Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLM kol4m, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[av eng. culm, benämning (i Cornwall o. Devon) på tunna flötser av orent kol, sannol. sammanhängande med coal (se KOL, sbst.1)]
geol. o. miner. radioaktivt, kolhaltigt ämne, uppträdande ss. linsformiga körtlar l. tunna lager i Västergötlands o. Närkes kambriska alunskiffer; jfr KOL-STEN 1. Cronstedt Min. 142 (1758). Svea 1: 53 (1818). HimHavJord 1: 144 (1925).

 

Spalt K 1889 band 14, 1936

Webbansvarig