Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KIM ɟim4, sbst.1, äv. KIMME ɟim3e2, r. l. m.; best. kimmen40 resp. 32; pl. kimmar; förr äv. KIMBER?, m.?, anträffat bl. i pl. kimbrar; förr äv. KIMBA, m.?
Ordformer
(kim c. 1755 osv. kim- (i ssg) 1730 (: Kim- eller Resningz-Linean) osv. kimar, pl. 1739—1742. kimb c. 1635—1749. kimb- (i ssg) c. 1865 (: Kimbfat). kimba 1745—1780. kimbar, pl. 1643—1915. kimbrar, pl. 1797. kimm c. 1755—1792. kimme 1738—1930. kimmar, pl. 1690 osv.)
Etymologi
[sv. dial. kim(b), kimbe, kimme, m., överskjutande kant på laggkärl, tunnstav, äv. (i Finl.) kimba, m., kimbo, f., tunnstav; liksom likbetydande d. kimme, kim av nt. kimm(e), urspr. (i mnt.): yttersta randen av ngt, horisont; jfr holl. kim, t. kimm(e), eng. chimb, chime (meng. chimbe), överskjutande kant på laggkärl; besläktat med sv. dial. kim, tuppkam; i avljudsförh. till KAM. — Jfr KIMMA, sbst., KIMMING]
1) (i fackspr.) stav i l. till laggkärl; i sht i pl. Schroderus Dict. 31 (c. 1635). Alle the Tunnor som fundne warda .. hafwa alt för tiocka Kimbar .., the skole wara förwärkade. SthmStadsord. 1: 93 (1643). Käril, som äro af flere kimmar eller laggar sammansatte. SPF 1848, s. 240. Dala-Jans Erik stod på vedbacken utanför stugan och yxade kimmar till fjärdingarna. Malmberg Fångstm. 160 (1924). — jfr OXHUVUD-, TUNN-KIM(ME).
2) (†) skeppsb.
a) bordläggningsplanka. Juslenius 172 (1745).
b) [jfr holl. kim, t. kimme i motsv. anv.] = KIMMING 2; ss. förled i ssg.
Ssgr: (1) KIM-FAT. av tunnstäver förfärdigat platt tråg; särsk. bärgv. om dylikt tråg för bärande av malm, slagg o. d.; jfr FYLL-FAT 1. Linné Ungd. 2: 226 (1734). 2UB 5: 85 (1902). —
(2 b) -LINJE. (†) skeppsb. = KIMMING 2. Rajalin Skiepzb. 120 (1730).

 

Spalt K 940 band 14, 1935

Webbansvarig