Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JAMBOGRAF jam1bωgra4f l. -bo- l. -bå-, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. jambograph, eng. iambographer, fr. ïambographe; av senlat. iambographus, av gr. ἰαϑβογράφος, av ἲαμβος (se JAMB) o. –γραφος (se -GRAF)]
(i fråga om förh. i det antika Grekland o. Rom) litt.-hist. diktare som författade ”jamber” (se JAMB 2 b), jambdiktare. Phosph. 1811, s. 517. Horatius såväl som andra latinska jambografer. PedT 1893, s. 22. NysvSt. 1931, s. 169.

 

Spalt J 65 band 13, 1934

Webbansvarig