Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRYDDA kryd3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (OMartini Läk. 50 (c. 1600) osv.), äv. (numera bl. i Finl. o., vard., i vissa trakter av Sv.) -er (Joh. 19: 40 (NT 1526), Montell Frun 136 (1898: Krydderna, best.); jfr Bergroth FinlSv. 66 (1916). Anm. Pl. -er i ä. tid äv. att hänföra till sg. krydde); förr äv. KRYDDE, n. (Mat. 13: 32 (NT 1526: kåålkrydde), Scherping Cober 2: 267 (1737)), l. m. (Rauman Ryning 4 (1610), Fernander Theatr. 7 (1695)); best. -et; pl. = (Mat. 13: 32 (NT 1526: kåålkrydde), PErici Musæus 1: 212 b (1582)) l. -er (jfr anm. ovan), l. (ss. m.) -ar (Fernander Theatr. 7 (1695)).
Ordformer
(kridd- 1557. krijdd- 15551590. krudd- c. 1660. kryd- 1590 c. 1670. krydd- 1526 osv. -a 1678 osv. -e 15261738)
Etymologi
[fsv. krydda, f., krydde, kryde, n., örter, kryddor, liksom nor. krydda, d. krydder (eg. pl.), av mnt. krūde, n., sidoform till krūt (gen. -des), ört, krydda (se KRUT, sbst.1). — Jfr KRYDDA, v.]
1) (†; se dock slutet) ört; äv. mer l. mindre bildl. Så gick en vth på markena til at hemta krydde. 2Kon. 4: 39 (Bib. 1541; Bib. 1917: plocka något grönt). Sådana krydde (dvs. sådana förhärdade människor som förneka sanningen) äro ock här somblighe Iudar. PErici Musæus 1: 212 b (1582). Honung .. wäxer i Lufften, och .. faller neder på Krydderna. IErici Colerus 2: 117 (c. 1645). (Trädgårdsmästaren) bör förstå sig väl på alla Örters eller Krydders natur och egenskap. Ahlich xxiix (1722); jfr 2. Weste FörslSAOB (1823). — jfr FÄRGE-, LUS-KRYDDA m. fl. samt GRINDKRYDDE. — särsk. (numera bl. ngn gg, med anslutning till 3) i vissa ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Jagh kiänner kryddet, sade hin om Nätzlan. Grubb 372 (1665); jfr: Nog känner jag den kryddan, sa’ hin onde om nässlan. Granlund Ordspr. (c. 1880). Ondt Krydde förgås intet giärna. Grubb 623 (1665); jfr KRUT, sbst.1 b.
2) [specialfall av 1] växt som odlas för användning i hushållet (ss. födoämne l. smaksättningsmedel) l. ss. läkemedel l. för sin doft l. fägring; utom i ssgr numera bl. ngn gg i inskränktare anv., om växter varav kryddor (i bet. 3) erhållas, kryddväxt. När thet (dvs. senapskornet) warder vpwext, är thet störst jbland krydder. Mat. 13: 32 (Bib. 1541; NT 1526: ibland all annor kåålkrydde; Bib. 1917: kryddväxter). Till Hans gartner, att han lather D. Johan Koph bekomme frå Upsale en hoop krydder och någre ungträä. G1R 26: 746 (1556). Persilja är en god krydda. Widegren (1788; eng.: good plant). I Österlandets lustgård, / Der ljufliga kryddor vexa och dofta. Collan Dikt. 130 (1864). Östergren (1931; bet. angiven ss. förekommande ibland). — jfr BURGEL-, DOPP-, KÅL-, SALLAT-KRYDDA, KYRK-KRYDDOR m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. gröna kryddor, om örter som i färskt tillstånd användas till föda l. ss. smaksättningsmedel, grönsaker; ofta svårt att skilja från 3 a. Schroderus Dress. 276 (1610). (Månglerskorna skola) sällia theras Frucht, Rötter, Kåål och gröne Krydder vppå Torget. Stiernman Com. 1: 883 (1623). Potage på gröna Krydder. Salé 59 (1664).
b) (†) i uttr. välluktande kryddor, om växter som odlas för sin aromatiska lukt; jfr 4. Stiernhielm Virt. 6 (1650, 1668). Gran-Ris strödt på gålff, wälluchtande kryder i fönstret. BrölBesw. 162 (c. 1670).
