| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLORERA klore4ra l. klå-, äv. klω-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING.
(i fackspr.) utsätta (ngt) för invärkan av klor l. klorförening; särsk.
a) metall. rosta (svavelhaltig malm) med koksalt för erhållande av lättlöslig klorid av den i malmen ingående metall (koppar, silver o. d.) som man avser att utvinna. Klorerande rostning. För malmens klorering finnas tvenne aflånga muffelugnar. JernkA 1872, s. 269. Därs. s. 271. TT 1892, s. 276. 2NF 25: 481 (1916).
b) tekn. sterilisera (vattenledningsvatten) gm behandling med klor. Vattenledningsvattnet i Stockholm kloreras. DN(A) 1929, nr 261, s. 26. 3NF 20: 144 (1934).
Spalt K 1336 band 14, 1936