Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLONISATÖR kol1onis1atö4r l. 1– l. 1-, l. -ån- l. -ωn-, l. 4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr fr. colonisateur, adj. o. sbst.; till KOLONISERA]
motsv. KOLONISERA 1: person (l. land) som koloniserar ett land l. en plats, person (osv.) som anlägger l. grundar kolonier. CVAStrandberg 5: 359 (1862). Nicaragua’s andre eröfrare och kolonisatör, Francisco Hernández de Córdova. Bovallius CentrAm. 469 (1887). Engelsmännen ha rykte om sig att vara de bästa kolonisatörerna. GHT 1926, nr 26, s. 3.

 

Spalt K 1900 band 14, 1936

Webbansvarig