Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÅRA 3ra2, v. -ade; förr äv. HÅRAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[avledn. av HÅR, sbst. 1; jfr d. haare, nor. dial. haara, t. haaren, eng. hair, v.]
jfr AVHÅRA.
1) (†) dep.: få hår, bliva hårig. Lind 1: 324 (1749). Ahlman (1872).
2) avlägsna hår från (ngt). — särsk.
a) (numera knappast br.) rena l. befria (smör) från hår(strån). Broman Glys. 3: 206 (c. 1730). Östergren (1928; angivet ss. mindre känt).
b) garv. gm kalkning l. gm strykning med halvvass kniv taga bort håren från (en hud). Dalin (1852). TT 1887, s. 66.
c) ridk. med fuktade, skilda o. ngt krökta fingrar stryka (häst) i hårens riktning för att gm avlägsnande av de längsta håren påskynda hårfällningen. SoldatinstrKav. 1930, s. 127.
3) om djur: släppa l. fälla hår; äv. refl.; numera nästan bl. i vissa förb. (se särsk. förb.). Håra sig. Lind (1738). Usch, va katten hårar! Östergren (1928; angivet ss. sällsynt som enkelt).
Särsk. förb. (till 3; i sht vard.): HÅRA AV SIG10 4 0. om djur (t. ex. hund l. katt), särsk. under tiden för hårfällningen: släppa ifrån sig l. efterlämna hår (på ngt l. ngn). Sahlstedt (1773).
HÅRA (I)FRÅN SIG10 (0)4 0. (föga br.) håra av sig. Nordforss (1805). Östergren (1928).
HÅRA NED10 4 l. NER4. göra (ngn l. ngt) osnygg gm att håra av sig. Tholander Ordl. (c. 1875; med hänv. till nedhåra).

 

Spalt H 1828 band 12, 1932

Webbansvarig