Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄMTE häm3te2, sbst.2, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[till HÄMTA, v.; jfr UPPHÄMTA, sbst.]
vävn. = HOPPA, sbst.4 b. Ränder med skyttlade löst liggande trådar, ”hämten”, infatta kortsidornas bårder (å täcke i röllakan). TextBildv. 17 (1925). ”Hämten” över 10 varptrådar och botteninslag med mönstergarn begränsa bårderna (å drättaduk i dukagång). Därs. 35.
Ssg: HÄMT-RAND. vävn. rand med hämten (i täcke, drättaduk, schal o. d.). (Silkesschalen är) Lackröd med hämtränder omkring. VexiöBl. 1813, nr 14, s. 4.

 

Spalt H 1979 band 12, 1932

Webbansvarig