Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KRABBLA krab3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. krabbla, krypa, kravla, motsv. d. krable, mnt. o. nt. krabbeln; avledn. av KRABBA, v.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) förflytta sig långsamt l. mödosamt; äv. (om djur): kravla, krypa. Stridsberg Friman 40 (1798). Kräftorna krabblade i sina lådor. DN(B) 1934, nr 220, s. 7.

 

Spalt K 2595 band 14, 1937

Webbansvarig