Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRISCH kriʃ4, r.; pl. =.
Ordformer
(krich 1862. krisch 1858 osv.)
Etymologi
[möjl. uppkommet av sv. studentslang krigs, kricks (Göken Tidn. f. Södermanl. o. Nerikes nation h.-t. 1848 (: hundra ”krigs”), Därs. 10/3 1850 (: kricksen, sg. best.), Därs. 15/6 1855 (: Femti krigs skuld)); av oklart urspr. — Jfr KRIGARE 2, KRISCHA, ävensom RIKSDALER]
(i sht i studentspr., starkt vard.) krona, ”riksdaler”; vanl. i pl. Wikner 11: 151 (1858). ”Fyra krich” det räcker knappt till mat. SöndN 1862, nr 22, s. 3. Frölich Lewis Babb. 68 (1923). — särsk. (†) i uttr. ettan krisch, en krona. SöndN 1871, s. 185. Wallmark Vis. 1: 40 (1879).

 

Spalt K 2815 band 15, 1938

Webbansvarig