Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HISTORIOGRAFI histω1riog1rafi4 l. -ωg1– l. -åg1-, r. l. f.; best. -en l. -n.
Etymologi
[ytterst av gr. ἱστοριογραφία. Jfr HISTORIOGRAF]
1) (numera föga br.) historieskrivning, hävdateckning. Hammarsköld SvVitt. 1: 47 (1818). Hagberg VärldB 51 (1927). jfr RIKS-HISTORIOGRAFI.
2) (i fackspr.) (skildring av) den historiska vetenskapens historia. (Schering Rosenhane d. y:s) inträdestal i Vitt. Hist. och Ant. Akad. (Historiens öden inom fäderneslandet), en för sin tid ganska god historiografi. HSchück i 2Saml. 8: 129 (1887). Nils Rabenius .. Studier i svensk historiografi. Ahnlund (1927; boktitel).

 

Spalt H 968 band 11, 1931

Webbansvarig