3) torkad (hel l. pulveriserad) växt l. (vanl.) växtdel (rötter, barkar, blad, frukter, frön o. d.) som på grund av sin aromatiska smak (o. lukt) användes ss. tillsats till födoämnen l. dryckesvaror för att förhöja deras smak; stundom i allmännare anv.: smaksättningsmedel; i sht i pl. Clede, Wijn, Krydder, Sucker. G1R 8: 264 (1533). Salt .. är thet bästa Krydde man kan råda sig i Huset. IErici Colerus 1: 357 (c. 1645). Hvad Krydder man brukar i Gryn- och Lefver-Korf. Oec. 66 (1730). Tobaksrökare bruka blomman (dvs. blåklint) ofta såsom krydda bland tobaken. Aspelin Fl. 48 (1749). VetAH 1753, s. 38 (om socker). Krydderna krossas fint. Montell Frun 136 (1898). Linder Tid. 66 (1924). — jfr BRÖD-, KORV-, KÖKS-, MAT-, SOPP-KRYDDA m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. gröna kryddor, om smaksättningsmedel som utgöres av färska växtdelar l. växter; jfr 2 a. Tagh Persilia och Salwia, och andra godha gröna Krydder. Kockeb. D 4 b (1650). En knippa Meiran eller andre gröna Krydder. Salé 6 (1664). Sjöberg Singstock XXII (1832).
b) i utvidgad anv., om godter med mer l. mindre aromatisk smak; i ssgr. — jfr BRUD-, KYRK-KRYDDOR.
c) mer l. mindre bildl.; särsk. om ngt som förhöjer njutningen av l. ger ökat behag åt ngt l. värkar upplivande l. uppfriskande l. borttager intrycket av faddhet, enformighet, trivialitet, färglöshet o. d. Preutz Kempis 338 (1675). Hungren .. är dhet bästa Krydde på all Mat. Fernander Theatr. 362 (1695). En viss krydda i lifvets hvardagssoppa, som kallas .. smått gnabb. Bremer Strid 44 (1840). Visan var sällskapslifvets nödvändiga krydda. Ljunggren SVH 3: 320 (1879). Mängden af detaljer gifver färg och krydda åt verket. PT 1899, nr 149 A, s. 3. De äro glada ungdomar .. och betrakta varje äventyr som en kärkommen krydda i tillvaron. SvD(A) 1932, nr 202, s. 7.
4) ämne (ur växtriket) som användes för sin angenäma, uppfriskande lukt; numera bl. (ngt arkaiserande i högre stil) i uttr. välluktande l. doftande kryddor; jfr 2 b. (De) togho .. Iesu lekamen, och swepte thet j lijnclädhe medh wällucktande krydder. Joh. 19: 40 (NT 1526). Till Krydder för Lucht uthj Stugun der Lijket stod .. 5 2/3 ör. BoupptSthm 1676, s. 1151 a, Bil. Hans kinder likna välluktrika blomstersängar, skrin med doftande kryddor. HögaV 5: 13 (Bib. 1917). — jfr LUKT-, RÖKELSE-KRYDDA.
5) farm. drog som utgöres av torkade, relativt grovt sönderdelade växter l. växtdelar, vanl. med aromatisk lukt o. smak; förr äv. i allmännare anv., övergående i bet.: läkemedel, medicin; numera bl. i pl. Fördelande kryddor (jfr FÖRDELA 4 a). TullbSthm 16/8 1548. Apetekaren, fast han hade alla kryddor, ha[r] och måstta deran (dvs. dö). Carl XII Bref 43 (1701). Medicinska krydder, såsom Millefolium, Kalmus &c. Weste FörslSAOB (1823). Uppmjukande Kryddor. Berlin Farm. 2: 617 (1851). Uhrström Hemläk. 112 (1879). BenämnApoteksv. 85 (1930). — jfr AM-, APOTEKAR(E)-, BAD-, BADD-, BITTER-, BITTERÖLS-, BRÖST-, GURGEL-, HOSTE-, MAG-, SKÖRBJUGGS-KRYDDA m. fl. — särsk. (†)
a) om droger som användas för förgiftning (av skadedjur). ÅngermDomb. 30/6 1643, fol. 208. BtHforsH 1: 228 (1637). Fréville Söderh. 1: 139 (1776). — jfr RÅTT-, RÄV-KRYDDA.
b) i pl., om bävergäll. Ekman NorrlJakt 221 (1910; efter ä. handl.).
c) bildl. Rauman Ryning 4 (1610). Hwadh för andeligha kryddor wij emoot öffuerwåldz hembd bruka skole. Bullernæsius Lögn. 389 (1619). Lagerström Bunyan 2: 113 (1727).
Ssgr (i allm. till 3): A: KRYDD-ANIS. bot. kryddväxten Pimpinella anisum Lin. NormFört. 20 (1894).
-ARTAD, p. adj. —
-ASK. (krydd- 16551893. krydde- 15801584) (i sht förr) jfr ASK, sbst.2 TullbSthm 7/7 1580. BoupptVäxjö 1893.
(5) -BAD. (krydd- 17491906. krydde- 1750) (förr) jfr BAD 1 a. Lind (1749). Kryddbad beredas af kamomill, kalmus, krusmynta, fläder, mejram m. fl. Hallin Hels. 2: 857 (1885). Högberg Vred. 3: 348 (1906).
-BOD. (krydd- 1733 osv. krydde- 16171750) (i sht i fråga om ä. förh.) speceriaffär, speceributik. Elimæus Trautzich C 2 b (1617). Ödman Reseb. 118 (1907). Linder Tid. 136 (1924; i fråga om förh. på 1870-talet).
