Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LEXIKO- läk1sikω- l. -o- l. -å-, l. (framför obetonad stavelse) 101—.
Ordformer
(förr äv. skrivet -ic-)
Etymologi
[jfr t. lexiko-, eng. o. fr. lexico-, av gr. λεξικο-, ssgsform till λεξικός, λεξικόν (se LEXIKON)]
i ssgr.
Ssgr [med motsv. i t., eng. o. fr.] (i sht i fackspr.): LEXIKO-GRAF1004, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m. [ytterst av gr. λεξικογράφος, adj. o. sbst.: (person) som skriver en ordbok. Med avs. på senare ssgsleden se -GRAF]
1) person som utarbetar l. utarbetat lexikon, ordboksförfattare, ordboksredaktör. SP 1780, s. 481. Östergren (1931). jfr BOK-LEXIKOGRAF.
2) (tillf., †) övergående i bet.: lexikaliskt arbete, lexikon, ordbok. LittT 1796, s. 143. —
-GRAFI10104, r. utarbetande av lexikon, värksamhet ss. ordboksförfattare; äv.: ordboksvetenskap. 3SAH XLVII. 2: 57 (1836). PedT 1896, s. 333.
Avledn.: lexikografisk, adj. som har avseende på lexikografi; ofta övergående i bet.: som har avseende på ordförrådet i ett språk, lexikalisk. Weste (1807). SFS 1897, nr 54, s. 12. —
-LOGI10104, r. lära(n) om ordböckers utarbetande, ordboksvetenskap; äv.: utarbetande av ordböcker, lexikografi. Almqvist GrSpr. Föret. (1837). De moderna språkens Lexikologi. Frey 1841, s. 84. Noreen VS 1: 50 (1903).
Avledn.: lexikologisk, adj. (mindre br.) lexikalisk. Almqvist GrSpr. 202 (1837). Schulthess (1885).

 

Spalt L 616 band 16, 1940

Webbansvarig