Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRIND grin4d, vard. äv. grin4, sbst.1, r. l. f. (m. Möller (1790), Ahlman (1872)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. = (uttalat grin4) (SthmTb. 25/4 1552, Sjödin StHjärt. 39 (1911)); pl. -ar ((†) -er VgFmT I. 10: 92 (1586), VDAkt. 1760, nr 248); förr äv. GRINDA, r. l. f.; pl. -or (VetAH 1752, s. 19).
Ordformer
(grind (grindh) 1552 osv. grinn (grin) 16651925. gryndh 1614. grinda (grinna) Broman Glys. 1: 221 (1726), TurÅ 1888, 1: 49)
Etymologi
[fsv. grind, f., motsv. d., nor. o. isl. grind; jfr mnt. grindel, tvärslå, rigel; av ett ieur. ghrendh- föreliggande i fslav. gręda, bjälke, lat. grindis, tilja, o. sannol. i avljudsförh. till ieur. ghrondh- i lat. grunda, taksparrar, takstol. Jfr GRIND, sbst.2, GRINDA, v.]
— Jfr BORG-, FALL-, FÄLL-, GÄRDSGÅRDS-, HISS-, INKÖRS-, JÄRN-, JÄRNVÄGS-, KOHAGS-, KOR-, KYRKO-, KYRKOGÅRDS-, LANDSVÄGS-, LUTE-, LÖNN-, PLANK-, SKOGS-, SPJÄL-, STAKET-, TRÄ-, TRÄDGÅRDS-GRIND m. fl.
1) av trä (spjälor, stänger o. d.) l. järn förfärdigat gallerliknande föremål varmed en för genomgång o. d. på staket l. gärdesgård l. mur l. skrank o. d. inrättad öppning stänges l. är avsedd att stängas; ofta svårt att skilja från 2. Lyfta av grinden. Alla Gärdesgårdar skola wara .. medh goda Grinder och Ledh vpsatta som sielfwa kunna löpa igen. IErici Colerus 1: 97 (c. 1645). (En anordning) hvarigenom ledet kan svängas åt sidan som en grind. AntT 2: 171 (1869). Bland stormhinder märkas först de portar eller grindar, med hvilka ingångarna till slutna verk vanligen stängas. Zethelius Fältarb. 53 (1892). Å ringliniens (spår-) vagnar (komma) platformernes högra sida att stängas med grindar. SD(L) 1901, nr 488, s. 3.
2) på staket, gärdesgård, mur, skrank o. d.: för genomgång o. d. avsedd inrättning, som utgöres av en (av ett par grindstolpar begränsad) öppning o. den l. de därtill hörande avstängande grinden resp. grindarna (i bet. 1); stundom om själva öppningen enbart: grindhål; förr äv.: port; stundom mer l. mindre bildl. Bödelen .. ledde henne utur staden utan om grind på Sudr’ Malm. SthmTb. 25/4 1552. Ner leden eller grinderne stängis om nattene. VgFmT I. 10: 92 (1586); jfr 1. Fåfängt hägna Giärdzgården när grinden står öpen. Grubb 226 (1665). Far någor genom led eller grind, och then icke stänger efter sig; böte en daler, äntå at ingen skada sker. BB 9: 5 (Lag 1734). Vädren blåsa utan ro / ur himmelens sexton grindar. Karlfeldt FlPom. 109 (1906). — särsk. (vard.) bildl., i uttr. mota ngn i grind, ngn gg i grinden, hindra ngn i början av ett företag; numera företrädesvis i uttr. mota Olle i grind. Blanche Band. 441 (1848). Nyblom Twain 1: 7 (1873). Mota grisen i grinden. Granlund Ordspr. (c. 1880).
3) (i fackspr.) i utvidgad anv. av 1, om olika föremål som i ett l. annat avseende erinra om en grind; mer l. mindre grindliknande spjälvärk l. galler; utom i b, c, e, f, g numera företrädesvis i ssgr. Dyngan som på gräsmark lägges, (måste) väl inharfvas med en stor risbuska, eller grind, fullsatt med buskar. Serenius EngÅkerm. 25 (1727). Invid rörets ända finnas öppningar för vattnets inträdande, hvilka till utestängande af fasta kroppar äro täckta med ”grindar” af vidqvistar. Wetterdal Grufbr. 300 (1878). Denna anordning (för att samla säden på fältet) utgöres vanligen af en båge eller ”grind” af spjälor eller järntråd, stundom med isatt duk. LB 4: 377 (1906). — jfr BÅS-, FODER-, HÖ-, IS-, KOL-, KRICKET-GRIND m. fl. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i nor.] (†) stängselskift av spjälvärk, avsett att tillsammans med andra dylika utgöra en fållhägnad. Kalm Resa 1: 202 (1753).
b) fisk. grindliknande spjälgaller i fast fiske (i sht laxgårdar), jämte andra dylika tjänande ss. stängsel i laxgård; äv. (i sht i pl.) ss. benämning på laxfiske som utgöres av laxgård o. laxkar. VetAH 1752, s. 19. Stängslet i laxgården .. utgöres av grindar, fig. 25, som anbringas uppströms om broarne. MeddLandtbrStyr. 1927, 5: 29.
