| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄNDA hän3da2, v. -er, hände, händt, händ ((†) ipf. -ade LösingDomb. 27/4 1609 (i bet. 10), hendt SthmTb. 23/11 1584; sup. -at G1R 24: 555 (1554; i bet. 5), p. pf. m. sg. -at PolitVis. 340 (1649; i bet. 4); p. pf. pl. hänta Molin FrÅdal 30 (c. 1895)). vbalsbst. -ANDE (tillf., Biberg 3: 14 (c. 1823; i bet. 10)), -ELSE (se d. o.).
Anm. I äldre tid bildar verbet sammansatta tempus för förfluten tid med vara; jfr 10 e; 13 c. Est. 4: 7 (Bib. 1541). Tessin Bref 1: Föret. 2 (1756). Emanuelsson Polyb. 1: 164 (1833).
A. gripa, lägga hand på, behandla o. d.
1) (†) lägga l. bära hand på (ngn), bruka våld mot; äv. bildl. Hembygden 1911, s. 20 (1691). Gud kaste dhe (dvs. drinkarna) bak sin Rygg, wörde intet Guds Ord; förachta och henda dhesz Tienare. Fernander Theatr. 311 (1695).
2) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (se Hof DialVg. 155 (1772))] (†) med avs. på ärende: sköta, uträtta, fullgöra. Sedhan thet ärende war så hendt, / The Swenske wore til Calmare stemdt. Svart Gensv. F 5 b (1558). Nu gåår jagh til then migh hafwer sändt, / Ty jagh hafwer all hans ärende händt; / Och kommer ey meer til ider igen. Laurbecchius B 3 b (1652). jfr: (Sv.) Henda sitt ährende .. (lat.) plebs rustica phrasi sibi usitatâ adhibet, pro, ire ad requisita naturæ, ventrem exonerare. Ullenius Ro § 199 (1730). — jfr UT-HÄNDA.
3) (†) behandla l. bemöta (ngn). Han där medh stoor respect ähr antagen, händ och tracteret. HSH 35: 55 (1635).
B.
4) räcka l. överlämna (ngt till ngn); äv. bildl.; äv. i uttr. hända handen till ngn på ngt, giva ngn handen till bestyrkande av ngt. Dett han (dvs. Jesper Nilsson Kruse) och vttlofuede och sijn hand till Landmarschen der på hände. RARP 2: 63 (1634). Nu är förmodandes wist; / Att hela thenne långa twist (med Polen) / Skal och så wäl blifwa ändat, / Och frijden warda oss händat. PolitVis. 340 (1649). — jfr ÖVER-HÄNDA.
C. taga, hämta, erhålla o. d.
5) (†) taga, skaffa, hämta. Jtem Screffz Lasse Erichsonn till att hann skulle henda borghen åff the iij fånger. G1R 8: 216 (1533). At han honom vpskickat hadhe til at henda venerandi Consistorij resolution vthi den saaken. ConsAcAboP 1: 280 (1647). — särsk. med avs. på ed: taga. BtFinlH 3: 101 (1539). Att han jempte Her Philip Skedingh är deputerat till att hända eeden aff undersåterne i Lijff- och Estlandh. RP 5: 74 (1635).
6) (†) få i sina händer; erhålla, komma i åtnjutande l. besittning av (ngt), få; jfr INHÄNDIGA. Om någor händer ogilt jern så skal han Fougten thet antwarda. Bergv. 1: 30 (1528). Dråparen .. moste ryma ifrån hws och heem, och henda fridh vthi någhon aff the städher som .. woro kalladhe Frijstädher. LPetri Mandr. B 5 a (1562). At the en gång skulle hända glädie vtaff then nyja Meszia. Schroderus Os. III. 1: 5 (1635).
7) (†) taga emot, acceptera, godtaga.
a) med avs. på begäran: upptaga. H. F. N. wår ödmiuke och vnderdånige begären nådigest hände och vptage wil. Stiernman Riksd. 502 (1600).
b) med avs. på erbjudande, inbjudan, välvilja, råd o. d.: (tacksamt l. gärna) mottaga, antaga, acceptera. The som sigh til honom wenda, / Och hans nåder gerna henda. OPetri JesuPina L 4 a (c. 1550). LPetri 2Post. 144 a (1555). Alla .. skulle medh vprechte händer .. gerna tiggia, begära och henda thesse Dagtingen. Tegel G1 1: 283 (1622). Konungh Christian betänchte sigh intet länge, vthan hände strax rådet. Därs. 2: 276 (1622). Thet vore gott at Chanut hade sielf offererat sigh, man kunde hända bodet och bruka honom så myket sig göra låthe. RP 15: 143 (1651). Schultze Ordb. 1754 (c. 1755).
