Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LEJA läj3a2, v.2 -er, -de, -t, -d ((†) ipf. -ade BtÅboH I. 9: 232 (1637); p. pf. -en ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 76 (1737: leghinn)); vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(le(e)g(h)- 15261929. legg- 1684. legi- 1555 (: legie .. uth)1612 (: legia). le(i)j- (lei-, ley(i)-, lä(i)j(i)-, läy(i)-) 1526 osv. leig- (lejg-, leyg-) 16021720. läg- 1593 (: lägth sigh vtt)1657. lecht, p. pf. c. 1543)
Etymologi
[fsv. leghia, legha; jfr d. leje, isl. leiga, leigia, nor. leie; av en germ. rot laiȝ-, växelform till roten i LÅN, LÄN. — Jfr LEGA, sbst.2, LEGSEL, LEJDA, v.1]
— jfr DRYG-, DYR-LEJD.
1) mot överenskommen ersättning till ägaren betinga sig nyttjanderätten för viss tid till (ngt), arrendera (se d. o. 2), hyra (se HYRA, v. 2); numera i sht med avs. på häst (särsk. mil. med avs. på häst som hyres av krigsmakten) samt i uttr. leja skjuts o. d., (tillfälligt) hyra åkdon o. dragare jämte körsven (jfr 2) o. d.; förr äv.: låna (pänningar) mot ränta. Lejd häst (mil.), motsatt: stamhäst. Thz hws .. (som Paulus) leegt hadhe. Apg. 28: 30 (NT 1526; Bib. 1917: hyrt). (Om någon) wil leya båth. Schmedeman Just. 105 (1593). Hon haffwer aff honom legdt Peng:r 5 Rdr, och skulle åhrligen gijffwa interesse 24 öre Sijlf:r M:tt. HSH 39: 351 (1677). Glas som leigdes till begraffningen. BoupptSthm 1680, s. 903 a, Bil. 80 stycken hästar lejas vid (Andra Svea artilleriregemente). TLev. 1904, nr 33, s. 1. Då deras svältavlöning inte tillät dem att leja skjuts. Karlgren BolsjevRyssl. 299 (1925). — jfr HÄST-LEJNING.
2) eg.: gm avtal om ersättning betinga sig nyttjanderätten till (ngns) arbetskraft, överenskomma med (ngn) att mot ersättning ställa sin arbetskraft till förfogande; anställa (ngn) i sin tjänst, engagera (ngn); numera företrädesvis med särskild tanke på att avtalet gäller ngn speciell arbetsuppgift (under begränsad tid) l. arbete för vilket man har behov av flera krafter än dem över vilka man i normala fall disponerar; särsk. (jfr dock c) i fråga om jordbruksarbete o. dyl. l. arbete i landthushåll; äv. i uttr. leja sig ngn, anställa ngn i sin tjänst. (Han) gick vth .. till ath leya sigh arbetara j sin wingårdh. Mat. 20: 1 (NT 1526; Bib. 1917: leja åt sig). Then Leegde (fåraherden) flyyr (då han ser ulven komma), Ty han är leegd, och wårdar intet om fåren. Joh. 10: 12, 13 (Bib. 1541); jfr c. The karler, som the pläge leije till att vppeholle gruffwenes arbethe medt. G1R 18: 898 (1547). Bygningsmänner och Handtverkare lejas för dagspenning. PH 8: 45 (1764). Ödmann MPark 57 (1800). Man behövde bygga och gärdsla, köpa djur och lega folk. Alving FamS 134 (1919). Numera måste jag allt leja hjälp med arbetet, säger (den nittiofemårige kyrkvaktmästaren). NWermlT 1939, Söndagsmag. nr 47, s. 3. — särsk.
a) med underförstått obj.; särsk. dels i uttr. leja för ngt (t. ex. visst arbete l. dyl.), anställa arbetskraft för utförande av ngt visst arbete l. dyl., dels i uttr. leja för sig, anställa ngn att utföra arbete i ens ställe. G1R 28: 25 (1558). Hvad det Svenska Lexikon angår, så har ju Academien deri lejt för sig. Tegnér (WB) 3: 408 (1820). Att man inte längre lejde för extraarbetet i husen. Moberg Rosell 153 (1932).
b) (†) i uttr. leja för ett barn, utackordera ett barn. Suen (tog) dhet ena barnet som minst war och legde för dhet. VDAkt. 1675, nr 291.