Ssgr: kryddbod-betjänt. (†) manligt biträde i speceriaffär. Blanche Bild. 1: 17 (1863). Centerwall Hellas 167 (1888).
-borste, förr äv. -borst. (förr) jfr BORSTE 1 a. Bellman SkrNS 2: 296 (c. 1780). Strindberg Fagerv. 295 (1902).
-vin. (förr) i kryddbod saluhållet vin. Bergman Bekanta 77 (1917). Anm. Ännu förekommer ngn gg det till kryddbod bildade kryddbonesare ss. skämtsam l. föraktlig benämning på manligt biträde i (l. manlig innehavare av) speceriaffär (Scholander 3: 97 (1861), Östergren (1931). jfr (†): Att Sångar Jan .. kunde få en ny viol, lika godt om det var Cremonesare eller Kryddbonesare (dvs. en som köpts i kryddbod). Knorring Ståndsp. 1: 53 (1838)) jämte därtill hörande bildningar, ss. kryddbonesisk, adj. (SocDem. 1909, nr 24 A, s. 2, Linder Tid. 138 (1924)). —
-BRÄNNVIN. (numera mindre br.) kryddat brännvin. Warg 664 (1755; rubrik). PrHb. 1: 122 (1884).
-BRÖD. (krydd- 1787 osv. krydde- 16921730) bag. kryddat bröd (företrädesvis matbröd). 3SAH XLIII. 1: 223 (1692). Hagdahl Kok. 948 (1879).
-BUSKE. (krydd- 18391893. krydde- 1727)
1) (†) till 2: blomsterkvast, bukett. Lagerström Bunyan 2: 226 (1727).
2) bot. till 3: busken Calycanthus floridus Lin., vars blommor ha en starkt kryddaktig doft (i Sv. odlad ss. prydnadsbuske), smultronbuske. Lilja FlOdlVext. 75 (1839). SvUppslB 5: 728 (1930).
-BÄNK. (krydd- 17461837. krydde- 1743) (†) jfr BÄNK II samt -SKÅP. BoupptVäxjö 1743. Därs. 1837.
-BÖNA, r. l. f. farm. (den i Sverge tidigare ss. drog använda) frökärnan av det i Brasilien inhemska trädet Nectandra Puchury Mart., med en om muskot erinrande smak. PH 11: 297 (1777). Gentz Lindgren (1928).
(3, 4, 5) -BÖSSA. (krydd- 1749c. 1755. krydde- 1538c. 1700) (†) jfr BÖSSA 1 a. VarRerV 32 (1538). Schultze Ordb. 2450 (c. 1755).
(3, 4) -DOFT.
(3, 4) -DOFTANDE, p. adj. —
-DOSA. (krydd- 1749 osv. krydda- 1909. krydde- 17421788) för förvaring av ”kryddor”; i sht till 3 b, om dosa vari (allmoge)kvinnor förr förvarade ss. stimulerande medel använda aromatiska godter (pastiljer o. d.), medförd i sht vid gudstjänstbesöken (jfr KYRK-KRYDDOR). BoupptVäxjö 1742. Lackerade kryddosor. RedNordM 1926, s. 23.
(5) -GRÖT. (krydd- 1847. krydde- 16971723) (förr) med ”kryddor” tillagad gröt avsedd till omslag på sjuk kroppsdel; jfr GRÖT 3. Hoorn Jordg. 1: 321 (1697). Sparre Stand. 306 (1847).
(2) -GÅRD. (krydd- 16501931. krydda- 1528 (: kryddagårdz tompt). krydde- 15461816 (: kryddegårdsfrukt)) [fsv. kryddagardher] urspr. o. eg.: trädgårdstäppa där man odlade växter som användes i hushållet l. till läkemedel l. som värderades för sin doft l. fägring; utom i fråga om ä. förh. numera bl. (bygdemålsfärgat i vissa trakter l. arkaiserande) dels: köksträdgård, dels i allmännare anv.: trädgård. G1R 18: 1 (1546). En kryddegård till apoteket. Därs. 26: 748 (1556). Een Kryddegårdzmestare, hwilken hemptar vthaff sijn Kryddegårdh .. Rosor och Lilior. PPGothus Und. Gg 5 a (1590). Näst Trägården är Kryddegård. Risingh LandB 50 (1671). En trä eller Kryddegård, hvaruti äro 9. Päron och ett apleträ (osv.). VDAkt. 1749, Syneprot. F III 7. Gack ut i min kryddgård, tag mejram och spenat. Karlfeldt FridLustg. 123 (1901). Hellström NorrlJordbr. 442 (1917). jfr BLOMSTER-, KÖKS-, SLOTTS-KRYDDGÅRD.
Ssgr (numera bl. i fråga om ä. förh. l. bygdemålsfärgat i vissa trakter): kryddgårds-dräng. (†) jfr -folk. KlädkamRSthm 1579 B, s. 46 a.
-folk. (†) koll.: personer som äro lejda (anställda) för att arbeta i ”kryddgård”. KlädkamRSthm 1561 E, s. 12 b.
