Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KIMMERMÖRKER, n.; best. -mörkret.
Etymologi
[bildat till KIMMERIER 1 o. KIMMERISK 1; jfr KIM, sbst.3]
(†) tjockt mörker. I kimmer mörkret vårt. ORudbeck d. y. Vitt. 67 (1693). jfr: Du (dvs. Torneå) boor nu i ett tiockt bedröfwat Kimi-mörcker. Dahlstierna (SVS) 103 (1698).

 

Spalt K 942 band 14, 1935

Webbansvarig