D.
a) i uttr. hända ngt (i)från l. av ngn l. ngt, beröva l. avhända ngn l. ngt ngt. Förskrifft för Niels Olsson i Äijneby till Isack Nielsson um ett stycke eng, som Palassioije boer aff honom händt haffve. G1R 23: 32 (1552). SthmTb. 23/11 1584. Intet aff then deel som Cronan medh retta tillkommer af Huus eller Land må then eene Konungen minska eller ifrån Cronan hända låta. Lagförsl. 272 (c. 1606).
b) taga bort (ngt). Al versens (dvs. världens) glädhe är hendh, / och till en annan bort sendh. Visb. 1: 125 (c. 1620).
E. falla i ngns händer l. på ngns lott, tillfalla ngn, inträffa.
9) med indirekt obj. l. (mera sällan) häremot svarande prep.-bestämning (jfr b): falla på ngns lott, vederfaras l. tillfalla ngn; numera bl. i inskränktare anv., dels med subj. betecknande olycka, missöde, (egendomlig) händelse, ngn gg lycka o. d., dels med subj. som utgöres av neutralt pronominellt l. adjektiviskt ord l. av att- sats: träffa, drabba (ngn), inträffa för (ngn) (jfr e); ofta med formellt subj. Det har händt mig en liten malör, en olycka, ett missöde. Aff theras fall hende hedningomen salugheet. Rom. 11: 11 (NT 1526). OPetri MenSkap. 27 (c. 1540). Then lycke är them en rese hendt. Svart Gensv. E 3 b (1558). Att segeren altid schall kunne hände den, som först griper till svärdz, är ganske ovist. RA I. 3: 734 (1596). Kan skee thz i dagh händer tigh, / thet kan i morgon hända migh. Asteropherus 29 (1609). Hvad Rätten dömdt, vise then, som skadan händt, hos Konungens Befalningshafvande up. BB 24: 6 (Lag 1734). J dag hände mig en hastig och oförmodelig utgift. ÅgerupArk. Brev 6/3 1764. Sådan ära har aldrig händt Er. Eurén Kotzebue Cora 87 (1794). Det kan hända den bäste, ty det har händt mig. Granlund Ordspr. (c. 1880). Innan vi flyttade dit, hände mig på våren 1885 ett af de få äfventyr, jag upplefvat. De Geer Minn. 2: 268 (1892). Det hände dem oftare, att de fingo ta emot penningar, än att de behövde ge ut några. Lagerlöf Troll 2: 89 (1921). Jag vet att din dotter svikit mig och min familj. Det är något som inte kunde hända mina pojkar. Bergman JoH 242 (1926). Det har hänt mig något oväntat. Hallström Händ. 19 (1927). — jfr VEDER-HÄNDA. — särsk.
a) i numera obrukliga anv. (jfr b, c, f). (Om furstarna icke underläte att förfölja evangelium o. förtrycka sina undersåtar, skulle de) falla vthi thet fördärff, som them aff Vndersåtarna hända kunde. Schroderus Os. III. 1: 67 (”66”) (1635). Är möjligt, dätha (dvs. Darius’ förmodade självmord) ska’ oss (dvs. de sammansvurna) nu till Hinder Hända? Börk Darius 21 (1688). All min sorg, min jämmer och ängslan, / Til godo mig hänt. Nordenflycht Turt. 20 (1743).
b) i förb. med bestämning inledd av prep. med, förr äv. (up)på. Gudh som E: K: Mt: .. uthur månge Lifz fahrligheter, i dette forledne Åhr på E: K: Mtz Kongelige Persson hände, hulpet. RARP 1: 50 (1627). Hvadh förledne åhr hende opå een Englisk präst, att honom bleff öhron aff- och näsan opskurin. RP 6: 397 (1636). Har du hört, hvad nyss det hände / Med en bonde och hans häst? Franzén Skald. 4: 160 (1832). När olyckan hade händt med far. Geijerstam YttSkär. 69 (1898).
