Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HALLÄNDARE, m.; best. -en.
Ordformer
(-and- 1525. -end- 1737)
Etymologi
[avledn. av HALLAND]
(†) hallänning. BenzelBr. 267 (1737). jfr: Birite halland(er)s. SthmSkotteb. 1525, s. 297 (ss. tillnamn).

 

Spalt H 88 band 11, 1930

Webbansvarig