Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IRRELIGIOSITET ir1elig1iωs1ite4t l. -lijωs1– l. -liωs1-, l. -os1-, l. -ω1s-, l. -å1s-, l. 010— (– – -schåsitét Dalin), förr äv. IRRELIGIÖSITET, r. (l. f.); best. -en.
Ordformer
(-os- 1811 osv. -ös- 1800—1893)
Etymologi
[jfr d. irreligiøsitet, t. irreligiosität, ä. eng. irreligiosity, fr. irreligiosité; av senlat. irreligiositas (gen. -ātis), avledn. av lat. irreligiosus (se IRRELIGIÖS)]
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara irreligiös; gudlöshet, ogudaktighet; jfr IRRELIGION. JournSvL 1800, s. 297. (Aristoteles blev) af Athenarne anklagad för irreligiositet. Palmblad Fornk. 1: 356 (1844). Bolin Statsl. 1: 139 (1868). PT 1893, nr 145, s. 3.

 

Spalt I 1165 band 13, 1933

Webbansvarig