Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IS- i3s~.
Etymologi
[ssgsleden formellt identisk med IS, sbst.1, men lösgjord ur avledningen ISIG (se d. o. 4 b slutet); jfr IS, sbst.3]
(numera bl. i historisk framställning) metall. i ssgr: med vitt (isliknande, ”isigt”) brott.
Ssgr (metall.): IS-JÄRN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 1191). [ellipsbildning av ISRANDS-JÄRN] tackjärn med isrand, israndsjärn. Rinman (1788). TT 1871, s. 279. —
-KANT, sbst.2 (sbst.1 se sp. 1192). isrand. JernkA 1860, s. 353. —
-RAND, sbst.2 (sbst.1 se sp. 1200). på visst slags tackjärn: i den för övrigt askgråa brottytan av en avslagen järntacka uppträdande vit rand l. fläck; jfr ASK-RAND. JernkA 1830, s. 119. Jernet var .. vanligen gråsprutigt utom vid större kok, då isrand bildade sig midt i galten. Därs. 1845, s. 128. —
-RANDAD, p. adj. [avledn. till -RAND, sbst.2] försedd med isrand. Almroth Karmarsch 8 (1838). —
-RAND- l. -RANDS-JÄRN. (-rand- 1788—1861. -rands- 1782—1859) tackjärn med isrand, isjärn. Rinman JärnH 1009 (1782). Dens. 1: 874 (1788). JernkA 1861, s. 313.

 

Spalt I 1210 band 13, 1933

Webbansvarig