c) i nedsättande mening, med särskild tanke på att arbetet utföres på ett dåligt, oansvarigt sätt l. att det gäller brottsliga l. moraliskt förkastliga uppgifter; i sht i. p. pf. i adjektivisk anv. Lejda lönnmördare, handtlangare, redskap. RA I. 2: 277 (1569). Legder Heerde giör Fåren siwk. Grubb 450 (1665) [efter Joh. 10: 12 (Bib. 1541); se ovan]. Hvar som biuder, eller leger .. annan til någon missgierning. MB 61: 1 (Lag 1734). Skulle dessa legda främlingar (dvs. tyska legosoldater) som bevakade mig (dvs. Svante Sture) hafva tagit flyckten. Granberg Dram. 25 (1811). (Ni har) sökt leja mig att få bort första vittnet till Amerika. Högberg Frib. 58 (1910). SDS 1939, nr 291, s. 15.
3) [eg. specialfall av 2] (förr) mil. i fråga om anställning av båtsman l. knekt (jfr KNEKT-LEJANDE).
a) om båtsmansrote l. knektrote: anställa (ngn) ss. båtsman l. knekt; äv. abs. (Rotebönderna) hade inthet att lega före. RARP 6: 66 (1657). Dhe .. hemman i Roten som .. intet mächta soldat leya och underhålla uthaf egne medel. LReg. 309 (1687). De Uddemantal, som .. äro til Legning upförde. PH 5: 3228 (1752).
b) om enskild till krigstjänst lagligen utskriven person: överenskomma med (annan person) att mot avtalad ersättning göra krigstjänst i ens ställe; äv. abs.; äv. i sådana uttr. som leja (ngn) för sig, leja (ngn) till knekt, leja knekt. KlädkamRSthm 1611 B, s. 42 a. En hustro, huilkens sån be(mäl)te bonde haar legt till knecht. ConsAcAboP 2: 492 (1664). Ingen Capitein tilstädie någon Lagskrefwen at leya för sig. Schmedeman Just. 907 (1685). (Man överlade) om legning fick äga rum eller icke. HH XXV. 2: 111 (1812). Flodström SvFolk 559 (1918). — jfr BEVÄRINGS-LEJNING.
4) mot överenskommen ersättning överlåta nyttjanderätten av (ngt) för viss tid; utarrendera (ngt åt ngn); uthyra (ngt åt ngn); numera bl. i förb. LEJA BORT, UT. Mat. 21: 41 (NT 1526). En hesth, som han hadhe leegdh ho[no]m. SkrGbgJub. 6: 82 (1587). Den tidh han leigde honum sin gård. VRP 1658, s. 1141. Leger man twem ett; behålle then, som först hyrde. HB 13: 2 (Lag 1734).
5) (numera föga br.) refl., om person: taga anställning; vanl. i sådana uttr. som leja sig till arbetare (åt ngn) l. dyl., taga anställning ss. arbetare (hos ngn) l. dyl. (Han) måtte lega sigh på .. (en) skuta. EkenäsDomb. 1: 169 (1652). De mindre förmögne (ostjakerna) lega sig till arbetare åt Tobolska och Surgutska köpmän. Castrén Res. 2: 88 (1845). Meurman (1846). (De) lejde .. sig till knektar. FoF 1914, s. 37. — särsk. [jfr 2 c] i fråga om utförande av lönnmord: åtaga sig att mot ersättning begå lönnmord. Englund Ged. 74 (1853).
Särsk. förb.: LEJA BORT10 4. (numera föga br.) till 4: hyra ut. Att the icke skulle legia bortt sijna boder om Larissmesso. SkrGbgJub. 6: 502 (1604). Sundén (1886).
LEJA IFRÅN. (†)
1) i uttr. leja ngn ifrån sig, lämna ersättning till ngn för att han skall avstå från ngn (självtagen) rättighet; mot vederlag (i form av pänningar l. dyl.) göra sig kvitt ngn; jfr LEJA, v.2 2. G1R 28: 39 (1558). (Han) moste Lega honom ifrån sig mz en half (tun)na korn, på deet han schulle vnna honom lifuedtt. VRP 4/2 1625.
2) till 4: arrendera bort (ngt) ifrån (en gård). Lars Larsson .. kärade till Erik Gottskalksson .. om någon skogsdel Erik hafver lejdt ifrån gården af Larses hustrus förre man. NoraskogArk. 4: 36 (1633).
LEJA IN. särsk. (†) till 1: mot betalning inhysa (ngn ngnstädes); i fråga om resa med diligens: hyra plats (i diligens); äv. refl. Jag leijde mig in hos procaccien (dvs. postbudet), som gick på Rom. SvBrIt. 1: 28 (c. 1700). VDAkt. 1739, nr 386. jfr INLEJA.
