Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HYRKUSK hy3r~kus2k, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(hyr- 1734 osv. hyre- 17311750)
Etymologi
[till HYRA, sbst.2 1 l. v. 1]
kusk på en hyrvagn; förr äv.: person som tillhandahöll allmänheten hyrvagnar. Hyrekutskarne förbiudes strängel., at af någon fordra mera betalning, än efter denna taxan. PH 2: 932 (1731). Lind (1749). De som hålla mig för oförskämd som en hyrkusk, eller blyg som en bondflicka, för philosoph eller Danviks hjon, hafva alla lika rätt. Kellgren (SVS) 6: 160 (1786). Hyrkuskens Berättelser. Blanche Bild. 1: 1 (1863; titel). Ramsay VägvFinl. 1 (1895).
Ssgr: HYRKUSK-DRÄNG. (numera knappast br.) dräng vid ett hyrkuskvärk. Intet något djur af vederstyggelig skapnad finnes, som jag har så mycken aversion före, som för hyrkuskdrängar. Kexél 1: 205 (1789). VL 1895, nr 292 A, s. 2. —
-EKIPAGE. TIdr. 1896, s. 67.
-GILLE(T). (förr) = -ÄMBETE(T). Lundin o. Strindberg GSthm 512 (cit. fr. 1825).
-KAJSA. (†) = HYR-KAJSA. SthmFig. 1847, s. 373.
-TAXA. SC 1: 463 (1820).
-VAGN. hyrvagn. SP 1792, nr 215, s. 4.
-VÄRK, n. företag som tillhandahåller allmänheten hyrvagnar; äv. konkret, om byggnad o. d. där ett sådant företag inrymmes. DA 1771, nr 92, s. 4. Blanche Bild. 1: 4 (1863). AdrKalSthm 1921, s. 231.
-ÅLDERMAN~102 l. ~200. (förr) SthmStCal. 1799, s. 81.
-ÄMBETE(T)~020 l. ~200. (förr) hyrkuskarnas skrå. Blanche Bild. 1: 18 (1863).

 

Spalt H 1670 band 12, 1932

Webbansvarig