men deras mordbränneri .. hämmas mer och mer. Ymer 1923, s. 24.
-BRÄNNERSK, -BRÄNNERSKA, se mordbrännare avledn.
-BRÄNNING. (†) mordbrand. (Delinkventen) bekännde: — att han .. begått de tvenne mordbränningarne. SP 1809, nr 7, s. 2.
-DJUR. (mord- 1834. morde- 1732) (†)
1) djur som dödat ngn. Strinnholm Hist. 1: 188 (1834; om Fenresulven).
2) i utvidgad anv., om människa som begått mord o. därvid ådagalagt djurisk grymhet. Kolmodin QvSp. 1: 566 (1732).
-DJÄVUL. jfr -ande 1 a. Scherping Cober 1: 282 (1734). Ach Satan then Mord-Diefvulen! Därs. 2: 327 (1737).
-DOLK. (mord- 1785 osv. morde- 1732) (numera bl. tillf.) jfr -vapen. Kolmodin QvSp. 1: 531 (1732; bildl.). 1SAH 4: 129 (1791, 1809).
-DRAMA, n.
1) skådespel i vilket mord begås; jfr dram, sbst.2 1. Sylwan (o. Bing) 1: 243 (1910). Senecas morddramer. Schück Shaksp. 1: 80 (1916).
2) bildl., om (uppskakande, tragiskt händelseförlopp i samband med) mord; jfr dram, sbst.2 3. Vallentin London 417 (1912). Ett uppskakande morddrama, varvid två personer bragts om livet. SvD(B) 1927, nr 193, s. 3.
-DRIFT. jfr -mani. Tholander Ordl. (c. 1875). Gadelius Tvångst. 22 (1896).
-ELD. [fsv. mordhelder] (numera bl. i vitter stil, arkaiserande) mordbrand. VDAkt. 1720, nr 294. Heidenstam Svensk. 1: 266 (1908).
-FACKLA. (mord- 1804 osv. morde- 1792) (i sht i vitter stil) mordbrandsfackla. Kellgren (SVS) 3: 369 (1792). Angered-Strandberg NVärld. 333 (1898).
-FEST. (mord- 1847 osv. morde- 1732) (numera bl. tillf.) fest under vilken (mass)mord begås; äv. om massmord som (av ngn viss person) betraktas som en fest. Kolmodin QvSp. 1: 593 (1732).
-FÖRSÖK. Mordförsöket mot l. på konungen misslyckades. SC 1: 176 (1820).
-GALLERI. [jfr fr. galerie meurtrière, ävensom dan. o. t. mordgang] (förr) bef. om galleri (se galleri, sbst.1 1 c α) under betäckta vägen (se betäcka 9 b α γ‘) (l. under fältvallens krön) i en fästning. Törngren Artill. 4: 4 (1794). Hazelius Bef. 294 (1836).
-GARN. (mord- 1572. morde- 1732) (†) nät varmed ngn fångas för att mördas; anträffat bl. bildl. LPetri Skylsk. G 3 a (1572). Kolmodin QvSp. 1: 656 (1732).
-GEVÄR. (mord- 16981921. morde- c. 1700) [jfr t. mordgewehr] (†) mordvapen; mordvärktyg; äv. om krigsvapen; jfr gevär 1. Här har han (dvs. liemannen) åter nu sitt mordgevehr bracht an. Rosenfeldt Vitt. 229 (1698). Dalin Vitt. 4: 235 (1743; om spikklubbor). Kullberg Tasso 2: 233 (1860). Cannelin (1921).
-GIRIG. [jfr mnt. mortgirich, t. mordgierig] (ngt ålderdomligt) mordlysten; blodtörstig. Hans osäijeligha ondsko och mordgirugha upsåt. LPetri Kr. 148 (1559). Mordgirige Blodhundar. Tegel G1 1: 67 (1622). Almqvist Törnr. 1: 22 (1839). (†) Huru mordgirugh war then rasande Herodes på honom (dvs. Kristus), at han honom gerna hade dräpit j barndomen? PErici Musæus 1: 182 b (1582). särsk.
a) (†) i uttr. mordgirig törst, mordtörst. Skogekär Bärgbo Klag. B 2 a (c. 1632).
b) (†) närmande sig bet.: som medför l. är förenad med mördande, blodig. Itt mordgirigt krijgh. L. Paulinus Gothus Com. 91 (1613).
