Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAJ kaj4, r. l. m.; best. -en; pl. -er40 l. 32 ((†) -ar Möller (1790), Hoppe (1892)); ngn gg 4, sbst.1, r. l. m.; best. -n, äv. -en; pl. -er40 l. 32 ((†) quais Rålamb 8: 197 (1691)).
Ordformer
(kai 1837. ka(i)j 1752 osv. kay 1808 (: Kay-Murarne)1818 (: kaydam). key 1766. kä 18421904. quai (quay) 16911891. qvai (qvaij) 17851852. Anm. Skrivningarna , quai (qvai osv.) återgiva det fr. uttalet, i ä. tid användt äv. för andra former; jfr: Kaj .. utsäges oftare khä. Moberg Gr. 197 (1815))
Etymologi
[liksom d. kaj, nor. kai, av holl. kaai, av mnl. caie (varav äv. mnt. kaje, t. kai), av ffr. quaie (varav fr. quai, eng. quay), mlat. caium, caiagium, av keltiskt ursprung; jfr kymr. cae, inhägnad, medelbretonska cae, häck, besläktat med HAGE. Formerna quai (qvai osv.), bero på direkt inflytande från fr.]
1) byggnadsvärk (mur, vägg l. dyl.) av trä, sten, betong l. järn längs med l. ut i flod, sjö, hamnbassäng o. d., vanl. avsett att utgöra tilläggsplats för fartyg (vid lastning, lossning o. d.) samt stöd o. infattning (strandskoning) för det bakomliggande (ofta med lyftkranar, järnvägsspår, upplag, byggnader o. d. försedda) hamnplanet, skeppsbro; äv. innefattande (o. stundom företrädesvis med tanke på) det område som ligger närmast intill dylik tilläggsplats (jämte därå befintlig gata l. husrad o. d.). Lägga till vid, förtöja vid, angöra kajen. Rålamb 8: 197 (1691). PH 5: 3244 (1752). En Quai (i Karlskrona) .. af huggen gråsten. Palmstedt Resedagb. 16 (1778). Därnere vid strömmen står ett tullhus på kajen. Lundegård Prom. 1: 13 (1893). Omlastning mellan fartyg och pråmar, då fartyget ligger intill kaj, kan ske medelst kranarna å kajen. Davidsson Omlastn. 13 (1927). — jfr BARLAST-, BETONG-, FISK-, FÖRSVARS-, HAMN-, LAST-, STEN-, TEGEL-, TRÄ-KAJ m. fl. — särsk. (i sht i fackspr.) utmed järnvägsspår uppfört, om kaj (se ovan) påminnande byggnadsvärk invid vilket järnvägsvagnar ställas i o. för lastning o. lossning; lastkaj. Banlära 1: 390 (1915). jfr LAST-, STEN-KAJ.
2) [jfr motsv. anv. av nt. kaje] dammbyggnad, fördämning; i ssgn KAJ-DAMM 2.
Ssgr (i allm. till 1): KAJ-ANLÄGGNING~020. äv. konkret. SvT 1852, nr 18, s. 3. VFl. 1913, s. 144 (konkret).
-ARM, r. l. m. jfr ARM, sbst. III 2 c. Lundström PolcirkVändkr. 124 (1881).
-AVGIFT~02 l. ~20. avgift som erlägges för gods som (under längre tid) ligger upplagt på kaj; jfr -PÄNNINGAR. Carlsten Skeppseg. 18 (1853). ST 1897, nr 2311, s. 3.
-BAND. (i fackspr.) kajkant. LD 1908, nr 94, s. 3. HbSkogstekn. 434 (1922).
-BYGGNAD. abstrakt l. konkret. Modig VoVByggn. 1840—50 23 (1850; konkret). Lundin NSthm 596 (1889; abstr.).
-DAMM, r. l. m.
1) (†) till 1, = KAJ 1. Moberg Gr. 197 (1815). Dalin (1852).
2) [jfr nt. kajedamm] byggn. till 2: provisorisk dammbyggnad bestående av en mot bockar l. dyl. upprest, med ris, mossa, grus o. d. tätad vägg av trävirke, avsedd att hålla vatten borta från en arbetsplats; jfr FÅNG-DAMM, FÖR-DAMM. Munthe FortifH III. 2: 145 (i handl. fr. 1699). Rinman (1788). JernkA 1838, s. 102. SkogsvT 1911, s. 15.
-FAST, adj. (i fackspr.) om fartyg: förtöjd vid kaj. Hornborg Antip. 14 (1915).
-FRITT, adv. handel. fritt (se FRI 30 a γ) på kaj å leveransorten; med transport till o. uppläggning på kaj å leveransorten bekostade av säljaren o. på dennes ansvar. Snellman o. Osterman (1903). Leverans sker .. kajfritt vid hamn i Uppsala. TLev. 1910, nr 34, s. 1.
-HUVUD. (i sht i fackspr.) yttersta ändan av kajarm. Skogman Eug. 2: 119 (1855).
-HYRA, r. l. f. (i sht i fackspr.) = -AVGIFT. Åkerblom SjöfBrasil. 75 (1869).
-KANT. jfr -BAND. 2UB 9: 401 (1905).
-KISTA. (i fackspr.) stenfylld, timrad (sänk)kista som utgör underlag för kajbyggnad. TT 1899, Allm. s. 171.
-KRAN. (i sht i fackspr.) vid l. på kaj befintlig lyftkran (för lossning o. lastning av fartyg). TT 1871, s. 87.
-PLAN, sbst. (i fackspr.) öppet, planerat landområde invid en kaj. AB 1889, nr 266, s. 2. Skola breda kajplaner betjänas med kranar, sker detta vanligen medelst s. k. brokranar. Davidsson Omlastn. 9 (1927).
-PLATS. (i fackspr.) för förtöjande av fartyg avsedd plats vid en kaj. Schulthess (1885). SvD(A) 1934, nr 107, s. 24.
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (i fackspr., föga br.) = -AVGIFT. Deleen (1829). Ramsten o. Stenfelt (1917).
-RING. i kaj anbragt ring (för förtöjning av fartyg). Hedin Pol 1: 63 (1911).
-SKONING. (i sht i fackspr.) jfr HAMN-SKONING. SmålAlleh. 1883, nr 143, s. 2. SvD(A) 1932, nr 191, s. 16.
-SPÅR. (i sht i fackspr.) till l. på kaj framdraget järnvägsspår. GHT 1897, nr 37 B, s. 2.
-TRAPPA. i kaj inbyggd trappa som leder ned till vattnet. Schulthess (1885). Upsala(A) 1922, nr 106 A, s. 4.
Avledn. (till 1): KAJA, v.1 [jfr holl. kaaien] (tillf.) om fartyg: lägga till vid kaj, angöra kaj. Ett par ångare hade redan kajat. Nycander Fiskartr. 8 (1911).

 

Spalt K 52 band 13, 1935

Webbansvarig