c) (†) framträda, visa sig för (ngn). Huru skiffter man himmelen, efter som han hender tem som åtskileliga boo på Jordenne. Luth Astr. 12 a (1584).
d) (ngt vard.) pregnant för att beteckna att ngn råkat ut för ngn oväntad händelse, av olycklig l. oangenäm natur. Det har väl inte händt honom något? Gud låte det ej händt dem något. Wetterbergh Sign. 288 (1843). Lagerlöf Troll 2: 48 (1921).
e) (numera föga br.) med inf. ss. subj.: inträffa för ngn (att han gör ngt). Gustaf III 1: 246 (1790). Det händer oss alla att se en sak olika. Tegnér (WB) 2: 381 (1810). Käbbla, vara små-ond, fnurra, händer ej en Svensk på rent allvar. Skandia 3: 70 (1834). Det .. hände honom att i drömmen höra fadern fråga honom om han skjutit slån för förstugudörrarna. Anderson i 3SAH 7: 240 (c. 1880). Det händer så små som stora / Att rätta vägen förlora. Wirsén Sång. 36 (1884).
f) (†, enst.) med subj. betecknande person, i uttr. hända ngn till ngt, bliva ngt för ngn. Ach wäl är tigh vnge Hiält (dvs. Achilles), at tigh råkade henda then Lärdeste Poët Homerus til tijna bedriffters vpropare. Svart Ähr. 45 (1560).
10) utan uttryckligt angivande av vem l. vad som beröres av händelsen: inträffa, tilldraga sig, ske; numera bl. dels med subj. betecknande olycka, missöde, (egendomlig) händelse, under, dels med subj. som utgöres av neutralt pronominellt l. adjektiviskt ord l. av att-sats; äv. refl. (se a nedan); ofta med formellt subj. Han låtsade som om ingenting händt. Vad har händt? Hända, äv. (i sht förr) hände vad som hända vill (ngn gg kan), äv. hände vad som helst, ngn gg hända l. hände vad som vill. Så hende thet vthi the daghar, ath han vthgick vppå itt berg till ath bidia. Luk. 6: 12 (NT 1526). Man weet intet hwad som för Afftonen kan hända. Ty mycket händer, som aldrigh tänktes. Grubb 540 (1665). Seent ångra, när skadan är händ. Dens. 591. Den store floden som händt hade låg dem i dageligit minne. Rudbeck Atl. 2: 154 (1689). Sådan Pest händer alla åhr uthi Indien. Lindestolpe Pest. 19 (1711). När god gräsvext händer. VDAkt. 1736, F III 7. Ach, at din resa hit han aldrig låtit hända! Lenngren (SVS) 1: 114 (1778). Men här är ej frågan om hvad möjeligen kunnat hända, men hvad verkeligen händt. Kellgren 3: 196 (1792). Sandels han satt och smorde sitt krås, / Åt friskt som om intet händt. Runeberg 2: 75 (1848). Ryck ej på skuldran! Större under händt. Snoilsky 2: 46 (1881). Har det hänt något märkligt här hemma? Lagerlöf Holg. 1: 95 (1906). Än händer en olycka, än timar ett missöde. PT 1908, nr 272 A, s. 3. Det händer i lifvet .. många besynnerligheter. Därs. 1909, nr 175 A, s. 3. Det kunde till och med hända, att hon för egna pengar .. inköpte en eller annan bok. Hellström Lekh. 201 (1927). — särsk.
a) refl.: inträffa; numera bl. (i berättande stil) i uttr. det hände sig att (det l. det inträffade); jfr 13 d. Så hende thet sigh ath en prest foor nedher ååt samma wäyen. Luk. 10: 31 (NT 1526). Sådana Exempel hända sig sällan. Hoorn Jordg. 1: 124 (1697). Jag är beredd på allt, hvad helst må hända sig. Leopold 1: 397 (1808, 1814). Men hvad nu? Ett under händt sig. Fredin Dikt. 35 (1882). En dag hände sig att den hulda hade infunnit sig. Wulff Dante 79 (1897).
b) (ngt vard.) pregnant, i fråga om missöde l. olycka. Det kan väl inte ha händt något? Jag anar, att något har händt.
c) (†) i fråga om orsakssammanhang: ske, komma sig. Kärleken söker icke sitt: huru händer då, att man glömmer en annans bästa och blott tänker på egna fördelar? Wallin 1Pred. 3: 155 (c. 1830).
