Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUFFA luf3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING.
Etymologi
[jfr d. luffe, nor. dial. luffa; av eng. luff, av holl. loeven (se LOVA, v.1); jfr LOFF]
sjöt. vid kappsegling: gm lovning söka hindra (en upphinnande jakt) att komma förbi i lovvart. Björkman (1889). DN(A) 1934, nr 210, s. 12.

 

Spalt L 1130 band 16, 1941

Webbansvarig