Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAMALDULENSER kamal1dulän4ser, äv. kam1al-, äv. -dɯ-, m.; best. -n; pl. =; l. KAMALDULENS -än4s, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(ofta skrivet cam-)
Etymologi
[av t. kamaldulenser; jfr eng. camaldolensian, camaldule, fr. camaldule; bildat till it. Camaldoli, ort i Apenninerna (i närheten av Arezzo), där ifrågavarande ordens moderkloster anlades av S:t Romuald]
kyrkohist. munk tillhörande kamaldulenserorden. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 117 (1835). 3NF 2: 1262 (1924).
Ssgr (kyrkohist.): KAMALDULENSER- l. KAMALDULENS-MUNK. Frey 1841, s. 169. —
-ORDEN. av S:t Romuald († 1027) grundad, katolsk munkorden, utmärkt av eremitliv o. sträng askes. OPetri Clost. A 4 b (1528). 3NF 4: 510 (1925).

 

Spalt K 233 band 13, 1935

Webbansvarig