| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INNE ssgr (forts.):
(1 a) -JUNGFRU. (i sht i fråga om förh. på landsbygden) tjänarinna som har att sköta inomhussysslor; jfr -PIGA. Heidenstam Alienus 3: 45 (1892). VästernAlleh. 1927, nr 145, s. 8 (i annons). —
(1) -KLÄDD, p. adj. (†) iklädd (ngt). (Lars Lapp sade) at Kharin hafuer varit capteins kläder inne klädt. BtHforsH 1: 225 (1637). —
(1 a) -KLÄNNING. (enklare) klänning avsedd att bäras inomhus (i hemmet). Essén Brilj. 259 (1918). Hela garderobskalan, från den enklaste lilla inneklänning i jumpermodell upp till den fina balstassen. SvD(A) 1929, nr 98, s. 7. —
(1) -KNYTA. (†) knyta in (ngt); jfr INKNYTA. Inneknyta Penningarna i en Pung. VDAkt. 1697, nr 92. Hedborn 1: 201 (1835). —
(1) -KRÄKTA. (†) stänga in, innestänga; jfr INKRÄKTA 4. VDAkt. 1684, nr 175. Börk Darius 730 (1688). —
(1) -KÄTTAD, p. adj. [fsv. innekättadher] (†) instängd; jfr INKÄTTA. Store Nogården, ther som Knäs Michael Scopin lågh inne kättat och intäpt vthaff the Poler. Petreius Beskr. 2: 243 (1614). (Han) låg .. innekättader och tordes för räddhåga skull icke gå utom sin dörr. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 373 (cit. fr. 1621). —
-LASTAD, p. adj. (†) inlastad; jfr INNE 1 e, 10. Komme några skutor til Carlshampn .. med thet innelastade folket ifrån Pomeren. Spegel Dagb. 139 (1680). —
(1) -LIGGA. (numera bl. i skriftspr.)
1) om person: ligga (särsk.: till sängs) inne (i ngt, i sht ett rum l. hus o. d.); numera bl. i p. pr. l. ss. vbalsbst. G1R 6: 239 (1529). Jungfrustughenn, ther .. såå månghe fruer och jomfruer innelåghe. Därs. 29: 667 (1560). Ur en af de öfversta (likkistorna) hade bottnen brustit, så att den inneliggande salig skattmästaren stod rak lång. Heidenstam Karol. 1: 131 (1897); jfr 3 a. Östergren (1929).
2) om person: vistas l. uppehålla sig l. finnas inne (i en stad, en fästning o. d.); numera bl. i p. pr., om trupp, garnison o. d.: (som ligger) förlagd (ngnstädes). HSH 6: 153 (1658). Staden Stara Dubb .., hwarest fijendens gvarnizon innelåg. KKD 1: 329 (1708). Hela inneliggande Garnizonen. Björnståhl Resa 4: 164 (1782). (K. XII:s) långvariga inneliggande i Timurtasch. Beskow i 2SAH 40: 127 (1865).
3) (i skriftspr.) om sak.
a) i p. pr.: som ligger (förvarad) inne (i ngt, i ett förvaringsrum, fodral l. hölje o. d.). 1 st. litet blått fouteral med inneliggande eldtyg. BoupptVäxjö 1775. särsk. om skrivelse o. d.: närsluten (i brev o. d.), bifogad, medföljande; äv. i substantivisk anv. med underförstått huvudord: närslutna skrivelse o. d. Lind (1738). Jag dristar besvära Hr Archiatern med de 2 inneliggande brefungar. JJBjörnståhl (1769) hos Linné Bref I. 3: 235. Min Bror ser af inneliggande hvilken förlust jag haft den olyckan at gjöra. Leopold (1780) i 2Saml. 6: 152. Hjälp dig själf 9: 4 (1904).
b) i sht handel. i p. pr.: som finnes på lager (i förvaringsrum o. d.); om pänningar: som finnas i kassan; äv. bildl. Inneliggande (varu)lager. Inventarium .. öfver 1739 års inneliggande jern. Bergv. 2: 172 (1740). Kassa inneliggande hos kassören. RiksdRevRiksgäldsk. 1899, s. 18. Inneliggande beställningar. Östergren (1929).
