Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÅRDA, v.; p. pf. n. hårdat.
Etymologi
[avledn. till HÅRD]
(†) göra hård.
1) motsv. HÅRD 1. Risingh LandB 30 (1671).
2) motsv. HÅRD 2, bildl. Hvem har så hårdat sinn’, thet ey slikt öde sårar. Lagerlöf Vitt. 50 (1677). — jfr FÖRHÅRDA.

 

Spalt H 1853 band 12, 1932

Webbansvarig