Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LANDTVÄRN lan3t~væ2rn, äv. (numera bl. mera tillf.) LANDVÄRN lan3d~, vard. äv. lan3~, förr äv. LANDAVÄRN l. LANDSVÄRN, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(land- 15561918. landa- 1559. lands- (-dz-) 16501758. lan(d)t- 1555 osv. lann- 1555. — Se för övr. VÄRN)
Etymologi
[fsv. landvärn (i bet. 1, 2); jfr d. landeværn, nor. land(e)vern, isl. landvǫrn, ävensom t. landwehr; av LAND (i bet. 2, 3) o. VÄRN. Beträffande formen landt- se LAND ssgr F]
1) (i fråga om ä. förh., numera bl. arkaiserande) ett lands (l. en landsdels o. d.) militära försvar; stundom övergående i bet.: försvarstjänst. G1R 25: 200 (1555). (Hertig Karl befallde) Johan Andersson .. at aflåta 200. ryttare til landtvärn på Öland. Dalin Hist. III. 2: 2 (1762). Endast några få af de äldre fältherrarne stannade hemma .. att besörja om landtvärnet och våra gränsers fredande. Afzelius Sag. VIII. 2: 136 (1857). Till lands kvarstod (under medeltiden) .. skyldigheten till landvärn. Flodström SvFolk 547 (1918). — särsk. (†) i sådana uttr. som hålla landtvärn, försvara landet l. landsdelen o. d.; förordna ngn l. ligga l. vara förlagd l. vara (ut)i landtvärn, beordras till resp. ligga ute i krigstjänst till försvar för landet l. landsdelen o. d. HFinlH 3: 240 (1555). Een hop bönder som voro församlade .. på thet the landvern holla skulle. LPetri Kr. 102 (1559). (En) hoop Knechttar och bönder ähre ther (dvs. i Österbotten) i Landwärn. UrkFinlÖ I. 2: 108 (1597). Tegel G1 2: 313 (1622: liggia .. vthi Landwärn). (Det folk som) hoss honnom (dvs. Gustav Horn i Marienburg) i landwern förordnat är. Gustaf II Adolf 506 (1625). Widmark Helsingl. 1: 336 (1860: förlagda i landtvärn).
2) (†) konkret: befästningsanläggning till försvar för ett land l. en landsdel l. stad o. d. Lælius Bünting Res. 1: 222 (1588). Ellfua .. märkeligha och wälbefäste Borgars och Landwärns afrijtning. Schück VittA 1: 177 (i handl. fr. 1634). Lind (1749; under land-wehre). Weste (1807).
3) konkret, om här l. trupp o. d.
a) (i fråga om ä. förh.) truppstyrka till försvar för ett land l. en landsdel; särsk.: utanför den reguljära krigsmakten stående här l. truppstyrka o. d. som omfattade alla krigsdugliga män i landet l. viss landsdel vilka gm allmänt folkuppbåd inkallades till rikets l. landsdelens försvar. Spegel 560 (1712). Konungen i Polen hade intet landtvärn ute till sitt lands försvar. Afzelius Sag. IX. 1: 73 (1859). Belgierna fruktade för sin frihet och uppbådade hela sitt lantvärn — 300,000 man, sades det — mot Cæsar. Grimberg VärldH 4: 127 (1930).
