Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MANDARIN man1dari4n, i bet. 1 m., i bet. 26 r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(mandarin 1751 osv. mandarine 1828 (i bet. 4). manderin 1758. manderiner, sg. 1758)
Etymologi
[jfr d., t., eng. o. fr. mandarin, av port. mandarim, sannol. ombildning av hindust. mantrī, motsv. sanskr. mantrin-, rådgivare, efter port. mandar, befalla, av lat. mandare (se MANDERA). Med avs. på bet. 5 jfr t. mandarine, av fr. mandarine, till mandarin; fruktens färg har jämförts med färgen på de kinesiska mandarinernas ämbetsdräkt]
1) av européer använd benämning på statsämbetsman i Kina. Osbeck Resa 114 (1751, 1757). Rönnholm EkonGeogr. 327 (1907). — jfr PROVINS-, STOR-MANDARIN. — särsk. bildl., om stel o. pedantisk ämbetsman i allm., byråkrat. (Borgmästaren) uppträdde .. med all den värdighet, som tillkommer en så högt uppsatt mandarin i ett så litet samhälle (som Örebro före 1854). Öman Ungd. 246 (1889). GHT 1935, nr 272, s. 8. jfr ÖVER-MANDARIN.
2) om mandarinspråket i Kina. Karlgren OrdMittR 43 (1918). Wieselgren Waln Landsfl. 208 (1934).
3) (numera knappast br.) elliptiskt för MANDARIN-KOPP. Blanche RikaM 33 (1845). En mandarin kaffe. Feilitzen Wern. 38 (1874). Auerbach (1911).
4) [plagget har erinrat om de kinesiska mandarinernas ämbetsdräkt] (förr) om ett slags till kvinnodräkten hörande överplagg (kappa l. dyl.). MagKonst 1828, s. 32. Ekbohrn (1868).
5) om frukten av det från Kina härstammande trädet l. busken Citrus nobilis Lour.; äv. om detta träd osv. Snoilsky Dikt. 2: 186 (1881). Mandarinen .. utmärkes genom liten, något tillplattad, apelsinlik frukt. Elfving Kulturv. 78 (1895). Siwertz Varuh. 10 (1926).
6) (i fackspr.) visst slags orangegul tjärfärg. (Ekenberg o.) Landin 891 (1894).
Ssgr: A: (1) MANDARIN-AND, f. l. r. den bl. a. i Kina levande fågeln Aix galericulata Lin. 1Brehm 2: 516 (1875).
(jfr 5) -APELSIN. (mindre br.) Osbeck Resa 192 (1751, 1757). GHT 1896, nr 59 A, s. 4.
(1) -DIALEKT(EN). = -språk(et). HeimdFolkskr. 21: 41 (1894).
(1) -DRÄKT.
(5) -FÄRGAD, p. adj. TT 1877, s. 191. En dam i mandarinfärgad pyjamas. Siwertz Varuh. 328 (1926).
(1) -HATT. hatt hörande till en mandarins ämbetsdräkt. Östergren (1932).
(1) -KNAPP, r. l. m. ss. rangtecken använd knapp i hatt hörande till mandarins ämbetsdräkt. WoJ (1891).
(1) -KOPP. större tekopp, eg. av mandarinporslin; jfr mandarin 3. DA 1808, nr 139, s. 2. Linder Tid. 237 (1924).
(1) -MÖSSA. (mandarin- 1891. mandarins- 1753) jfr -hatt. Kiellberg KonstnHandtv. Hattm. 5 (1753). WoJ (1891).
(5) -OLJA, r. l. f. erhållen ur mandarinskal. (Ekenberg o.) Landin (1893).
-ORANGE. (mindre br.) = mandarin 5. BotN 1856, s. 29. HbTrädg. 7: 98 (1883).
(1) -PORSLIN. ett slags kinesiskt porslin. Hagdahl DBäst. 63 (1885). Det s. k. mandarinporslinet, som har sitt namn efter sin dekorering med kineser i förnäma dräkter. Hannover Keram. II. 1: 10 (1923).
-ROCK. äv. oeg., om rock som erinrar om de kinesiska mandarinernas ämbetsdräkt; jfr mandarin 4. VexjöBl. 1852, nr 7, s. 1. Vallentin London 183 (1912).
(5) -SKAL.
(5) -SMAK.
(1) -SPRÅK(ET). om det kinesiska språk som talas av ämbetsmännen o. den bildade klassen o. som förstås i större delen av norra Kina. Nyström NKina 1: 135 (1913).
-TEKOPP~02. jfr -kopp. Knorring Skizz. II. 2: 155 (1845).
(5) -TRÄD. trädet Citrus nobilis Lour. Bremer GVerld. 6: 185 (1862). Hedin Pol 1: 262 (1911).
(1) -VAS. vas av mandarinporslin. Strindberg Fjerd. 25 (1877). Kinesiska s. k. mandarinvaser. SD 1892, nr 322, s. 3.
(1) -VIN. (†) visst slags kinesiskt vin. Osbeck Resa 197 (1751, 1757). Mandarin-vinet Samsu, gjordt af ris. SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 256.
(1) -VÄRDIGHET~002 l. ~200.
(1) -VÄSENDE. Svensén Jord. 267 (1886). särsk. bildl.; jfr mandarin 1 slutet. Med ironisk persiflage .. sökte man komma åt mandarinväsendet, den akademiska konservatismen .. i Uppsala. Siwertz JoDr. 117 (1928).
B (†): MANDARINS-MÖSSA, se A.
Avledn.: MANDARINAT1004, n. till 1: mandarinvärdighet; äv.: mandarinväsende. Fröding Eftersk. 2: 23 (1892, 1910). Om den här historien blir röjd, kan mitt mandarinat bli mig fråntaget. Karlgren KinNov. 112 (1921). särsk. bildl.; jfr mandarin 1 slutet. Det ryska mandarinatet. SDS 1905, nr 41 B, s. 1.
MANDARINSKAP, n. särsk. till 1 slutet. Fröding (1888) hos Landquist Fröding 167.

 

Spalt M 211 band 16, 1942

Webbansvarig