c) (mindre br.) bildl.: ”ligga” l. finnas (i ngt); innefattas (i ngt). Fahlbeck NatFörm. 36 (1890). Med alla de farliga .. konsekvenser, som inneligga i detta begrepp. SvFinl. 1: 302 (1920). I detta val .. innelåg .. en antydan om (osv.). Kihlman Papini 66 (1924). (†) Här (dvs. hos rosen) något ädelt innelåg. Nordenflycht QT 1746—47, s. 103. —
(1 a) -LIGGARE, m.||ig. (föga br.) inneboende (se INNEBO 2 slutet); jfr -LIGGA 1, ävensom INLIGGARE. Familjer, hvilka .. hos sig hysa tillfälliga inneliggare. Torpson Eur. 1: 270 (1895). —
(1) -LIGGNING. (†) förhållandet att ligga (dold) inne i ngt gömställe o. d.; jfr -LIGGA 1. Linc. (1640; under latitatio). Ekblad 181 (1764). —
(1 a) -LIV. inomhusliv. TurÅ 1898, s. 65. Våra lärjungar hafva under läsåret .. öfvernog af innelif och stillasittande. PedT 1901, s. 132. —
1) till 1 a: stänga in (ngn l. ngt ngnstädes); låsa in; innesluta; äv. refl.: hålla sig instängd (ngnstädes); äv. bildl.; numera nästan bl. i p. pf. En part aff Borgerne her i Stocholm plega mygit bruga fremmande Skreddere .. hwilka the besluta och jnnelucka vdij theris huss och wåninger, så ath them jngen beslå kan. G1R 11: 214 (1536). Därs. 215 (bildl.). Gack och innelyck tigh vthi tino hwse. Hes. 3: 24 (Bib. 1541). I Lundadômens krypta innelyckt / står jätten Finn förstenad. Melin Dikt. 1: 84 (1888). Innelyckta lidelsers hetta. Bergman LBrenn. 108 (1928). särsk. (i skriftspr.) i p. pf. om skrivelse o. d.: inlagd (i ett brev o. d.), bifogad, närsluten, inneliggande; äv. i substantivisk anv., med underförstått huvudord. G1R 1: 53 (1523). Såm tw ytterlighare fförnimme kant, aff thenne Ioens inneluchte Supplication. Därs. 18: 221 (1547). Sedan jag hade den ähran at aflåta mitt sista af d. 25 Aug. har jag fått innelychte ifrån H:r Bayer. BenzelBr. 67 (1731). Innelyckt ha vi äran sända utdrag af H. H:s värda konto. Smedman Kont. 6: 78 (1874).
2) bildl.: medtaga l. innesluta (ngn i ngt).
a) (†) medtaga (ngn i en överenskommelse). At i ecke jngå wele på någen .. forlikilse med fienderne med minne wij oc wort rike kunne jw bliffua therwtijnnan .. jnnelyckte. G1R 9: 206 (1534).
c) (i högre stil) innesluta (ngn l. sig i ngns beskydd l. bevågenhet o. d.). VDAkt. 1710, nr 292. Borgarne sofva den idoges goda sömn, sedan de innelyckt husfruar och barn i Guds hägn. Rydberg 2: 324 (c. 1875).
3) (föga br.) till 1 c, i p. pf.: tillsluten, (till)stängd. Innelykta / Fängselhvalf. Börjesson E14Son 116 (1847).
4) (†) till 3, med saksubj.: omsluta (ngt); innesluta; äv. bildl.: innesluta l. innefatta i sig, innebära. VarRerV 40 (1538). (Han) stötte .. (svärdet) in vthi hans bwck så at ock skafftet folgde in medh bladhet, och fettmen innelyckte skafftet. Dom. 3: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: klingan omslöts av fettet). L. Paulinus Gothus Ratio 62 (1617; bildl.). —
-LYKTA, v. (†) till 1 a, = -LYCKA 1. Cellarius 33 (1699). Två efterhängsna djäknar, som hon på aftonen gjort sig fri genom att innelykta dem i ett gethus. Högberg Vred. 1: 177 (1906). särsk. i p. pf., = -LYCKA 1 slutet. RP 8: 697 (1641). Som E:rs Excell. aff däs innelychtadt copia haffver at förnimma. OxBr. 9: 636 (1645). —
1) innesluta (ngn l. ngt) i låst rum, inlåsa (se d. o. 1); numera nästan bl. i p. pf. SthmTb. 14/5 1593. The måste inneläsas på slottet .. elljes ryma the sin kooss. RP 8: 227 (1640). Här sitta vi innelåsta i vårt lilla rum. Sundbeck Elsa 103 (1897).
