Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MICK mik4, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar; äv. (i bet. 1 a) MICKA mik3a2, r. l. f.; pl. -or; förr äv. (i bet. 1) MICKE, m.?; förr äv. (i bet. 1) MICKEL, sbst.1, m.; pl. -klar.
Ordformer
(meckor, pl. (i bet. 1 a) 19231930. mic- (i ssgr) 1550 (: Michaker) 1557 (: mjchakar). miche- (i ssg) 1581 (: michehake Jernn). michor, pl. 15531562. mick 1673 osv. micka 15381640. micke c. 1580. mickel 15451555. mijckor, pl. 1561. mycke- (i ssgr) 1563 (: Myckehakar)1585 (: Mÿcke Järnn))
Etymologi
[y. fsv. mikke? (anträffat bl. i pl. mykkar), inrättning vari ett fartygs nedtagna o. hopvecklade segel läggas, sv. dial. mikka, träklyka för mast l. segel, ä. d. mike, d. mikke, benämning på olika (gaffelformade) redskap, t. mick(e), gaffelklo, riktkil m. m.; av mnl. micke, gaffelformad påle, holl. mik, gaffelformad trädgren l. stödbjälke m. m.]
1) gaffel (se d. o. 2) l. klyka o. d. till stöd för fasthållande av ngt; särsk. dels (förr) om i en skeppsreling l. en skottglugg l. på en bock anbragt gaffel l. tapplager för mindre artilleripjäs (falkon, skerpentin m. m.), dels (förr) om klyka vari på smärre fartyg en fällbar mast vilade i fällt läge. Falckuner aff Jærn m[ed] stock och michor. ArkliR 1553, avd. 4. Därs. 1564, avd. 20. Röding 2: 181 (1796). Björkman (1889). jfr FALKONE-MICKA, SKERPENTINE-MICKEL. särsk.
a) (numera bl. i vissa trakter) om var särskild av de på styrbords l. babords reling på vissa båtar (numera bl. fiskebåtar) befintliga klykor vari åror o. ”rundhult” m. m. anbringas, då de icke skola vara i användning. (Lat.) Casteria .. (sv.) micka, ther man legger åronar vti när man intit brukar them. VarRerV 49 (1538). SvKulturb. 3—4: 234 (1930).
b) (†) anordning för fastsättande av (fartygs)pump. Pomplädder knä och mick. BoupptSthm 1680, s. 48 a (1673; möjl. ssg: pumpmick).
2) repslag. benämning på grova träslåar (med iborrade pinnar) som anbringas på visst avstånd från varandra över en repslagarbana utefter hela dess längd. Röding 2: 181 (1796). Rig 1937, s. 139.
Ssgr (till 1): A: MICK-HAKE. (mick- 15461933. micke- 15551581) (förr) hakebössa, som på sidorna hade små horisontala tappar, smidda i ett stycke med pipan. ArkliR 1541, avd. 2 (1546). 2NF (1912). Alm Eldhandv. 1: 108 (1933). Jfr C.
Ssgr (förr): mickhake-, förr äv. mickhaka-järn. (-hake-) järngaffel till mickhake? GripshR 1581 A, s. 159.
-lod. (-hake-) kula till mickhake. ArkliR 1550, avd. 2. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 114.
-mått. (-haka- 15501556. -hake- 1563) mått rymmande krutsatsen till ett skott med mickhake. ArkliR 1550, avd. 2. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 115.
B (†): MICKE-HAKE, se A.
-JÄRN. = mickhake-järn? GripshR 1585, s. 169. Därs. 1594, s. 91.
C (†): MICKEL-HAKE. = mick-hake. BtFinlH 3: 319 (1555). Jfr A.

 

Spalt M 908 band 17, 1944

Webbansvarig