Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LEJD läj4d, sbst.2, r. l. m. l. f. ((†) n. Forsius Fosz 300 (1621)); best. -en (i vissa fall möjl. att hänföra till lejde); pl. -er32 (i vissa fall möjl. att hänföra till lejde); förr äv. LEJDE, r. l. m. l. f. (G1R 1: 211 (1524), Schultze Ordb. 2725 (c. 1755)) l. n. (E14R 1561, 1: 224 a, SthmTb. 21/1 1579, Dalin Hist. 2: 827 (1750)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(lejd (legd, legdt, leigd, leyd, läjd m. fl. former) 1528 osv. lejde (le(e)gde osv.) 15241796. lejden, sg. best. 1561 osv.)
Etymologi
[fsv. leidh, leidhe, f.; liksom d. leide av mnt. leide, n., följe som av en myndighet lämnades åt resande till deras skydd; till stammen i LEDA, v.2 — Jfr GELEJD]
1) (förr) om (ledsagning gm) följe av personer (skyddsvakt) som en furste o. d. lämnade främmande resande (t. ex. sändebud från främmande hov) vid deras resa genom fursten tillhörigt område. BtFinlH 3: 356 (1556). ”Hör, Melis, hit!” betjenten kom. / ”Gif Malcolm Graham säker lejd / Igenom hela Clanens nejd”. Arnell Scott Sjöfr. 71 (1829). De begärde lejd till Köpenhamn. 3SAH 3: 232 (1888).
2) (förr; jfr dock slutet) (skriftlig) försäkran om personlig säkerhet (eg. genom skyddsvakt; jfr 1) som gavs av ett lands regent l. myndigheter åt person(er) från ett annat land som (frivilligt) reste genom det främmande landet; lejdebrev; äv. om liknande försäkran som i vissa fall (t. ex. åt för brott anklagad person) lämnades för färd inom det egna landet (så att han icke skulle behöva befara att bliva häktad); stundom med tanke företrädesvis l. enbart på själva den med lejd (i här angivna bet.) företagna resan, i sht [efter t. freies, sicheres geleit] i sådana uttr. som fri l. säker lejd. Giva, få, begära, söka lejd. Komma (hem) l. vara hemma på lejd, särsk. om gäldenär som rymt till utlandet. (Han hade) begæreth wora (dvs. konungens) legde, att han motthe komma tiil møthe oc handil med oss. G1R 1: 211 (1524). (Han) hadhe fåth Stor(fur)stens eigen försäglingh, att han skulle hafue frij leigde in och vth igenn. UrkFinlÖ 2: 125 (1593). Lagförsl. 98 (c. 1609; i fråga om biltog man). PH 2: 837 (1730). Kommer (gäldenär) .. undan utur Riket, och wil söka leid hos Konungen (så osv.). HB 16: 5 (Lag 1734). Minnesskr1734Lag 1: 37 (1934). — särsk. (äv. i fråga om nutida förh.) sjöt. i utvidgad anv., om (under krigstid lämnad) försäkran om fri fart för vissa fartyg. Wm leegde j genum Öresundh för ko: Mttz Skipp. E14R 1561, 1: 170. SwarDaManif. 1644, s. C 2 a. (Kuttern) väntade bara på tyska lejden för att segla till Göteborg (från Visby). Siwertz Vatt. 117 (1925).
3) (i vitter stil, föga br.) i allmännare anv.: skydd (mot ngt), trygghet; befrielse l. frihet (från ngt). (De) skola .. een frij säker leyde haffua. 2Mack. 11: 30 (Bib. 1541; Apokr. 1921: trygghet). (Gud) tagher oss j sijn leegd emoot alle dråpare. Balck Musæus Q 4 b (1596). Tu hafwer dödsens Fångar förwärfwat leigd och Lifwet. Wennæsius Klingd. 12 (1680). Filip köpte sig lejd från snöbollskastning, livtag och krokben genom att (osv.). Siwertz Varuh. 161 (1926).
Ssgr (i allm. till 2): A (till 2 slutet; sjöt.): LEJD-BREV. försäkran som av krigförande stat lämnats rörande fri fart för visst neutralt fartyg. DN 1918, nr 128, s. 1. Jfr C.
-DAG. dag som av krigförande stat fastställts för fri fart för neutrala fartyg (i vissa farvatten). SvLösen 1917, s. 113.
B (†): LEJDA-BREV, se C.
C: LEJDE-ANSÖKNING~020. (förr) i fråga om brottsling l. gäldenär. PT 1791, nr 1, s. 4.
-BREV. (lejd- 17901918. lejda- 1713. lejde- 1521 osv.) (i fråga om ä. l. utländska förh.) brev (se d. o. 2) med löfte om lejd. G1R 1: 27 (1521). Widekindi KrijgH 645 (1671). PH 3: 2001 (1743; i fråga om dråpare). Har gäldenär, som rymt, Konungens lejdebref erhållit (så osv.). SFS 1862, nr 51, s. 9. Sultanen .. gav mig ett lejdebrev. Westermarck Marocko 175 (1918). Jfr A.
(jfr 1?) -SKEPP. (†) eskorterande fartyg, konvojfartyg? (Vissa resande skola) för en möjlig lön finna .. styrmän och lejdeskepp emot the farlighet för klippor, grund och sjöröfvare. HSH 1: 32 (1527).
D (†): LEJDS-FÖRSÄKRING. (skriftlig) försäkran om lejd. Schroderus Os. III. 2: 21 (1635).
Avledn.: LEJDELIGE l. LEJDELIGEN, adv. (†) i uttr. förhålla sig lejdlige(n) mot l. hålla sig lejdlige(n) med ngn, vara vänskapligt sinnad mot ngn (eg. som om lejd blivit lämnad åt honom). G1R 13: 110 (1540). Därs. 29: 750 (1560).

 

Spalt L 479 band 15, 1939

Webbansvarig