Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LIEMANG li1emaŋ4, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Ordformer
(i sht förr äv. -ment)
Etymologi
[av fr. liement, till lier, binda (se LIERA)]
fäkt. viss form för förberedelse till anfall, varigm man binder motståndarens klinga o. för denna ur linjen; jfr LIERA 2. Balck Idr. 3: 441 (1888). Hellsten Sabelf. 90 (1923).

 

Spalt L 649 band 16, 1940

Webbansvarig