-frukt. (†) om grönsaker. Kalm Resa 1: 152 (1753). Meurman (1846).
-land. (köks)trädgårdsland. EconA 1807, dec. s. 44. PT 1911, nr 64 B, s. 2.
-lus. (†) skinnbaggen Strachia oleracea Lin. (vilken stundom gör betydlig skada på korsblomstriga kulturväxter), rapssugare. Bergman SvarVetA 3 (1763). Fischerström 4: 218 (1792).
-mur. (†) HB 2: 174 (1578).
-mynta, r. l. f. (†) trädgårdsmynta (Mentha gentilis Lin.). Tillandz C 7 b (1683). Nyman VäxtNatH 1: 137 (1867).
-mästare. (†) trädgårdsmästare. 2VittAH 8: 117 (1551). Ekblad 250 (1764).
-stuga. (i fråga om ä. förh.) blomsterrum, blomrum. GripshR 1551. Därs. 1553. jfr: Kryddgårdsstugan .. tyckes hafva varit ett stort gemensamt hvardagsrum. Fatab. 1907, s. 100 (i fråga om förh. på Gripsholm under Gustav Vasas tid).
-säng. (köks)trädgårdssäng. Helsingius (1587). Nyberg 3: 31 (1842).
-tomt. till ”kryddgård” avsedd l. använd tomt. OPetri Tb. 225 (1528; uppl. 1929). PT 1906, nr 261 B, s. 1.
-täppa, r. l. f. trädgårdstäppa. Calonius Bref 277 (1797). PT 1902, nr 269 B, s. 1.
-vakterska. (†) KlädkamRSthm 1560 D, s. 66 a.
-växt. växt som brukar odlas i ”kryddgårdar”, trädgårdsväxt; köksväxt; i sht i pl. Barchæus LandthHall. 70 (1773). FFS 1896, nr 28, s. 11.
-ört. jfr -växt. Schroderus Comenius 135 (1639). Wirsén Vis. 104 (1899).
(2) -HAGE. (i fråga om ä. förh.) (parti av) ”kryddgård” (för odling av kryddväxter). Hülphers Norrl. 1: 17 (1771). Fatab. 1932, s. 70 (i fråga om förh. vid 1800-talets början).
-HANDEL. (numera bl. tillf.) abstr.: specerihandel. Annerstedt UUH Bih. 2: 54 (i handl. fr. 1661). Därs. I. 2: 248 (1909).
(2) -HUS. (krydd- 1675. krydde- 16711684) (†) växthus. Ett Kryddehuus i Kryddegården. Risingh LandB 36 (1671). Rudbeck Bref 204 (1684).
-HYLLA, r. l. f. för kryddburkar o. d. Hierta-Retzius ArbStug. 106 (1897). SvD(A) 1920, nr 268, s. 7.
-KAKA. bag. kaka med stark smak av en l. flera tillsatta kryddor (ss. kryddnejlikor, kanel, anis, ingefära, kardemumma). Sjöberg Singstock 310 (1832). Den mest typiska kryddkakan är ännu pepparkakan. Norlind AllmogL 389 (1912).
-KAMMARE. (krydd- 18081931. krydde- 15661582) (förr) i sht i slott l. herrgårdsbyggnad: förrådsrum för kryddor o. d., ofta med inbegrepp av det däri förvarade förrådet. Konunglige maiestatz kryddeCammar på Stocholms Slott. VinkällRVarbg 1566—67. SvKulturb. 7—8: 233 (1931; i fråga om förh. under 1600-talet).
-KAVRING. bag. jfr -BRÖD. SvMorgBl(A) 1914, nr 62, s. 8.
-KISTA. (krydd- 18081913. krydde- 1556) [fsv. kryddakista] (i fråga om ä. förh.) jfr -SKRIN, -SKÅP. G1R 26: 619 (1556). Grimberg SvFolk. 1: 412 (1913; bildl.; i fråga om medeltida förh.).
-KRAFSARE. (skämts. l. föraktligt) = -KRÄMARE 1. Björkman (1889). Haglund TragNarr. 85 (1922).
-KRAFSERI1004. (skämts. l. föraktligt) abstr. o. konkret: ”kryddkramhandel”. Bergman TantFarbr. 9 (1924; konkret). Kalle hade ingen fallenhet för kryddkrafseriet. GHT 1935, nr 239, s. 9.
-KRAM, förr äv. -KRÄM. (krydd- 17651882. krydde- 16401700. -kra(h)m 17001882. -kräm(m) 16401652) koll.: kryddvaror (o. kolonialvaror), specerier; numera nästan bl. i ssgr. Linc. G 2 a (1640). Bergman GotlSkildr. 13 (1882).
Ssgr (i sht i fråga om ä. förh.): kryddkram-handel. minuthandel med specerier; äv. konkret: ”kryddbod”, speceriaffär. IT 1791, nr 29, s. 6. Östergren (1931).
-handlare l. -handlande. specerihandlare, ”kryddkrämare” (i bet. 1). SthmStCal. 1799, s. 80. Siwertz JoDr. 260 (1928).
