Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNOLLER, r. l. m.
Etymologi
[vbalsbst. till KNOLLRA, v.2]
(†) krökning l. vindling l. spiral; jfr KNOLLRA, sbst. 1, KNORL, sbst.2 1, KNORLA, sbst. 1. Denne Vial (har) altid .. två spitsiga och rätt upstående blad, de der sitta mot hvarandra, med en knoller efteråt. Dahlman Humleg. 121 (1748). Tholander Ordl. (c. 1875).
Avledn., se KNOLLRA, sbst. avledn.

 

Spalt K 1638 band 14, 1936

Webbansvarig