Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MEGAFON me1gafå4n l. meg1-, r.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. megaphon, eng. megaphone, fr. mégaphone; av MEGA- 1 o. -FON]
viss apparat för förstärkning av ljud- (vågor); ropare. Tävlingsresultaten utropades genom megafon. Tala i megafon. SDS 1898, nr 192, s. 1. När talaren satte megafonen till munnen för att nå dem, som stodo allra längst borta. Hellström Kusk. 173 (1910).
Ssg: MEGAFON-RÖST. bildl., om stark o. skrällande röst. Hellström Malmros 294 (1931).

 

Spalt M 698 band 17, 1943

Webbansvarig