minorit | SAOB

Publicerad 1944

MINORIT min1ωri4t l. mi1-, l. -or- l. -år-, m.; best. -en; pl. -er.

Etymologi

[jfr t. minorit, eng. o. fr. minorite; efter den av Franciskus givna latinska benämningen på bröderna i hans orden, fratres minores, de ringare l. de små bröderna, till lat. minor, mindre, yngre, av ieur. roten min-, liten. — Jfr MINORENN, MINORITET, MINUS]

i sht kyrkohist. franciskan. Schroderus Os. 2: 696 (1635). SvKyrkH 2: 136 (1941).

Ssgr (i sht kyrkohist.): MINORIT- l. MINORITER-BRODER. om franciskanmunk. Reuterdahl SKH III. 2: 419 (1863). —

-KLOSTER. franciskankloster. Reuterdahl SKH III. 2: 419 (1863). —

-ORDEN. franciskanorden. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 371 (1837).

Spalt M 1037 band 17, 1944

Webbansvarig