d) (†) i p. pr. i adjektivisk anv. I denne oförmodelige händande dyre åhrs tidh. RARP 4: 429 (1650). Lundberg Paulson Erasmus 156 (1728).
e) i p. pf.; numera nästan bl. ss. predikativ bestämning o. i n. best. i substantivisk anv. At jag N. N. lofwar och swär .. at jag i thenne sak .. skal witna och sant säija, uti alt thet jag ther om .. weet händt och sant wara. Schmedeman Just. 838 (1683). All handling skildras (i epos) endast såsom förfluten, såsom händ. Atterbom PoesH 2: 177 (1848). Ådalssagan .. är .. historia om hänta händelser. Molin FrÅdal 30 (c. 1895). Det hända har föga med hospitalsstadgan att skaffa. NDA 1913, nr 264, s. 1. — särsk. i uttr. vad som (l. det som) händt är händt, gjort kan icke göras ogjort. Nå, stilla, stilla! Hvad som händt, är händt. Atterbom LÖ 1: 66 (1824). Det som händt var händt. Hallström NNov. 231 (1912).
11) [eg. specialanv. av 10] (†) i uttr. hända av l. genom ngt, uppkomma l. uppstå av ngt, bliva en följd av ngt, härleda sig av ngt. Här kunde henda mykit ont aff. Svart G1 131 (1561). Synder, .. som .. aff Swagheet hende ähro. Schroderus Os. III. 1: 112 (1635). HSH 31: 189 (1664; med prep. genom). Alla desse underrättelser tryta mig, och deraf måste hända, at detta mit underdåniga uthlåtande blifver ganska ofullkombligit. Höpken 2: 744 (1779). Häraf (dvs. genom uppfödande av för många kreatur) händer ofta svår foderbrist, om vårtiden. Wåhlin LbLandth. 23 (1804).
F. betecknande ovisshet l. tillfällighet.
12) (†) övergående till hjälpverb, i förb. med en följande inf. bl. för att angiva den av densamma uttryckta handlingen ss. en oviss möjlighet l. en tillfällighet: råka (göra så l. så), kunna (förhålla sig så l. så), händelsevis (göra l. förhålla sig så l. så), möjligen (inträffa l. förhålla sig så l. så).
a) med subj. betecknande person (l. djur). Hwath hans nade hender eder lofwa eller tiil segia ther seya wij eder god fföre. G1R 1: 99 (1523). Hender festerman legra sina pige eller lagfesta hustru böthe ther inthet före. Därs. 4: 243 (1527); jfr c. (Femte bönen avbeder) dhe feel, som Menniskian händer begåå, widh alt thet hon beder om. Emporagrius Cat. T 6 a (1669). — särsk. i uttr. hända (att) förekomma l. möta ngn, råka komma i ngns väg, händelsevis träffa l. möta ngn. Tå Pulcheria en gång hende honom at möta, skulle han (osv.). Schroderus Os. 1: 789 (1635). OxBr. 8: 740 (1649). VDAkt. 1750, nr 354.
b) med subj. betecknande sak. OPetri Sacr. D 3 b (1528). När någet tugh hände uthan rikes företages. RA I. 2: 75 (1562). När något rum framdeles händer blifwa ledigt. VDAkt. 1704, nr 470. Oss har i Gamle Handlingar icke det minsta spår händt förekomma .. til någon det året (dvs. 1370) här (i Finland) företagen Klosterbyggnad. Porthan 5: 359 (1796). — särsk. i vissa i ä. tid ss. ingress till köpehandling, testamente o. andra skriftliga handlingar av officiell natur vanliga uttr., ss. (för) allom dem som detta brev händer förekomma, bekännes jag (osv.) l. för alle (de) ärlige, gode män, som detta mitt öppna brev händer före att komma bekänner jag osv. Ffor alle da(n)nemen som th(etta) breff hend(er) fore ko(m)ma beke(n)nes jach (osv.). OPetri Tb. 111 (1526; uppl. 1929). För Allom Gudhfruchtigom denne Wittnessskrifft hender att förekomma, Bekiennom wij vndertechnade (att osv.). VDAkt. 1650, nr 59. Därs. 1751, nr 353.
c) i uttr. (det) händer ngn (att) hava l. göra ngt, det inträffar händelsevis att ngn har l. gör ngt, ngn råkar att hava l. göra ngt, ngn har l. gör till äventyrs ngt; stundom svårt att skilja från 9 e. Dog moge the kreffia siin geldt wth som them hender ther att haffwa. G1R 1: 202 (1524). Om någhrom hende förtagha sigh aff owetenheet. Hes. 45: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917: om så är, att någon har syndat ouppsåtligen och av fåkunnighet). Reseböcker, som mig har händt att se. Eneman Resa 2: 98 (1712).