LEJA UNDAN. [fsv. leghia undan] (†) till 1; i uttr. leja ngt undan ngn, gm att hyra ngt beröva en annan möjlighet att få hyra det. (Han besvärade sig över) Erich Målare, att han hafuer leegt wndan honom Hartwik Guldsmedz gårdh. BtÅboH I. 6: 98 (1633).
LEJA UT10 4. jfr UTLEJA.
1) (numera föga br.) till 4: arrendera ut (ngt åt ngn), hyra ut (ngt l. ngn åt ngn). (En man) leegde honom (dvs. sin vingård) vth wijngårdzmannom. Mark. 12: 1 (NT 1526). Leger man ut .. gods och gårdar. JB 16: 6 (Lag 1734). Düben Lappl. 420 (1873; med avs. på person).
2) (†) tillhandahålla (ngn) ss. legokarl (se LEGO-KARL 2); jfr LEJA, v.2 3. Haffue vij och effther E. F. N. befalnning legdt vt huar tiionde bonde. Rääf Ydre 1: 361 (i handl. fr. 1603). VDAkt. 1720, nr 64.
3) (†) i uttr. leja sig ut till knekt, låta leja sig till knekt; jfr LEJA, v.2 5. SkrGbgJub. 6: 314 (1593).
Ssgr: A (i allm. till 2; numera bl. tillf.): LEJ-DRÄNG. (†) legodräng. Törnewall B 3 a (1694).
-FOLK. tillfälligt anställt arbetsfolk. BtÅboH I. 1: 14 (1553). Strindberg Skärk. 111 (1888).
-HJON. (†) legohjon. Schroderus Dict. 106 (c. 1635).
-HJÄLP. (hjälp av) tillfällig(t anställd) arbetskraft; äv. i uttr. gå i lejhjälp, arbeta ss. tillfälligt anställd arbetskraft. Berg Clerck 41 (1898). I lejhjälp får jag gå. Wester Reymont Bönd. 1: 180 (1920). Därs. 3: 199 (1924).
(1) -HÄST. (†) skjutshäst, ”hyrhäst”; jfr LEGO-HÄST. FörarbSvLag 1: 393 (1691).
(1) -KAPPA, r. l. f. (†) om hyrd lång, svart kappa använd ss. sorgdräkt; jfr KAPPA, sbst.1 1 b β. SthmStadsord. 2: 240 (1710).
-KARL.
1) till 2, = LEGO-KARL 1. Rosman BjärkSäb. 2: 211 (1924; om förh. på 1600-talet).
2) (förr) till 3 b, = LEGO-KARL 2. EkenäsDomb. 1: 87 (1645).
-KONA. (†) = LEGO-KVINNA. BtFinlH 2: 133 (1555).
-PIGA. (†) jfr -KONA. Rudbeck Bref 8 (1662).
-PÄNNING. (†) = LEGO-PÄNNING 1 b. ÅngermDomb. 1/12 1631, fol. 51.
B: LEJNINGS-FRIHET~02 l. ~20. (förr)
1) till 3 a; i fråga om soldatrote: (under vissa villkor lämnad) frihet från att leja knekt l. båtsman. PH 5: 3228 (1752).
2) till 3 b, = -RÄTT. JournLTh. 1812, nr 110, s. 2.
(3) -KONTRAKT. (förr) mil. jfr KONTRAKT, sbst. II 1. KrigVAT 1843, s. 127.
(4) -KÄRRA, r. l. f. (†) kärra avsedd att uthyras. BoupptSthm 8/1 1684 (efter åkarålderman). Därs. 21/2 1688 (hos åkare).
(3 b) -RÄTT, r. l. m. (år 1872 upphävd) rätt för enskild krigstjänstskyldig person att för krigstjänst leja annan person i sitt ställe. Hazelius Förel. 34 (1839). SFS 1872, nr 67, s. 3.
(3 b) -RÄTTIGHET~102, äv. ~200. (förr) = -RÄTT. AdP 1812, 1: 216.
(3 a) -VARV. (†) = KNEKTE-VARV. PH 3: 2087 (1743).
Avledn. (†): LEJARE, m.||(ig.). särsk. till 4: legogivare. Schroderus Dict. 46 (c. 1635). Schultze Ordb. 2724 (c. 1755).

 

Spalt L 476 band 15, 1939

Webbansvarig