| Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
1) som har avseende på l. står i samband med l. sker gm maskiner l. värktyg (med mer l. mindre invecklad konstruktion) o. d., maskinell; om person (jfr c) äv.: som har sinne för maskiners konstruktion o. d. Mekanisk musik, som frambringas gm instrument som bringas att ljuda på mekanisk väg, t. ex. grammofon. Mekanisk (sjuk)gymnastik, som sker medelst särskilda för ändamålet konstruerade apparater. Mekanisk teknologi, läran om råämnenas förädling gm bearbetning av övervägande mekanisk art. Mechaniske Wärk och Machiner. Stiernman Com. 3: 80 (1662). Lord Mahon hade redan i spädaste åren et Mathematiskt och Mechaniskt hufvud. Björnståhl Resa 2: 45 (1773). Marise trippar efter honom som en uppdragen, mekanisk docka. Hultenberg Duhamel LivLek. 177 (1926). — jfr ELEKTRISK(T)-, ELEKTRO-, MEDIKO-MEKANISK m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) (†) mekanisk hatt o. d., = MEKANIK-HATT. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 52. NVexjöBl. 1859, nr 5, s. 4.
β) (†) mekanisk konst, färdighet i mekanisk yrkesutövning; äv. allmännare: värksamhet som avser framställandet av nyttiga produkter gm manuellt arbete; hantvärk; motsatt: skön konst; stundom äv. motsatt: fri konst (se FRI 3 a α). Til allehanda mechaniske Kånsters befordran. PH 1: 766 (1728). Geijer I. 5: 308 (1820). Grubbe FilosOrdl. (c. 1845).
γ) mekanisk värkstad, industriell anläggning för tillvärkning av maskiner l. redskap o. d. av järn l. stål l. för reparationer av maskiner o. dylika redskap. Nerman GötaKanalH 2: 99 (i handl. fr. 1822). Kalkul för Motala mek(aniska) verkstads kompletterande. Därs. 166 (cit. fr. 1826).
δ) (tekn.) mekanisk (trä)-massa, pappersmassa som framställes gm sönderdelning av veden gm slipning, slipmassa; motsatt: kemisk (trä)massa. GHT 1897, nr 249 A, s. 3.
b) om redskap, apparat, möbel o. d.: försedd med mekanisk anordning som möjliggör l. underlättar användningen för avsett ändamål. Mekanisk mangel, stege. Mechaniska väfstolar. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 24. Siwertz JoDr. 77 (1928).
c) om person (institution, kår o. d.): som sysslar med konstruktion l. tillvärkning av maskiner o. d. Mekanisk arbetare, arbetare vid mekanisk värkstad. Kongl. Maj:ts Nådiga Reglemente för Dess Flottas Mekaniska Corps. SFS 1855, nr 88, s. 2. EkonS 2: 39 (1894). (†) Mekaniska Chefen (vid varvets hus- o. dockbyggnad). ReglStyrFl. 1836, s. 39.
2) (i fackspr.) som har avseende på l. tillhör l. sker gm (de förhållanden som reglera) fysiska kroppars rörelser o. jämvikt l. sådana (rent yttre) förändringar l. tillstånd som icke äro av fysiologisk l. kemisk art; (enbart) fysisk. Mechanske wettskaper. CPolhem (1715) hos Swedenborg RebNat. 1: 236; jfr 1. Hvar ser den själtoma och kalla människan annat än Kropp? Verlden för hänne är ju mechanisk och död? Thorild Gransk. 1784, 1: 22. Den trädartade delen, veden (lignum), som hos olika vexter är af olika mekanisk och kemisk beskaffenhet. Berzelius Kemi 4: 58 (1827). Den mechaniska fysiken. Geijer I. 1: 348 (1845). Åter och åter möta vi förväxlingen mellan slump och mekanisk kausalitet. Ahlberg FilH 69 (1931). — särsk.
a) i en mängd terminologiska uttr., t. ex.: mekaniskt arbete (fys.), se ARBETE 8. — mekanisk blandning, blandning som sker, utan att beståndsdelarnas konsistens ändras; motsatt: kemisk förening. Den atmosferiska luften är .. icke en gasformig qväfoxidul, utan en mekanisk blanning af qväfgas och syrgas. Berzelius Kemi 1: 167 (1808). — mekanisk vittring (geol.), vittring som sker gm söndersprängning (t. ex. på grund av temperaturväxlingar) l. gm nötning, repning o. d. Ymer 1916, s. 331. — mekaniska (värme)-ekvivalenten (fys.), se EKVIVALENT II b. Edlund ÅrsbVetA 1850, s. 81. — mekaniska värmeteorien (fys.), den teori som söker förklara värmet o. värmefenomenen ss. yttringar av kropparnas minsta smådelar (atomerna o. molekylerna). JernkA 1900, s. 428.
b) (†) i fråga om människokroppen ss. organism: fysisk. Kling Spect. Hh 4 a (1735). Vår mechaniska kropp fordrar sin dageliga skötsel. Kryger ÅmVetA 1764, s. 2. Trafvenfelt Därs. 1828, s. 42.
c) [jfr t. mechanisches gewebe osv.] bot. i uttr. mekanisk vävnad, vävnad bestående av celler med förtjockade, ofta förvedade cellväggar, vilken har till uppgift att ge växten fasthet o. stadga, stödjevävnad; äv. i uttr. mekanisk cell, om cell med dylika förtjockade väggar. BotN 1874, s. 180. Areschoug TropVäxt. 22 (1905).
3) som liknar vad som sker i en mekanism l. maskin, maskinmässig; automatisk; hantvärksmässig; äv.: som sker utan närmare eftertanke, som göres på ett vanemässigt sätt; ofta övergående i bet.: schablonmässig, själlös. Dalin Arg. 1: 139 (1733, 1754). Utom denna kännedom (om proportionsläran), räknar man blott Mechaniskt. Bergklint MSam. 1: 125 (1781). Låt .. (framställningstonen vid föredrag), aldrig blifva mekanisk, enformig, släpande och likgiltig. Svahn LbMuntlFöredr. 4 (1903). Helt mekaniskt rev den unga flickan ett blad från väggalmanackan. Sjöberg Kvart. 337 (1924). (†) Det gifves hos månge et så kalladt mechaniskt Mod, som icke bör bortblandas med den rätta Tapperheten. Lanærus Försök 84 (1788). — särsk.
a) som rör ett arbetes rent tekniska sida, teknisk, hantvärksmässig (se d. o. a). De bifogade Anmärkningar om Svenska Versification angå i synnerhet det mechaniska i (skalde-)konsten. Gyllenborg Skald. Underr. 2 (1798). Vissa mechaniska färdigheter, såsom skrifning, linearteckning. BerRevElLärov. 1832, s. 52. Lundegård Prom. 1: 59 (1893).
b) [efter motsv. anv. i t.] psykol. som avser den metod att inlära l. minnas ngt som stöder reproduktionen på till vana blivna muskelrörelser l. på beröringsassociationer. Tuderus Kiesewetter Log. 135 (1806). Larsson Psyk. 23 (1896).
c) (†) rutinmässig. 2Saml. 9: 65 (1808). Den (präst) som uteslutande håller sig vid Embetets mekaniska del. Tegnér (WB) 7: 85 (1831).
d) (†) om person: som passar för l. förrättar hantvärksmässigt o. själlöst arbete. En Mechanisk copist (kan icke) föra pennan utan formulairer. Bergeström IndBref 270 (1770). Polyfem II. 49: 4 (1810).
Spalt M 707 band 17, 1944