| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IBESITTNINGTAGANDE i1besit3niŋ~ta2–gande, n.; best. -et.
(i skriftspr., numera bl. tillf.) förhållande(t) att ngn tager ngt i besittning, besittningstagande. SC 2: 6 (1821). När dette ibesittningtagande ej skett till men för landets fordna innevånare, hafva Finnarne fått ostördt bygga och bo (i Lappland). Castrén Res. 1: 154 (1852).
Spalt I 43 band 12, 1933