-KRASSE. bot. växten Lepidium sativum Lin., vars blad användas ss. krydda. NormFört. 27 (1894).
-KRÄMARE. (krydd- 1680 osv. krydde- 15381785)
1) (i fråga om ä. förh. l. skämts. l. föraktligt om nutida förh.) till 3: ”kryddkramhandlare”, specerihandlare. VarRerV 13 (1538). BEMalmström 7: 398 (1845). Östergren (1931).
2) (†) till 5: droghandlare. The som i gåår kryddekrämare hafwa warit, äre idagh förnämlige Läkiare. Fosz 460 (1621; nt. orig.: Krüdeners; Weigere: den i gaar haffde en liden Vrte kram); jfr 1. Hasselquist Resa 42 (1750).
Ssg (till -KRÄMARE 1): kryddkrämar(e)-gesäll. (†) manligt biträde i speceriaffär. BoupptSthm 1673, s. 1146 a. —
-KRÄMERI. (†) abstr. o. konkret: kryddkramhandel; äv. bildl. Schroderus Dict. 78 (c. 1635). Thorild 3: 287 (1794; bildl.).
-KVARN. (krydd- 1883 osv. krydde- 1661) för söndermalning av kryddor. ConsEcclAboP 548 (1661).
(2) -KVAST. (krydd- 17171931. krydda- 1901. krydde- 15911814)
1) (numera bl. i fråga om ä. förh. bland allmogen i vissa trakter) blomsterkvast, bukett (se d. o. 2); särsk. om bukett av starkt doftande örter (ss. lavendel, nejlika) som medfördes till kyrkan o. under gudstjänsten användes ss. stimulerande medel. Lælius Jungf. N 6 a (1591). All Blomster tiena intet til Kryddeqwast. Grubb 20 (1665). (Ladugårdspigan) syntes .. förse sig med en ståtlig kryddqvast för dagens kyrkogång. Kullberg Syskonb. 59 (1846). SvKulturb. 9—10: 78 (1931).
2) (†) kok. = BUKETT 3 slutet. Salé 1 (1664).
-LAND.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2: trädgårdsland; särsk.: köksträdgårdsland. Arnell Moore LR 2: 88 (1830). SvLärT 1919, s. 796.
2) till 3: land med stor export av kryddor. Tropikernes kryddländer. Palmblad Nov. 3: 16 (1841). 2NF 18: 877 (1913).
-LIK, adj. (†) om smak l. lukt: kryddartad. Fischerström 1: 190 (1779). Dalin (1852).
-LILJA. bot. o. farm. växt av ingefärsfamiljen (Zingiberaceæ); i pl. vanl. ss. benämning på denna familj. NF 1: 544 (1875).
-LIMPA. bag. jfr -BRÖD. Fischerström 3: 377 (1787). Keyland Allmogekost 1: 21 (1919).
(3, 4) -LUKT. (krydd- 1749 osv. krydda- 15381559. krydde- 1750) VarRerV 21 (1538).
-LÅDA, r. l. f. (krydd- 1640 osv. krydde- 15761752) (i sht förr) (med olika rum l. fack o. d. inrättad) låda avsedd för förvaring av kryddor. TullbSthm 18/6 1576. 1 Kryddelåda medh 9 rum. BoupptSthm 1678, s. 1283 b. 1 kryddlåda med 6 burkar. BoupptVäxjö 1913. RedNordM 1927, s. 36.
(5) -MADRASS. (†) med. Kryddmadrasser och Mjölkkurer emot Tärande sjukdomar hos barn. TLäk. 1833, s. 262.
-MALÖRT~20 l. 02. bot. kryddväxten Artemisia dracunculus Lin., dragon. Liljeblad Fl. 461 (1816). Klint (1906).
-MEJRAM. bot. kryddväxten Origanum majorana Lin., mejram. NormFört. 18 (1894).
-MORTEL. (krydd- 1919 osv. krydde- 1584) mortel för sönderkrossande av kryddor. TullbSthm 16/4 1584. Keyland Allmogekost 2: 64 (1919).
-MYNTA, r. l. f.
1) (†) växten Nepeta cataria Lin., vilken utmärkes av starkt aromatisk doft, kattmynta. Hagström SvarVetA 151 (1773). Fischerström 1: 539 (1779).
2) bot. den i Sverge ss. förvildad förekommande växten Elsholtzia cristata W., vilken har starkt aromatisk doft. Fries BotUtfl. 3: 218 (1864). SvUppslB (1933).
(2) -MÄSTARE. (krydd- 1555. krydde- 15611568) (†) trädgårdsmästare. KlädkamRSthm 1555 K, s. 234 b. RA I. 2: 217 (1568).
-MÄTTAD, p. adj. om luft o. d.: mättad av kryddoft. Nyblom Österut 21 (1908).
(5) -MÖSSA. (krydd- 1697. krydde- 1680) (förr) omkring huvudet anbragt mössliknande omslag med fördelande kryddor. Hiärne Suurbr. 107 (1680). Kryd-Mösze, för Hufwud-Wärck. Roberg Beynon 101 (1697).
