Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLONIST kol1onis4t l. kå1– l. kω1-, l. -ån- l. -ωn-, m.||ig., i bet. 1 b r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-)
Etymologi
[jfr holl. o. t. kolonist, eng. colonist; avledn. av KOLONI]
1) motsv. KOLONI 2: person som (ensam l. tillsammans med andra) anlagt en koloni, nybyggare (i främmande land); medborgare i en koloni. PT 1791, nr 4, s. 2. I medlet af nionde seklet bebyggdes Island af Nordiska kolonister. Geijer I. 1: 204 (1845). Klercker Cuba 65 (1898). 2VittAH 35: 264 (1927). — särsk.
a) i utvidgad anv.: person som anlagt nybygge inom det egna landet, brukare av kolonat (se d. o. 2); jfr KOLONISERA 1 a. BtRiksdP 1900, Saml. 1. II. 2: nr 138, s. 10. SFS 1925, s. 589.
b) bot. bildl., om växt. Andersson Verldsoms. 1: 49 (1853). SvNat. 1934, s. 14.
2) motsv. KOLONI 3, 4: medlem av en koloni.
a) motsv. KOLONI 3. Strindberg TrOtr. 2: 25 (1883, 1890; om nordbor i Paris).
b) motsv. KOLONI 4 a, b. SthmFolkskBer. 1908, s. 87. FlodaArbKol. 4 (1912; i fråga om alkoholisthem). Sommarens små kolonister. SthmFolkskBer. 1913, s. 98.
3) innehavare av koloniträdgård; jfr KOLONI 4 c, 5. SkånTrädgFT 1914, s. 107. SDS 1924, nr 66, s. 8. Hellström Malmros 246 (1931).
Ssg: KOLONIST-FAMILJ. särsk. till 1. NF 5: 1487 (1882).

 

Spalt K 1900 band 14, 1936

Webbansvarig