Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÖLPA, v.
Ordformer
(gölpa 1712. giulpa 1712)
Etymologi
[sv. dial. gölpa, gräla, ”skälla”; jfr isl. gjalpa, skryta?, mht. gelfen, feng. ȝielpan, eng. yelp, skälla, skryta, m. m.; sannol. ljudhärmande o. besläktat med GÖ, v., o. GÖLA, v.; skrivningarna gölpa o. giulpa återgiva trol. olika dialektuttal]
(†) skälla. Spegel (1712).

 

Spalt G 1682 band 10, 1929

Webbansvarig