-GIRIGHET—00~2 l. ~200. (ngt ålderdomligt) LPetri ChrPina c 7 b (1572).
-GLAV. (mord- 1844 osv. morde- 1746) (numera bl. ngn gg arkaiserande) jfr -vapen o. glav 2. Nordenflycht QT 1746—47, s. 106.
-GROP. [jfr t. mordgrube] (†) om helvetet. Fördömelsens ewiga fängelse och mordgroop. Phrygius MOlai C 6 a (1608).
-GRUVA, r. l. f. [jfr t. mordgrube] (†) bef. kasematt; jfr -källare o. gruva, sbst.1 Rålamb 8: 14 (1691).
-GRYM. (†) grym o. mordisk. Girs E14 94 (c. 1630). Columbus Ordesk. 64 (1678; uppl. 1908).
-GÅTA. (ouppklarad) mordhistoria (se -historia 2). —
-GÄRNING. = mord 1 a. Schroderus Os. 2: 160 (1635). Mordgerningarna i Upsala år 1567. 2SAH 51: 138 (1875).
-HISTORIA. [jfr t. mordgeschichte]
1) berättelse om mord; jfr historia II 6. PedT 1899, s. 2.
2) affär som har med mord att göra; jfr historia II 7 a. Mordhistoria från 1905 klaras upp. SvD(A) 1931, nr 190, s. 9 (rubrik).
-HUGG, n. (numera bl. tillf.) hugg varigm ngn mördas; äv. bildl. Then ledha dieffuulens mordhugg och stingh. PErici Musæus 1: 21 b (1582). SthmFig. 1845, s. 5.
-HUND. [jfr t. mordhund] (†) ss. okvädinsord, om person: mördare, niding. HammarkDomb. 13/5 1612. Dahlberg Lefn. 100 (c. 1755; uppl. 1911).
-HUS. (mord- 1764. morde- 1681) [jfr mnt. morthūs] (†) hus där mord begås l. begåtts l. där mördare bor. ConsAcAboP 5: 219 (1681). Ekblad 180 (1764).
-INSTRUMENT. [jfr t. mordinstrument] jfr -redskap. Hasselquist Resa 110 (1750). Hedberg Dagt. 25 (1876).
-JÄRN. (i vitter stil) jfr -vapen o. järn 7. Schultze Ordb. 2051 (c. 1755). Hagberg Shaksp. 12: 72 (1851).
-KISTA. (†) bef. kaponjär. Rålamb 8: b 4 b (1691).
-KLO, r. l. f. (mord- 1740. morde- c. 1690) [jfr t. mordklaue] (†) jfr -vapen o. klo, sbst.1 1 e η. Renner Siökort 6 (c. 1690). Humbla Landcr. 322 (1740).
-KNIV. (mord- 1664 osv. morde- 1684) (numera bl. tillf.) jfr -vapen. (Han) ähr aff en ogudhachtig soldat .. medh en mordhkniff hemma i sin egen stugu ihielstungen. VDAkt. 1664, nr 220. 2SAH 36: 194 (1862).
-KOMMISSION. med uppdrag att utreda (ett) mord. Kriminalpolisens mordkommission (i Sthm). DN(A) 1932, nr 300, s. 1.
-KOMPLOTT. jfr -anslag. AB 1869, nr 227, s. 3.
-KONST. (†) skicklighet i att begå mord; bildl. (Gud bevarar oss) emoot dieffuulens mordkonst. PErici Musæus 2: 331 b (1582).
-KORS. minneskors (av trä l. sten) som uppsatts på en plats där ett mord blivit begånget. Ymer 1933, s. 369.
-KULA, r. l. f. (mord- c. 15401880. morde- 1626 c. 1696) [jfr mnt. mortkule] (†) mördarkula; äv. bildl.; jfr kula, sbst.4 1. OPetri Kr. 55 (c. 1540). At mig här / Detta Lijf mång tusend Dödars mörka Morde-kuhla är. Dahlstierna (SVS) 301 (c. 1696). Scholander 2: 258 (1880).
