Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MAKTPÅLIGGANDE mak3t~pålig2ande, p. adj.
Ordformer
(maktpåliggande (magt-) 1773 osv. makt (macht, magt) påliggande (ss. två ord) 16781789)
Etymologi
[jfr d. magtpaaliggende; bildat till uttr. makt ligger (up)på ngt, det ligger makt (up)på att osv. (se MAKT 6, LIGGA 2 b ζ)]
(synnerligen) viktig l. betydelsefull; numera bl. om arbete l. uppgift l. uppdrag l. angelägenhet l. önskemål l. befattning o. d.; ofta närmande sig l. övergående i bet.: krävande. (Krabbe tillstår att) Hindrich Person ännu har een del af hans Macht påliggiande Bref uthi Händer. DeductKrabbe C 4 a (1678). Ett ämne, som för min hela timmeliga välfärd är högst magt påliggande. VDAkt. 1789, nr 342. Hans kall är .. maktpåliggande. Tegnér (WB) 6: 122 (1827). I en så maktpåliggande sak som denna (dvs. värnpliktsfrågan) finge man icke af konsiderationsskäl falla undan. De Geer Minn. 2: 239 (1892). Det var en i hög grad krävande och maktpåliggande uppgift, som den nye arbetsgivarchefen påtog sig. SvD(A) 1932, nr 66, s. 3. Det är .. synnerligen maktpåliggande, att (osv.). GHT 1934, nr 143 A, s. 12.

 

Spalt M 112 band 16, 1942

Webbansvarig