Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVICKA kvik3a2, v. -ade, äv. (numera bl. ngn gg i Finl.) -er, -te, -t, -t (pr. ind. sg. akt. -ar SColumbus Vitt. 111 (1667) osv. -er Bromelius Lup. 58 (1687), Œdman Bahusl. 65 (1746); Hemmer Gogol TarBulb. 110 (1924; finl.). ipf. -ade Linné Bref I. 6: 335 (1755) osv. -te Bureus Runa A 6 b (1643: quektes, pass.), Dalin Vitt. 3: 40 (c. 1740). sup. -at SmålHembygdsb. 1: 34 (1749) osv. -t Spegel GW 27 (1685). p. pf. -ad Tiselius Vätter 1: 114 (1723: upqvickade, pl.) osv. -t 3SAH 23: 364 (1642), Warnmark Sinnew. F 3 a (1687)); förr äv. KVICKAS, v. dep.
Ordformer
(förr äv. skrivet q-. -ick- 1608 osv. -ik- 16871755. -eck- 1589 (: förqweckia), 1798 (: vederqveckande). -ek- 16401671 (: förqwekt). -eek- 1685. -äck- 1642 (: förqwäcker)1696. -a 1619 (: förqweckia) osv. -as 1608)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. kvikke; jfr äv. t. erquicken; avledn. av KVICK; vissa former gå dock tillbaka på det avljudande fsv. qvekia (-kte, -kt), motsv. isl. kveikia, uppliva]
— jfr ANKVICKA, v.1, ERKVICKA, FÖRKVICKA, v.1, VEDERKVICKA.
1) (†) motsv. KVICK 1: giva liv åt (ngt), göra levande. Den quekta Adalruna är mit namn. 3SAH 23: 364 (1642). Andan hafwer qweekt hwad lefwandes är wordet. Spegel GW 27 (1685).
2) (†) motsv. KVICK 2: (åter)uppväcka till liv, väcka upp ur dvala o. d. Martii månad .. quikade insecterna. DZHallman (1755) hos Linné Bref I. 6: 335.
3) (numera knappast br. utom i Finl.) motsv. KVICK 3: liva, uppliva, uppfriska, vederkvicka. Linc. (1640). Aff godt Malt och god Humble .. kan en kostelig Dryck Öhl tilberedas, hwilken .. frögdar, qwecker och upfriskar en bedröfwad Menniskios Hierta. Bromelius Lup. 58 (1687). Oss qvickar rosens luckt. Triewald Lärespån 7 (c. 1710). (På det att färgernas) tusenfaldiga samverkan .. (må) skänka vårt hem qvickande trefnad. UB 5: 566 (1874). jfr: Den friska drycken kvicker liv i hästen. Hemmer Gogol TarBulb. 110 (1924).
4) (vard.) motsv. KVICK 4 a, refl.: skynda sig, raska på; ofta i uppmaning. Se så ja! qvicka dej nu bara! Böttiger 3: 28 (1843, 1858). Bergman JoH 274 (1926).
5) (föga br.) motsv. KVICK 6, refl. o. i pass. med intr. bet.: söka visa sig kvick, göra sig kvick, säga en kvickhet l. kvickheter; i sht ironiskt. Gamla förfinade gentlemän, icke sådant kanalje-pack som i dag qvickar sig med språk ifrån åkare-skrået. Thackeray Pend. 2: 491 (1851). Fåhræus Thorild 155 (1888: kvickas). Valmännen och valkyrjorna, såsom Henrik kvickade sig med att kalla damerna. Humble Hemm. 45 (1903).
Särsk. förb.: KVICKA PÅ10 4. (vard.) intr.: raska på, kvicka sig; jfr KVICKA 4. ÖoL (1852). ”Stuva ned det här i slädlådan .. och kvicka på sedan!” befallde han bodpojken. Lindqvist Herr. 363 (1917).
KVICKA UPP10 4, äv. OPP4. jfr UPPKVICKA.
1) (†) till 2: göra levande på nytt, återuppväcka. Rättferdighetzens Sool .. / Skal ock til itt nytt Lijf vår längst förfalna Kropp, / Ja till ett evigt Lijf, qvick’ utaf Jorden opp. SColumbus Vitt. 144 (1667).
2) (numera föga br.) till 3: uppliva, uppfriska, vederkvicka. SColumbus Vitt. 111 (1667). Qvicka up et nedslaget sinne. Lind (1749). Ack litet Caprissås, det qvickar upp. Bremer FamH 1: 156 (1831). Hagberg Shaksp. 9: 129 (1850). Auerbach (1911). (†) Ibland qvickar jag kolen up med en fläkta. VetAH 1748, s. 72.
KVICKAS VID. (†) bliva frisk o. kry, repa sig (från sjukdom o. d.); jfr KVICKA 3. (Att) dhe Siuke och Förlammede .. måge quickes widh och komme sigh före igen. SUFinlH 2: 404 (1608).
Ssg: (3) KVICK-STUND. (†) stund ägnad åt vederkvickelse, vilostund. Vthi the aldraäldste Tijdher hafwa monge förnemlige Personer åthskillige Qwickstunder stadgat. Schroderus HelsBegSkattk. 43 (1638).

 

Spalt K 3397 band 15, 1938

Webbansvarig