-KÄLLARE. [jfr t. mordkeller] (†) bef. kasematt; jfr -gruva. Ståhlsverd 70 (1755). Dalin (1853). Schulthess (1885).
-LUST l. -LUSTA, r. l. f. [jfr t. mordlust] lust att mörda, mordlystnad, mordiskhet. Palmblad Nov. 3: 26 (1817, 1841). (Djur av kattsläktet) ihjälrifva af mordlust långt mer än som behöfves för att stilla hungern. Nilsson Fauna 1: 110 (1847). Moberg Rosell 194 (1932).
-LYSTEN. uppfylld av mordlust; jfr -girig. SC 2: 111 (1821). De lömskaste och mest mordlystna vildar i guldområdet. Hultman SvDiam. 152 (1909). särsk. (i vitter stil) i utvidgad anv.: mordisk (se d. o. 1 a). Månn qvalet der (dvs. i graven) glömmer / Sin mordlystna dolk? Atterbom 2: 445 (1827).
-LYSTNAD. jfr -lust. Oldendorp 1: 280 (1786).
-LÄSA, se mol, adv.2 ssgr.
-MANI. i sht psykiatr. mani att mörda; jfr mani 2 slutet. Rein Psyk. 1: 432 (1876). Fröding Eftersk. 2: 46 (1890, 1910).
-MASKIN. om maskin som användes till att avrätta dödsdömda; äv. om mekaniserade krigsvapen. Snoilsky 3: 230 (1883). Mordmaskiner, som fritaga bödeln från bryderiet att hugga till. AB 1897, nr 219, s. 3.
-MEDEL. (†) jfr medel, sbst. 13. Hvarken bör Bränvinet berömmas såsom den bästa lifsbalsam, eller utropas såsom det farligaste mordmedel. Fischerström 3: 348 (1787). Hazelius Förel. 117 (1839).
-OFFER. [jfr t. mordopfer] (†) i uttr. falla ett mordoffer, falla offer för mord. SC 1: 679 (1820).
-PIK. (†) jfr -vapen. Annerstedt UUH II. 1: 105 (1908; efter handl. fr. 1668).
-PIL, r. l. m. (mord- 1639 osv. morde- 17131761) [jfr t. mordpfeil] (numera bl. tillf.) jfr -vapen; äv. bildl. SNicolai OErichson D 4 a (1639). Tå skulle the wel komma fram med sina förgifftiga mordpilar; jag menor med theras försmädeliga tungor. Swedberg SabbRo 420 (1688, 1710).
-PLAN, r. l. m. jfr -anslag. Hagberg Shaksp. 3: 100 (1848).
-PLATS. (mord- c. 1680 osv. morde- 1750) [jfr t. mordplatz] plats där mord föröva(t)s; förr äv. om avrättningsplats. Mördaren vallades på mordplatsen. Spegel Pass. 313 (c. 1680).
-PÅLAGA. (†) om förkrossande börda l. plåga. Dahlstierna (SVS) 230 (c. 1696).
-REDSKAP~02 l. ~20. jfr -vapen. 3SAH 12: 268 (1897).
-RÖVERSK. (†) som är utmärkande för en rövare o. mördare. Mordröffuerske gerningar. Forsius Fosz 333 (1621).
-SABEL. (numera bl. tillf.) jfr -vapen. Fuhrman Alm. 1654, s. 21.
-SAK. (mord- 1600 osv. morde- 1651) mord (betraktat ss. rättssak); rättegångsmål rörande mord. Thet är een Mordsaak som han är beskylt före. AffhBesl. 19/3 1600, s. E 3 a. (Areopagen) dömde i mordsaker. Boëthius HistLäsn. 1: 117 (1895).
-SCEN.
1) scen (i skådespel) som handlar om mord. Skådespelaren gjorde ett vidrigt intryck i mordscenen.
2) i utvidgad anv., om (dramatiskt) händelseförlopp i samband med mord; jfr -drama 2. SP 1792, nr 275, s. 2. Under förfärliga mord- och plundringsscener ödelade .. (ryssarna 1717) Torneå och Kalix socknar. Norrl. 5: 5 (1907).
