Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IRRING ir32, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. irring, mnt. erringe, t. irrung; vbalsbst. till IRRA, v.2]
1) (†) till IRRA, v.2 1.
a) till IRRA, v.2 1 a: handlingen att vilseleda ngn; äv. bildl. Biurman Brefst. 50 (1729). Adlerbeth Æn. 41 (1804). Men falska vänners irring sky, / Parti och söndrings snara fly! Wirsén Vint. 91 (1890).
b) till IRRA, v.2 1 b: rubbning, störning; hinder. Såå befinner sigh doch offta, att vthi ett wälbetäncht vpsååt lätteligen oförmodelige irringer infalla, som eens godha wälmeningh .. omkullslåå. Annerstedt UUH Bih. 1: 202 (i handl. fr. 1622). Irringar, som favorisera några vissa, men hindra andra i sin näringsrörelse. Chydenius 123 (1765). Alm(Sthm) 1799, s. 46.
2) till IRRA, v.2 2.
a) (†) till IRRA, v.2 2 a: handling(en) att gå l. fara vilse l. taga miste om vägen; äv. bildl. När den seglande får .. (ön Hanö) i sigte, vet han strax utan någon irring att råka in uti hamnen. HSH 6: 147 (1658). Hur skole vi .., utan stapplan och irring, öfvervandra vår dunkla, villsamma lefnadsban? Wallin 1Pred. 3: 259 (c. 1830).
b) (numera bl. ngn gg i vitter stil) till IRRA, v.2 2 b: felaktig föreställning l. mening l. uppfattning, villfarelse, misstag; äv.: handling som avviker från det rätta, felsteg, förvillelse; fel, oriktighet. Store irringer och fauter finnes vara begångne. RP 6: 146 (1636). Vetenskaperne äro ofta mera tjente med en antagen irrings utmönstrande, än med en ny uptäckt. VetAH 1781, s. 110. Till undvikande af irring, bör jemte addressen å alla Bref, som öfver Ystad affärdas, antecknas: öfver Ystad. SPF 1819, s. 342. Genom en irring af det uttröttade förståndet har jag öfverskattat kvinnan. Strindberg TrOtr. 4: 260 (1897). Siwertz Vindros 142 (1919).
3) till IRRA, v.2 3.
a) (numera bl. tillf.) kringirrande, irrfärd; äv. bildl. Adlerbeth Æn. 46 (1804). Från mången irring .. / hans hjerta hamnade till slut vid mitt. Tegnér (WB) 7: 32 (1834); jfr 2 b. Efter några irringar stod jag framför dörren till ett litet hus. Melander ArbTröj. 2 (1917).
b) (†) oreda, förvirring, villervalla; särsk. i förb. konfusion och irring, oreda o. förvirring. BraheBrevväxl. 1: 93 (1663). Vthi Wigtarne, så wäl som Måhlen, (har) stoor oreedo och irring sigh .. begynt, at inrijta. Stiernman Com. 3: 313 (1665). BoupptSthm 6/7 1669, Bil. (Utmätning för gäldande av förlag å bärgsmans egendom) förer med sig confusion och irring uti Jurisdictionerne. Bergv. 1: 728 (1732). (Stjärnorna äro) Kring .. (nattens) omätlighet i präktig irring strödda. JGOxenstierna 1: 95 (1805).
4) (†) till IRRA, v.2 4: yrsel, svindel. De .. kände .. sedan en irring i hufwudet. Broman Glys. 1: 336 (1709).

 

Spalt I 1168 band 13, 1933

Webbansvarig