Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LEJDA, v.2 -ade.
Ordformer
(le(e)gd- 1526—1769. lejd- (leigd-, leygd- m. fl. former) 1525—1769)
Etymologi
[fsv. leidha; jfr ä. d. leydæ; av mnt. leiden, beledsaga, giva lejd åt (ngn) (jfr LEDA, v.2). — Jfr BELEJDA, LEJD, sbst.2]
(†) giva lejd åt (ngn), förse (ngn) med lejd(e-brev). G1R 2: 190 (1525). Omsidher hafver .. (kejsaren) lejgdatt våre bundzförvandter thill möthet. RP 7: 407 (1639). Ihre (1769). — särsk.
a) i uttr. vara lejdad för ngn, gm lejdebrev vara skyddad för övervåld från ngns sida. OPetri 4: 321 (c. 1540).
b) i uttr. vara lejdad för ngt brott l. dyl., vara försedd med lejdebrev ss. skydd mot häktning för ngt visst brott l. dyl. Oc fwnnom doch ecke annat æn han legdet var för owerwold oc ooretth. G1R 3: 220 (1526). FörarbSvLag 2: 126 (1699).

 

Spalt L 481 band 15, 1939

Webbansvarig