-NEJLIKA. (krydd- 1698 osv. krydde- 1659) om de torkade blomknopparna av kryddnejlikträdet, vilka användas ss. krydda; i sht i pl.; i pl. förr äv. ss. benämning på detta träd. Franckenius Spec. B 1 b (1659). ApotT 1698, s. 12. Jönsson Gagnv. 237 (1910).
Ssg: kryddnejlik-träd. bot. det på Moluckerna inhemska trädet Caryophyllus aromaticus Lin., varav kryddnejlikor erhållas. Lilja FlOdlVext. 67 (1839).
-OST. ost tillagad med en l. flera kryddor; särsk. om kumminost. Serenius (1734; under green-cheese). Berglund Schmidt MLDott. 126 (1924).
-PEPPAR. krydda som utgöres av de torkade, omogna frukterna (”kornen”) av kryddpepparträdet. Hel, malen kryddpeppar. Lagerbärsblad och hel kryddpeppar. Warg 228 (1755). Walin Födoämn. 178 (1906).
Ssgr: kryddpeppar-korn. Nordström Matlagn. 199 (1822).
-träd. bot. det på Jamaika inhemska trädet Myrtus pimenta Lin. (Pimenta officinalis Berg.), varav kryddpeppar erhålles. Dalin (1852). Jönsson Gagnv. 239 (1910).
(2) -POTTA. (krydd- 16501675. krydde- 16411705) (†) blomkruka. BoupptSthm 22/12 1641. Spegel ÖPar. 12 (1705).
-PÅSE. (krydd- 1697 osv. krydde- 15261794)
1) till 3, 4: påse avsedd l. använd ss. behållare för kryddor; särsk. (förr) dels om påse som fylld med viss krydda (vissa kryddor) användes vid matlagning, dels om luktpåse med välluktande kryddor. G1R 3: 285 (1526). Medan han höll mot sin näsa kryddpåsen från bältet. Levertin II. 2: 41 (1899). Några kryddpåsar var alltid (under 1500- o. 1600-talen) en välkommen skänk till husmödrarna. TurÅ 1930, s. 198.
2) till 5: med aromatiska droger (”fördelande kryddor”) fylld liten påse av tunt tyg (gastyg o. d.) som (numera bl. ss. ”husmedel”) användes vid vissa åkommor (tandvärk, halsfluss, svullnader, kolik m. m.). Hoorn Jordg. 1: 98 (1697). Småbarn ledo av ältan och smordes med olja och buro kryddpåsar om halsen. Linder Tid. 98 (1924; i fråga om förh. på 1870-talet).
-RIK.
1) (mera tillf.) om land l. ort o. d.: rik på kryddväxter. SColumbus Vitt. 102 (c. 1670). Bremer GVerld. 4: 187 (1861).
2) (i sht i vitter stil) som har stark kryddsmak l. kryddoft, starkt aromatisk, kryddstark; äv. bildl. Sandström NatArb. 2: 71 (1910). Den kryddrikt tunga .. luften. Lindqvist Herrgårdsh. 209 (1921). Han var .. begåvad med en .. saftig och kryddrik humor. Ymer 1932, s. 355. särsk. (numera knappast br.) om växt l. blomma. ConvLex. 2: 318 (1822). De .. kryddrika plantorna. Verd. 1892, s. 271.
-SAK. (krydd- 17511931. krydde- 16801749) (numera föga br.) i pl.: kryddvaror, specerier. Brask Pufendorf Hist. 283 (1680). BoupptRasbo 1751. Östergren (1931).
-SALT, n. (krydd- 17571893. krydde- 1747) (†)
1) till 1: av örter beredt salt. Wallerius Min. 181 (1747).
2) till 3: med pulveriserade kryddor blandat salt; äv. om blandning av pulveriserade kryddor utan salt. BtVLand 1: 17 (1757). Langlet Husm. 91 (1883). Lundell (1893).
-SATS. (företrädesvis i fackspr.) uppsättning av kryddburkar o. d. Kryddsats (av porslin), 6 delar. UNT 1928, nr 10092, s. 8 (i annons).
-SILL. kok. sill som (efter att viss tid ha legat i ättika) nedlägges med salt, socker o. olika kryddor (särsk. starkpeppar, kryddpeppar, lagerbärsblad). DA 1824, nr 6, Bih. s. 2. Hagdahl Kok. 1103 (1879).
-SKORPA. bag. om skorpor bakade av vetemjöl med tillsats av en l. flera kryddor (vanl. pomeransskal). Nordström Matlagn. 249 (1822). SvD 9/7 1927, Bil. s. 4. —
-SKRIN. (krydd- 1706 osv. krydde- 15781673) jfr -LÅDA, -SKÅP. 2VittAH 8: 120 (1578). KatalÅhlénHolm 37: 135 (1916).
-SKRIVARE. (krydd- 15461808. krydde- 15551586) (förr) person som förestod kryddkammare. 2VittAH 8: 111 (1546). Därs. 100 (1808; i fråga om förh. på 1500-talet).
