Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HINDER-.
Etymologi
[av mnt., nt. hinder (hinner, hinger), ä. t. hinder, bakom (se HINDERDAG), motsv. t. hinter (se HINTER-)]
i ssgr: bakre, bak-, efter-.
Ssgr († utom i -TYG): HINDER-GÅRD, sbst.2 (sbst.1 se under HINDER, sp. 922) bakgård. EBrenner (1710) hos Broberg Pest. 33. —
-HÅLL, se HINTER- ssgr.
-LIST, -LISTELIGEN, -LISTIG(HET), se HINDERLIST med avledn.
-PORT. bakport. BoupptSthm 1671, s. 43 (1668).
-SELE, -STÄLLIG, se HINTER- ssgr.
-TRUPP. eftertrupp. Relation 1657, s. B 3 a. —
-TYG, se HINTERTYG.
-TÅG, se HINTER- ssgr.
-VART, f.?; best. -en. [av ä. t. hinderwart; senare ssgsleden till t. warten, vårda, sköta, vakta m. m. (se VÅRDA); jfr AVVARTA] arriärgarde, eftertrupp. HH 20: 326 (c. 1640).
-VÅG. [jfr t. hinterwage] på tistelstången till fyrspänd vagn rörligt anbragt tvärstång vid vilken dragremmarna till det bakre hästparet fästas. BoupptSthm 31/12 1672.
-VÄG. bakväg. Rudbeckius JMatthiæ 34 (1670).
-VÄRTS. (-verts) [av ä. t. hinderwärts; med avs. på senare ssgsleden jfr BAKVÄRTS] eg.: bakåt; baktill. Spak Fan. 32 (cit. fr. 1686).

 

Spalt H 923 band 11, 1931

Webbansvarig