13) med försvagad bet., för att uttrycka en osäker förmodan l. ett tveksamt medgivande l. för att beteckna ngt ss. endast möjligt l. tillfälligt; ofta i förb. med kunna (i sht förr äv. töra). Det kan nog hända l. det kan (väl) hända, det är icke omöjligt, måhända förhåller det sig så. Det händer, det är möjligt. Vel hende kan atj her emoot redelig vrsekt haffue. G1R 1: 193 (1524). Nu kan så hända, at närmaste arfvinge .. döljer (testamentet) .. undan; gifve tå ut alt thet gods, som han således sökt under sig draga och skadan åter. ÄB 18: 2 (Lag 1734). Det kan ju hända, att det inte alltid är så roligt att vara prinsessa. Söderberg Främl. 123 (1903). ”Åjo, .. baronerna komma .. hit.” ”Hit ..?” ”Det händer, ja.” Hallström Händ. 15 (1927). — jfr KAN-, MÅ-, TORDE-, TÖR-HÄNDA. — särsk.
a) (†) i uttr. kunde, måtte, torde hända, dels i förb. med att-sats: det skulle kunna inträffa l. vara möjligt att (osv.), dels ss. adverbiellt uttr.: kanske, måhända. Ku(n)de henda at wij bliffue dödhe om wij åte ther aff. OPetri MenSkap. 24 (c. 1540). Torde hända att jag dock bordt söka något lämpligare (ämne). Bergklint Vitt. 131 (1761). Til vinnande, antingen af tids utdrägt, eller måtte hända, ett påsyftadt .. upphäfvande, af hela vahl förrättningen. VDAkt. 1790, nr 522. VetAH 1814, s. 238.
b) (†) refl., i sats (i sht konditionalsats) som angiver ett tänkt fall. Om thet än sigh så henna kan, at iagh skal skelias frå tigh. Visb. 1: 126 (c. 1620). Händer sig, at (det döda) Creaturet kommit at ligga på bara marken en eller flera dagar, innan det blifvit nedgrafvit. PH 5: 2947 (1750).
c) (ngt vard.) i uttr. (det) må (ngn gg det får) vara händt, ngn gg det vare händt, det må vara, det får gå. Må vara händt, att inköp .. blefve dyrbart. TT 1900, Allm. s. 133. De vågade inte välja om mig till ordförande, och det må ju vara hänt, sade jag. Wägner NattS 119 (1926).
d) (i berättande stil) refl., i vissa uttr. som angiva att ngt inträffar tillfälligtvis l. oförmodat: det hände sig, att (ngt förhöll sig så l. så) o. d., det bar så till, att (osv.), omständigheterna ville, att (osv.); jfr 10 a; det hände sig icke bättre än att (osv.), det ville sig inte bättre än att (osv.), äv.: till all olycka, olyckligtvis; hur det hände sig, hur det fogade sig l. kom sig. Men hur det hände sig en gång, / Fann jag mig mätt af ruset. Runeberg 2: 10 (1848). Det hände sig dock ej bättre, än att åskan samtidigt öfverrumplade. SDS 1900, nr 271, s. 2. Lagerlöf Holg. 2: 405 (1907).
HÄNDA TILL. (†)
HÄNDELIG, adj.; adv. -en. (-ligit, n. sg. 1670—1685) (†) till 10, 13: som kan hända l. händer, möjlig; äv.: som inträffar av en slump, tillfällig. Händelige och oförmodelige fall. Schroderus Comenius 971 (1639; t.: zufällige). Der Emodt (dvs. mot intriger för att få fasta på hus) protesteras på dett högsta i alla händelige fall. BoupptSthm 5/7 1678. Hr Bengdt nekar till sådant, säger om dhet hade skedt woro dhet aff et händeligit förseende. Därs. 1685, nr 100. —
HÄNDELSE, se d. o.
Spalt H 1983 band 12, 1932