-SINNAD, p. adj. (†) mordlysten. Isogæus Segersk. 513 (c. 1700).
-SINNE. [jfr t. mordsinn] (†) mordiskt sinne(lag). HLittSt. 1: 317 (1822; i fråga om djur). Andersson Verldsoms. 2: 32 (1854).
-SKARA. (mord- c. 1830. morde- c. 1712) (†) mordisk skara. ÖB 122 (c. 1712). Wallin 1Pred. 2: 23 (c. 1830).
-SKOTT. (mord- 1541 osv. morde- c. 1700) [y. fsv. mordhskot] mördande l. dödande skott; förr äv. konkret; äv. bildl.; förr äv. i uttr. kläda mordskott, se kläda I 2 b α slutet. Theras falska tungor äro moordskott. Jer. 9: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: en mördande pil). Sängkammaren, där den tredje Gustav hade lyfts på paradbädden efter mordskottet på maskeraden. Heidenstam Svensk. 2: 340 (1910).
-SKRI. (mord- 1541 osv. morde- 17411792) [jfr t. mordschrei, mordgeschrei] (numera bl. tillf.) skri som utstötes av den som mördar l. vill mörda; förr stundom närmande sig dels bet.: härskri (se d. o. 1), dels bet.: förskräckligt rop; förr äv.: klagoskri med anledning av ett mord l. från mördares offer. Mijn siäl hörer .. itt moordskrij offuer thet andra, Ty hela landet warder förhäriat. Jer. 4: 20 (Bib. 1541; Luther: Mord geschrey; Bib. 1917: Olycka efter olycka ropas ut). Nu haffuer .. (Herren) medh itt stoort moordskrij vptendt en eeld .., så at .. (olivträdets) quistar moste förderffuadhe warda. Därs. 11: 16 (Bib. 1541). Jorden öfwerhölies med the Dödas sargade Kroppar, och jämmerlig Mordskrij och Klagan höres. Swebilius SGHelmfeldt A 3 a (1678; i krig). Almqvist TreFr. 3: 143 (1843).
-SKRIK. (numera bl. tillf.) = -skri. Dähnert 195 (1746).
-SKRÄN. (numera bl. tillf.) jfr -skri. Möller (1807). Angered-Strandberg NVärld. 341 (1898).
-SLAG. [jfr t. mordschlag]
1) (numera bl. tillf.) mördande l. dödande slag. GT 1788, nr 99, s. 3. Af rånarne var det endast L. som kändes skyldig till det egentliga mordslaget. Lundin o. Strindberg GSthm 607 (1882).
2) (förr) mil. om med krut o. kulor o. d. laddade rör som anbragtes i fyrboll o. vilkas laddningar sprängdes allteftersom fyrvärkssatsen i fyrbollen brann; äv. om laddning i dylikt rör; jfr slag-kula, släger. Grundell UnderrArtill. 216 (1705; i ett artilleriinventarium). Törngren Artill. 3: 145 (1795). Holmberg Artill. 3: 190 (1883). KatalFlottUtst. 1897, s. 28 (om förh. 1705).
-SLINGERVÄXT~002. [jfr t. mörderfeige] (föga br.) bot. om vissa epifytiska arter av växtsläktet Ficus Tourn., vilka döda det träd som de slingra sig kring l. med sina luftrötter omsluta. NF 4: 1209 (1881). 2NF (1913).
-SPEL. [jfr t. mordspiel] (†) intrigspel o. d. som åsyftar mord. GbgMag. 1762, s. 114.
-SPILLAN. (†) mordiskt förstörelsevärk, mord; jfr mord 1 c α. Rudbeckius Luther Cat. 84 (1667; bildl.).
-STIG. (mord- 15421905. morda- 1650) (†)
1) [y. fsv. liggia i mordhstigh for] i uttr. (ligga l. stå l. lägga sig o. d.) i (l. uti) mordstig (för ngn), (ligga osv.) i försåt (för ngn). HSH 29: 112 (1541: Låg). G1R 14: 263 (1542: stått). Masse Karlsson .., som sigh för honom i Mordstijgh lagt hadhe. Tegel G1 2: 295 (1622). Herr Svantes folk låg i mordstig för honom. SvH 2: 582 (1905; efter ä. källa).
