Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JÄMTLÄNDSK jäm3t~län2sk, stundom 4~1, i särskilt vårdat spr. äv. ~län2dsk resp. ~län1dsk (je`mtländsk Weste). (förr äv. skrivet jemt-) adj. till JÄMTLAND: som finnes i l. tillhör l. härstammar från l. har avseende på osv. Jämtland l. det språk som där talas. PH 1: 238 (1720). Jemtländska ord. Almqvist SvSpr. 284 (1840). De jämtländska fjällen. TurÅ 1917, s. 287. Ett jämtländskt ostmejeri med mesostkokning. Hellström NorrlJordbr. 617 (1917). Jämtländska studier. Fornvård. II. 2—3 (1928; rubrik). 7700 år av jämtländsk fornhistoria. TurÅ 1934, s. 38 (rubrik).
Avledn.: JÄMTLÄNDSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. jfr JÄMTSKA.
1) jämtländsk kvinna. Weste (1807).
2) jämtländskt språk, jämtländsk dialekt. Almqvist SvSpr. 242 (1840).

 

Spalt J 393 band 13, 1934

Webbansvarig