Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOKNING 3kniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(kock- 1557. ko(o)k- 1555 osv.)
vbalsbst. till KOKA, v.2
1) till KOKA, v.2 I.
a) till KOKA, v.2 I 1.
α) handling(en) l. värksamhet(en) att koka; äv. konkretare. Jagh (dvs. Marta) haffuer .. giordt migh så stoort omaak, bådhe medh kookning och annat. LPetri 4Post. 25 b (1555). Effter Ryssarna gemeenlighen koka vthan salt, och the fremmande theras kokning intet synnerligen kunna fördraga. Petreius Beskr. 3: 17 (1615). Man kokar mjölken 3—4 särskilda kokningar, tills den .. stelnar. Wallin Bref 66 (1846; i fråga om tillredning av maträtt). SvSkog. 1117 (1928; i fråga om behandling av trämassa i sulfatfabrik). — jfr ALUN-, ASFALT-, BECK-, PROV-, SALT-, SIRAPS-, SOCKER-, SULFAT-, SULFIT-, TVÅL-, ÅNG-, ÄGG-KOKNING m. fl.
β) (†) = KOK, sbst.1 1 b. Bureus Suml. 23 (c. 1600). OfferdalKArk. N I 1, s. 129 (1725).
γ) (†) om ngt som åstadkommits gm kokande, hopkok, dekokt; äv. bildl. En underlig kokning (underlig röra). Lind (1749). PH 6: 4850 (1758).
b) (†) till KOKA, v.2 I 5: smältande; bringande till mognad; beredande; äv.: förhållandet att ngt bringas till mognad l. beredes. Arbete och exercice kommer dem (dvs. vätskorna i människokroppen) til koknings. Kling Spect. Hh 3 b (1735). jfr: Kokning kallades i äldre medicinska skrifter den period under en sjukdom, då det så kallade sjukdomsämnet bereddes till uttömning. Collin Ordl. (1847). — särsk. motsv. KOKA, v.2 I 5 a: smältande (av föda), matsmältning. L. Paulinus Gothus Pest. 78 b (1623). Nordforss (1805).
2) till KOKA, v.2 II: förhållande(t) att koka, kokande.
a) till KOKA, v.2 II 1. Komma, vara, bringa i kokning. Warg 380 (1755). Berzelius Kemi 1: 175 (1817). Moll Fys. 2: 14 (1898).
b) till KOKA, v.2 II 2. — särsk.
α) till KOKA, v.2 II 2 a. Berzelius Blåsr. 82 (1820). HSjögren Min. 197 (1880). — särsk. (numera knappast br.) metall. = KOK, sbst.1 2 b. Den til godt stångjerns erhållande oundgängeliga behöriga färskningen och kokningen. Bergv. 2: 640 (1753). JernkA 1878, s. 572.
β) till KOKA, v.2 II 2 c, d. Vid denna tanke kom grefvens blod uti kokning. Topelius Fält. 2: 354 (1856). Hans vrede steg vid detta minne. Hans inre kom i kokning. Lagerlöf ChLöw. 72 (1925).
Ssgr: (2 a) KOKNINGS-GRAD. (†) kokpunkt. VetAH 1745, s. 165. Rinman 2: 340 (1789).
(2 a) -HETTA, r. l. f. (†) koktemperatur; kokpunkt. VetAH 1789, s. 35. NF 4: 1156 (1881).
(2 a) -PUNKT. (†) kokpunkt. VetAH 1749, s. 167. Nicander 1: 181 (c. 1830; i bild).
(2 a) -TEMPERATUR. (†) koktemperatur; kokpunkt. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843 44, s. 62. TT 1896, M. s. 41.
(1, 2) -TID. (mindre br.) koktid. Högstedt HembaktBröd 45 (1917).
(1 a α) -VED. (†) köksved; jfr KOK-VED. Chapman Liniesk. 22 (1796).
(1 a α) -VETT. (†) kunnighet i matlagning; jfr KOK-VETT. Fréville Söderh. 2: 142 (1776).

 

Spalt K 1822 band 14, 1936

Webbansvarig