-SKÅP. (krydd- 1743 osv. krydde- 16801751) för förvaring av kryddor inrättat l. avsett skåp. 1. litet Kryddeskåp med låder. BoupptSthm 1683, s. 7 a (1680). RedNordM 1929, s. 32.
-SMAK. En stark kryddsmak.
-SMAKANDE, p. adj.
(2) -SOPPA, r. l. f. (krydd- c. 1755. krydde- 1664) [jfr t. kräutersuppe] (†) på grönsaker kokad soppa. Salé 58 (1664). Schultze Ordb. 5196 (c. 1755).
-STARK. starkt kryddad, starkt aromatisk; äv. bildl. (Maten) var för mycket kryddstark. Stiernstolpe DQ 4: 126 (1819). Sötblomstrets .. kryddstarka doft. Siwertz Mälarp. 119 (1911). SvD(A) 1932, nr 79, s. 5 (bildl.).
-STRÖMMING. i sht kok. jfr -SILL. Tholander Ordl. (c. 1875). SDS(A) 1930, nr 308, s. 3.
-STÄLL. (i sht i fackspr.) hylla med kryddburkar o. d.; äv.: bordställ. WoJ (1891). KatalÅhlénHolm 95: 110 (1928).
-SÄCK. (krydd- 1828. krydde- 15431590) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) för förvaring av en l. flera kryddor (särsk. under transport). HH 1: 19 (1543). Två krydde och två suckersecker till K. M:tz behoff. G1R 23: 91 (1552).
(2) -SÄNG. (krydd- 16211931. krydde- 16351743) trädgårdssäng; utom i fråga om ä. förh. numera bl. (i vissa trakter) om trädgårdssäng för köksväxter. Fosz 41 (1621). Ärter, kål och bönor grönskade på Skansens kryddsängar. Lagerlöf Holg. 2: 256 (1907).
-TE, n. (krydd- 17491891. krydde- 17511759) särsk. (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) till 5: dekokt på ”kryddor”, använd ss. medel mot vissa sjukdomar, medicinsk infusion. Lind (1749). WoJ (1891).
-TIMJAN. bot. kryddväxten Thymus vulgaris Lin. NormFört. 17 (1894).
-TRÄ. välluktande trä. Swahn Windelcr. 162 (1916).
(2) -TÄPPA, r. l. f. (krydd- 17501921. krydde- 17221790) (numera i sht i fråga om ä. förh.) ”kryddgårdstäppa”, trädgårdstäppa. VDAkt. 1722, nr 325. Kellgren 2: 121 (1787; i bild). Uppl. 1: 116 (1902; i fråga om medeltida förh.).
-VARA, r. l. f. (krydd- 1808 osv. krydde- 16741679) handelsvara som utgöres av viss krydda; vanl. i pl. AvvittrSthm 5/5 1674.
(5) -VATTEN. (krydd- 1749 osv. krydde- 16971741) farm. destillat på kryddor; jfr -TE. Hoorn Jordg. 1: 321 (1697). Ahlberg FarmT 144 (1899).
(3, 5) -VIN. med kryddor försatt vin, kryddat vin; äv. farm. om ss. läkemedel användt vin (vinum medicatum) varmed kryddor l. droger digererats. Hiärne Suurbr. 38 (1679). Hiorter Alm. 1742, s. 30. Nyblæus Pharm. 285 (1846).
(2, 3, 5) -VÄXT. (krydd- 1621 osv. krydde- 1685) växt varav viss krydda erhålles l. som användes för smaksättning; förr äv.: läkemedelsväxt. Tropiska kryddväxter. Fosz 454 (1621). LAHT 1920, s. 48.
-ÄMNE. det aromatiska ämnet i krydda l. i kryddad dryck l. maträtt o. d. Kryddämnet i vaniljen. Blomstrand OrgKemi 216 (1877). TT 1884, s. 91.
-ÄTTIKA.
1) kok. (vin)ättika varmed de aromatiska ämnena i vissa kryddor l. kryddväxter (ss. nejlikor, dragon, lagerbärsblad, salvia, pepparmynta) extraherats. Warg Bih. 109 (1765; rubrik). Walin Födoämn. 193 (1906).
2) (i sht förr) farm. ättiksur spritlösning av vissa eteriska oljor (av ceylonkanel, lavendel, pepparmynta m. m.) vilken användes ss. stimulerande luktmedel, till desinfekterande tvättning m. m. VetAH 1818, s. 60. SvFarm. 4 (1901). BonnierKL (1925).
-Ö. ö varifrån kryddor i myckenhet exporteras; i sht i pl. best., ss. benämning på ögruppskomplexet Moluckerna, varifrån kryddnejlikor, muskot m. m. erhålles. Djurberg GeogrUngd. 513 (1781). Renner Berge o. Lanier 89 (1930).
-ÖL. (krydd- 17491891. krydde- 15891623) (förr) med en l. flera kryddor försatt öl. Berchelt PestOrs. D 2 a (1589). Nyblæus Pharm. 287 (1846). WoJ (1891).