2) om mördares levnadssätt o. gärningar, ”mördares väg”. Kempe Psalt. 45 (1650).
-STING. (numera bl. tillf.) jfr -hugg; äv. bildl. Dieffuulens .. mordsting til hiertat. PErici Musæus 2: 121 a (1582). Därs. 247 b. —
-STRECK. (†) bov- l. skurkstreck som utföres i syfte att mörda ngn, mordanslag. PLGothus Tröstpr. D 3 a (1609).
-STYCKE. (mord- 1621. morde- 1626) [jfr t. mordstück] (†) jfr -streck. Forsius Fosz 293 (1621). Schroderus Liv. 792 (1626).
-STÅL. (mord- 1804 osv. morde- c. 1669) (i vitter stil) jfr -järn. 2Saml. 1: 125 (c. 1669). President Carnot föll offer för mordstålet (dvs. för en dolkstöt). SDS 1894, nr 303, s. 1.
-STÖT. (numera bl. tillf.) jfr -hugg. Jag (väntade) hvart ögnablick .. mordstöten genom hjertat. Dahlberg Lefn. 99 (c. 1755; uppl. 1911).
-SVALG. (†) frossande i mord. Anarkiens mordsvalg. Atterbom Minnest. 2: 205 (1853).
-SVÄRD. (mord- 1541 osv. morda- 1688, 1710. morde- 16891747) (numera bl. i vitter stil) svärd varmed mord föröva(t)s; förr äv. allmännare: mordvapen, i sht om dolk. Hes. 21: 14 (Bib. 1541). Bliberg Acerra 658 (1737; om dolk). (Han) föll för dit mord-svärd. Eurén Kotzebue Span. 105 (1797). Lindfors (1824; allmännare).
-TANKE. (mord- 1837 osv. morde- c. 1669) (i vitter stil) tanke(n) att begå mord. 2Saml. 1: 124 (c. 1669). Svartsjukan ropade mordtankar till min själ. Bremer Grann. 2: 292 (1837).
-TEORI.
1) teori att mord begåtts. Polisen övergav mordteorien och förmodade att ren olyckshändelse förelåg.
2) (numera bl. tillf.) teori varigm ngn förordar mord. Samtiden 1874, s. 225.
(1 c α) -TUNGA. (†) om förtalares tunga. The mångfaldige grufwelige lögner af giftige mord tungor. Brenner Tal 13 (1720).
-TÅG, n. Cook 3Resa 42 (1787). (Vikingarna) företogo .. mord- och plundringståg omkring på (franska) landsbygden. Strindberg SvFolk. 1: 190 (1881).
-TÖRST. jfr -lust.
-UDD. (mord- 18151860. morde- 1732) (†) jfr -vapen. Kolmodin QvSp. 1: 530 (1732). Nyss med dolkens mordudd / Jag mitt hjerta genomborrat. Stagnelius (SVS) 4: 228 (c. 1822). Kullberg Tasso 2: 16 (1860).
-UPPSÅT~02. (mera tillf.) jfr -plan. 2Saml. 1: 123 (c. 1669).
-VAPEN. (mord- 1541 osv. morde- 1795) [fsv. morþvapn] vapen som användes l. kan användas till mord; mordredskap; äv. om krigsvapen; äv. bildl. Hes. 9: 1 (Bib. 1541). Stagnelius (SVS) 4: 108 (c. 1818; om krigsvapen). Politiska rättegångar, der .. juridiska former brukas till mordvapen. 2SAH 55: 394 (1878). En .. Platonbyst, som .. tydligen använts som mordvapen. Hellström Malmros 257 (1931).
-VARG. [efter isl. morðvargr (Vǫluspá)] (†) lönnmördare. Lagerbring 1Hist. 1: 489 (1769). Rydberg Myt. 1: 325 (1886).
-VREDE. (†) mordisk vrede. PErici Musæus 4: 74 b (1582).
-VÄRJA, r. l. f. (numera bl. ngn gg arkaiserande) mordvapen; i sht om dolk. 2SthmTb. 3: 219 (1563). Björnståhl Resa 1: 452 (1772). Högberg Vred. 3: 59 (1906).