(10) -LÅTA. (†) refl.: inlåta sig (se INLÅTA 2 a). At I med ormen diupt i tal ehr innelåter. Kolmodin QvSp. 1: 8 (1732). —
1) (numera föga br.) i p. pf.: inlagd (i förvaringsrum o. d.); äv. bildl.; jfr INNE 1 a, 10. Eneman Resa 2: 135 (1712). Skepparen skulle hafva haft .. (brevet) innelagdt i en .. ask. Järta 2: 144 (1846). Fröding Stänk 155 (1896; bildl.). särsk. med avs. på skrivelse o. d.: närsluten, inneliggande (i brev o. d.). 3Saml. 12: 3 (1669). Iagh .. skikar littet smått .., som .. innelagda lista utviser. KKD 7: 58 (1703). Auerbach (1909; med hänv. till inneliggande).
2) (†) i p. pf.: inkvarterad; jfr INNE 1, 10. Den Officerare eller Gemen, som sin Wärd, Wärdinna eller desz Hion, hwarest han innelagd är, slår. LMil. 1: 248 (1683).
3) (†) inlämna (en skrivelse o. d. till myndighet o. d.); jfr INNE 1 g, 10. SvTr. V. 1: 140 (1603). Discurrerades öfver the postulatis, som Greff Peder Brahe hade innelagt. RP 8: 266 (1640).
4) (†) i p. pf., om kapital o. d.: insatt (i ett företag); jfr INNE 1 f, 10. MeddNordM 1898, s. 64 (1622).
(1 i) -MAN ~man2. idrott. i vissa bollekar: var särskild av dem som tillhöra det parti som för tillfället är ”inne”; jfr SLAG-MAN. Balck Idr. 1: 89 (1886; i långboll). Littorin PojkFriluftsl. 67 (1919; i långboll). —
-MANA. (†) inmana (ngn i fängelse o. d.), fängsla; nästan bl. i p. pf.; jfr INNE 1 a, 10, INMANA 1. Rääf Ydre 3: 394 (i handl. fr. 1594). Tå bleeff hans Huusfolck fängsligen innemant. Schroderus Os. III. 2: 64 (1635). Han haf(ve)r sutit innemanter i Stockholm i Tu åhr. VDP 1665, s. 730. VDAkt. 1703, nr 422. —
1) till 1 a: innesluta (ngn l. ngt) i rum som tillslutes gm murning; särsk. i fråga om äldre tiders straff bestående i inspärrning av den brottslige i rum som tillmurades; numera nästan bl. i p. pf. Han haffuer innemurat migh, så at iagh icke vthkomma kan. Klag. 3: 7 (Bib. 1541). De andre kosteliga Saker woro i Orvva och Litavva innemurade men af en MureGesäll förrådde och uppenbarade. Dryselius Måne 430 (1694). Wigström Folkd. 1: 162 (1880).
2) (†) till 1 c, med avs. på rum: tillstänga (tilltäppa utgången) gm murning. Vthi Historierna förmäles, at Rummet, på hwilket the föregiffua, at Christus är förklarat, skal wara innemurat. Phrygius HimLif. 12 (1615).
3) (†) gm murning fastgöra (ngt i l. vid ngt, särsk. i mur l. vägg); jfr INNE 1, 8. Innemurad Kittel i Brygghuset. BoupptVäxjö 1782. Ambrosiani DokumPprsbr. 335 (i handl. fr. 1839). —
(1 i) -MÅL. idrott. i vissa bollekar: mål som tillhör det parti som för tillfället är ”inne”; ”slagmål”. Balck Idr. 1: 88 (1886; i långboll). Littorin PojkFriluftsl. 62 (1919; i långboll). —
(1) -OM. (†)
I. prep.: inom. Rääf Ydre 3: 396 (i handl. fr. 1594). The som inne om sins fädherneslandz gränsor wistas. Skytte Or. A 8 a (1604).
II. adv.: på insidan. Nu är .. (klockstapeln) iust i Sudvästra hörnet af bogårdsmuren, doch utom, och icke inneom fattad i muren. Wettersten Forssa 97 (c. 1750). —
(1 i) -PARTI. idrott. i vissa bollekar: det parti som för tillfället är ”inne”. Hagdahl DBäst. 168 (1885; i kricket). —
(1 a) -PIGA. (i fråga om förh. på landsbygden) innejungfru; jfr INPIGA. Beckman Främl. 50 (1885). Lagerlöf Mårb. 99 (1922). —
Spalt I 691 band 12, 1933