B (†): KRYDDA-DOSA, -GÅRD, -KVAST, -LUKT, se A.
C (†): KRYDDE-ASK, -BAD, -BOD, se A.
(1) -BOK. örtbok. Muræus Arndt 4: 27 (1648; bildl.).
-BRÖD, -BUSKE, -BÄNK, -BÖSSA, -DOSA, se A.
-FULL. = KRYDD-RIK 1. Spegel GW 106 (1685).
-GATA. gata där kryddvaror försäljas. VarRerV F 4 b (1538, 1559).
-GRÖT, -GÅRD, -HUS, -KAMMARE, -KISTA, -KRAM, -KRÄMARE, -KVARN, se A.
(2) -KVARTER. jfr KRYDD-SÄNG. SvTrädgK 1: 53 (cit. fr. 1665). VDAkt. 1756, Syneprot. F III 7. —
-KVAST, se A.
-LADIKA. = KRYDD-LÅDA. TullbSthm 16/8 1577.
-LUKT, -LÅDA, -MORTEL, -MÄSTARE, -MÖSSA, -NEJLIKA, -POTTA, se A.
-PUNG. jfr KRYDD-PÅSE 1. G1R 25: 327 (1555). KryddePung mz 6 rum. SthmTb. 1573, s. 4 a. —
-PÅSE, se A.
-RIVJÄRN. (-re(e)ff-) TullbSthm 7/9 1581.
-SAK, -SALT, se A.
-SIKT. jfr -SÅLL. TullbSthm 1/12 1543. 2VittAH 8: 120 (1578).
-SKED. BoupptSthm 1673, s. 228 a. —
-SKRIN, -SKRIVARE, -SKÅP, -SOPPA, se A.
-STICK. jfr -PUNG, KRYDD-SKRIN. VinkällRSthm 1565, s. 17 a.
(5) -SUTTLARE. om drogist. Enahanda slags Jord (finns på Malta) hwijt och lätt (som den rätta lemniska jorden), som aff Krydde sutlare för Lämnisk Jord såld warder, och är godh för Förgifft. Forsius Min. 4 (c. 1613).
-SÅLL. IErici Colerus 2: 340 (c. 1645).
-SÄCK, se A.
(2) -SÄLJARE. grönsakshandlare. Linc. (1640; under lachanopola).
-SÄNG, -TE, se A.
(2) -TORG. grönsakstorg. Balck Es. 26 (1603). (Lat.) Forum olitorium .. (sv.) Kåål eller Krydde torg. Linc. Ddd 4 a (1640).
-TÄPPA, -VARA, -VATTEN, -VÄXT, -ÖL, se A.
Avledn.: KRYDDA, v., se d. o.
KRYDDAKTIG, adj. till 3. Lindestolpe Fross. 45 (1717). (Hampusäpplen ha) kött .. med kryddaktig vinsmak. Juhlin-Dannfelt 448 (1886). Östergren (1931).
Avledn.: kryddaktighet, r. l. f. Weste FörslSAOB (1823).
KRYDDELIG, se KRYDDLIG.
KRYDDENÄR, m. (kryddenä(h)r 15761687. krydnär 1684. krijddener 1590) [fsv. kryddenär, efter mnt. krudenere] till 3, 5: person som handlar med kryddor o. läkemedel; kryddkrämare; drogist. TullbSthm 18/10 1576. BoupptSthm 1687, s. 1009 a.
KRYDDERI, n. [sv. dial. krydderi, kryddor; av nt. krüderie, krüerie]
1) (†) till 2, koll., om trädgårdsväxter. BoupptSthm 1671, s. 844, Bil.
2) till 3: krydda; numera bl. (mindre br.) dels i sg. ss. koll., dels i pl. Hambræus Erasmus B 15 a (1620; bildl.). Mandeln .. ingår såsom en viktig del uti hushållets krydderi. Jönsson Gagnv. 140 (1910). Ingredienser tillsatta med alltför starka krydderier. SvD(A) 1916, nr 298, s. 8 (bildl.).
3) (†) till 5 (a), koll., om (giftiga) droger. BtÅboH I. 2: 132 (1625). Därs. I. 6: 189 (1634).
KRYDDIG, adj. (i sht i vitter stil) till 3: kryddaktig, aromatisk. PoetK 1813, Suppl. s. 204. De kryddiga vårdofterna. Gellerstedt Gläntor 79 (1909). Det kryddiga madeiravinet. Randel Fynd 27 (1927).
Avledn. (i sht i vitter stil): kryddighet, r. l. f. Eneroth Pom. 1: 190 (1864). Nordenstreng Blomst. 84 (1918).
KRYDDLIG, adj. (-elig 1684. -lig 17811925) (numera föga br.) till 3: kryddaktig. Palmberg Ört. 112 (1684). (Tamarisken är) kryddligt välluktande. SDS 1925, nr 92, s. 8.

 

Spalt K 2988 band 15, 1938

Webbansvarig