b) (i fråga om utländska l. ä. sv. förh.) häruppbåd omfattande vissa (i allm. äldre) årsklasser med organisation o. uppgifter motsvarande den nutida landstormens; särsk. om dylikt häruppbåd som i Sv. inkallades 1808; äv. om truppförband bildat av dylikt uppbåd från viss landsdel; äv. om dylikt uppbåd ss. militär organisation l. institution. Skånska landtvärnet. KrigsSång för Landtvärnet. Tegnér (WB) 2: 14 (1808; rubrik). Uti Sverige, när det angreps med krig af Ryssland och Danmark år 1808, upprättades först ett så kalladt Landtvärn, hvartill förpligtades hvar och en Svensk yngling emellan 18 och 25 år, af hvad stånd som häldst, som ej redan ingått i någon Rikets tjenst. Rabenius Kam. § 355 (1825). Denna .. förökning af arméen — vargeringen och landvärnet — blef år 1810, då beväringsskyldigheten infördes, upphäfven. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 449 (1856). Det finska lantvärnet. SDS 1939, nr 342, s. 7.
Ssgr (i allm. till 3 b; i fråga om utländska l. ä. sv. förh.; i sht mil.): A (†): LANDTVÄRNA-MAN, se D.
B [efter isl. landvarnar-] (†): LANDTVÄRNAR-MAN, se D.
C (†): LANDTVÄRNES-MAN, se D.
D: LANDTVÄRNS-BATALJON. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 107 (1808).
-BRIGAD. KrigVAH 1818—21, s. 78. Jönköpings Landtvärns-Brigad. BL 17: 34 (1849).
-FEBER. (i fråga om ä. förh.) = -SJUKA. Afzelius Minn. 72 (c. 1870).
-FÄNRIK. Hjärne DagDrabbn. 387 (i handl. fr. 1809).
-HÄR, r. l. m. KrigVAT 1843, s. 84.
-KAPTEN. Hjärne DagDrabbn. 387 (i handl. fr. 1809).
-KOMPANI. KrigVAT 1834, s. 261 (i fråga om förh. i Preussen).
-LÖJTNANT. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 143 (cit. fr. 1817).
-MAN ~man2. (-värna- 1836. -värnar- 17691808. -värnes- 1715. -värns- 1664 osv.)
1) [efter isl. landvarnarmaðr] (i fråga om ä. förh.) till 1: högt uppsatt ämbetsman (hövding, militärbefälhavare) med uppgift att förestå ett lands l. en landsdels o. d. försvar mot fientligt anfall. Verelius Gothr. 19 (1664). Ehvar .. (Oden) framtågade, insatte han någon af sina söner till Konung eller landtvärnsman. Botin Hist. 1: 35 (1789). (Storverks son) sökte opp Götakonungen, hos hvilken han tog tjänst som landtvärnsman mot svearna. Strindberg NSvÖ 1: 15 (1906). Heidenstam Svensk. 1: 46 (1908).
2) till 3 b: man tillhörande landtvärn(et); särsk. om menig man. KrigVAT 1834, s. 302 (i fråga om förh. i Preussen). Från 1808 och 1809 års krig ännu qvarlefvande landtvärnsmän. LdVBl. 1887, nr 10, s. 2.
-MANSKAP~02 l. ~20. KrigVAH 1818—21, s. 76 (1808).
-OFFICER l. -OFFICERARE. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 135 (1808).
-REGEMENTE. KrigVAT 1843, s. 97 (i fråga om förh. i Turkiet).
-SJUKA. (i fråga om ä. förh.) benämning på vissa epidemiska sjukdomar (huvudsakligen fläcktyfus o. rödsot) som härjade inom det i Sv. 1808 bildade landtvärnet. BL 1: 196 (1835). Pettersson Bakt. 109 (1926).
-TRUPP. vanl. i pl. KungörLandtv. 14/3 1808, s. 4. —
-UNIFORM, r. för landtvärnsman (se d. o. 2). Hjärne DagDrabbn. 387 (i handl. fr. 1809).
-ÅLDER. ålder i vilken ngn tillhör landtvärnet. Svedelius Statsk. 2: 331 (1868; i fråga om förh. i Preussen).
Avledn. (till 3 b): LANDTVÄRNIST, m. (†) landtvärnsman (se d. o. 2). LvHausswolff (1809) i För hundra år sen 1: 64. KrigVAT 1834, s. 303 (i fråga om förh. i Preussen). Sundén (1886).

 

Spalt L 262 band 15, 1939

Webbansvarig