Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MANDORLA man4dorla l. 040 l. 032, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[av it. mandorla, biform till mandola, mandel (se MANDEL, sbst.1)]
konst. spetsigt elliptisk (mandelformig) gloria som på avbildningar omger frälsarens (l. madonnans) hela gestalt; mandelgloria. Upmark Lübke 327 (1872). Kristus sitter (på kyrkmålningen) inom en mandorla eller medaljong, omgifven af helgon och basunblåsande änglar. Rydbeck Kalkmåln. 23 (1904). Sylwan Ryor 102 (1934).

 

Spalt M 224 band 16, 1942

Webbansvarig