-VÄRK, n. (†) mordgärning. Spegel GW 140 (1685).
-VÄRKTYG~02 l. ~20. jfr -redskap. LMil. 2: Föret. 19 a (1765; om kanon). Mordverktyget satt ännu qvar i såret. SP 1809, nr 14, s. 1.
-ÄNGEL. ängel som bringar död l. är utsänd för att döda; i sht om den ängel (”fördärvaren”) som (enl. 2 Mos. 12) utsändes av Gud för att döda allt förstfött i Egypten; äv. mer l. mindre bildl., om andar, människor o. djur l. om dödsbringande sjukdomar o. d. Lybecker 204 (c. 1715; om pesten). Mordängelen, som dödade alt förstfödt i Egypten. Büchner Conc. 403 (1754; ty. orig.: der Würgengel). Despotismens köpta mordenglar. SC 3: 97 (1822). Dvärgfalken .. ’småfåglarnas mordängel’. Ericson Fågelkås. 1: 127 (1906).
B (†): MORDA-BAND, n. (morda- 1695. morde- 1690) eg.: boja l. fjätter som medför den fjättrades död; bildl., om syndens bojor. Amnelius Quirsfeld 459 (1690); jfr Ps. 1695, 259: 2. —
-STIG, -SVÄRD, se A.
C (†): MORDE-ANDE, se A.
-BAND, se B.
-BRÄNNARE, se mordbrännare.
-BÖLJA, r. l. f. eg.: bölja som dödar; bildl.; jfr bölja, sbst. 3 c. Jag mordeböljans skum och afskrap af natur. Kolmodin QvSp. 1: 562 (1732; om mörderska).
-DJUR, -DOLK, -FACKLA, -FEST, -GARN, se A.
-GAST. om person som (i krig) mördar under skrän o. oljud; jfr gast, sbst.1 1 slutet. Wexionius Sinn. 3: C 3 b (1684).
-GEVÄR, -GLAV, se A.
-GRÄS. om giftig art av släktet Daphne Lin.; jfr lus-ört 4. Linc. (1640; under chamælæa).
-HAND. mördande hand, mördarhand. Gud .. bevarade .. (Luther) för arga människors mordehand. Murbeck CatArb. 6: 9 (c. 1750).
-HUS, -KLO, -KNIV, se A.
-KROK.
1) om metkrok. Creutz Vitt. 51 (1755).
2) om fågelklo. I fällen af et ullrikt Får .. / Han (dvs. korpen) sina morde-krokar sänker. GFGyllenborg Vitt. 2: 111 (1795).
-KULA, se A.
-KVINNA. mörderska. Hiortzberg Vitt. 330 (1725).
-LIE. om dödens lie; jfr lie d. Brobergen 153 (1693, 1708).
-LJUD. om högljudd begäran att ngn (oförskyllt) skall dödas. Pilate? Achtar du dhe Judars Morde-Liudh / Så högt. Wexionius Sinn. 3: E 3 b (1684).
-MAN, m. mördare. Kolmodin QvSp. 1: 378 (1732).
-MOD. mod att beröva ngn livet; jfr mod, sbst.1 7. 2Saml. 1: 124 (c. 1669; om mod att begå självmord).
-NÄT. jfr mord-garn. Kolmodin QvSp. 1: 530 (1732).
-PIL, -PLATS, -SAK, -SKARA, -SKOTT, -SKRI, se A.
-STOCK. = marter-stock. Kolmodin QvSp. 2: 411 (1750).
-STYCKE, -STÅL, -SVÄRD, se A.
-TAL. mordiskt tal. Hon (dvs. den falska politiken) vet sit morde-tal med lindrigt smicker sira. Nordenflycht (SVS) 3: 35 (1754).
-TANKE, -UDD, -VAPEN, se A.
Avledn.: MORDA, MORDARE, se d. o.
MORDIG, adj. (†) = mordisk 1 b. Schroderus Liv. 93 (1626).
MORDISK, MORDLIG, MORDSAMLIGEN, se d. o.

 

Spalt M 1346 band 17, 1945

Webbansvarig