c) sport. kricketgrind. Norman GossLek. 108 (1878). 2NF 3: 1021 (1905).
d) (†) vinda bestående av handtag o. tre l. flera mellan ett par tvärstycken anbragta spjälor på vilka garnet o. d. uppvindas. Boije Landth. 382 (1756). 2:ne Messings Gäddedrag .. och Ref på grind dertil. DA 1771, nr 127, s. 3.
e) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) avtagbart sidostycke (av spjälvärk) i vagn o. d.; vagnstege. Möller (1790; angivet ss. provinsord). 4GbgVSH V—VI. 4: 8 (1903). Östergren (1925).
f) vävn. bandsked, bandgrind. En liten vacker väfstol med grind och trampa. Fatab. 1915, s. 223.
g) (i vissa trakter) fana (se d. o. 3 d). Cnattingius Skogslex. 183 (1881, 1894).
Ssgr (i allm. till 1 o. 2): A: GRIND-BEVAKNING. järnv. vakthållning vid grindar vid järnvägsövergångar i banans plan. TT 1880, s. 128.
(3 c) -BOLL. (föga br.) sport. kricket. SD(L) 1896, nr 473, s. 9. 2NF 3: 1020 (1905).
(jfr 3 e) -FJÖL. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) = GRIND 3 f. 4GbgVSH V—VI. 4: 8 (1903).
-HÅL. grindöppning. Törneros Brev 1: 70 (1824; uppl. 1925). Lagerlöf Kejs. 240 (1914).
-KLINKA, r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr -LÅS. Kalm Resa 1: 362 (1753).
-LIKNANDE, p. adj. —
-LÅS. (grind- 1890. grinde- 1654) på grind (förr äv. port) befintligt lås. SthmStadsord. 1: 111 (1654). AB 1890, nr 32, s. 2. Dörrlås och grindlås. KatalKonstIndUtstSthm 1897, s. 118.
(3 b) -OKE. (i vissa trakter) fisk. varje särskild av de tvärslår som bilda stommen i grindarna. MeddLandtbrStyr. 1927, 5: 29. —
-POJKE. pojke som öppnar grind(ar) åt vägfarande (l. medföljer en skjuts för att öppna grindarna på vägen). —
-PORT. port som stänges med l. utgöres av grind. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 64 (cit. fr. 1584). Hallström ItBref 32 (1901).
-PÄNNING l. -PÄNG. slant utgörande gåva l. avgift till den som öppnar en grind; äv. i oeg. anv.; vanl. i pl. Jag gaf bort .. (törnrosen) till grindpenning. De Geer Hjertkl. 46 (1841). Linder Tid. 157 (1924).
-SLANT. jfr -PÄNNING. De Geer Hjertkl. 62 (1841). Pojkarnas slagsmål om grindslanten. Nordensvan SvK 503 (1892).
(3) -SPILTA. (i fackspr.) spilta med balkar av spjälvärk. För transport af hästar användas .. med så kallade grindspiltor försedda vagnar. SFS 1884, nr 38, s. 6.
-STAD. [fsv. grindastadher] (†) ställe där grind står l. stått. VRP 14/9 1785.
(3) -STEGE. landt. fodergrind. De grindstegar, som afstänga kreaturen från foderborden under hvilotiderna, kunna vid utfodringen nedfällas. SD(L) 1900, nr 285, s. 6.
-STOLPE. (grind- 1694 osv. grinda- 1889) [fsv. grindastolpi] varje särskild av de båda stolpar som begränsa ett grindhål (o. vilka antingen båda uppbära var sin grind l. av vilka den ena uppbär en grind som stänges mot den andra). Törnewall E 3 a (1694). Nilsson FestdVard. 146 (1925).
(2) -STUGA. liten stuga för grindvakt- (erska). Brunius Resa 1838 92 (1839). De små pittoreska grindstugorna (vid ingången till Djurgården). Linder Tid. 157 (1924).
(3) -VAGN. (numera mindre br.) landt. vagn med häck (sidor o. gavlar) av spjälvärk. Stora karavaner .. af bondkärror och grindvagnar. Carlén Skuggsp. 2: 274 (1865).
-VAKT, m.||ig. person åt vilken vakthållningen vid grind l. vissa grindar (numera vanl. grindar l. bommar vid järnvägsövergångar) anförtrotts. FFS 1872, nr 20, s. 4.
-VAKTERSKA. jfr -VAKT. BoupptSthm 18/7 1677. 1NJA 1905, s. 521.
(3) -VASE. fisk. VerdS 98: 22 (1901). I strömmande vatten, och där stränderna äro branta, bör man begagna sig av .. grindvasen, som består av en trästege vars pinnar omvirats med en- eller granris. Stegen förses med sänkstenar och ställes på lut mot stranden, vid vilken den på lämpligt sätt fastgöres. Schager Risvas. (1920).
(3) -VÄRK, n. (†) = -VÄRKE. Tiselius Vätter 1: 116 (1723). Schultze Fisk. 95 (1778).
(3) -VÄRKE. (†) gallervärk vid vissa fasta fisken. Barchæus LandthHall. 77 (1773). UpprFiskaren 76 (1847).
(3) -VÄV. (grind- 1554. grinde- 1500-talet) (†) ett slags genombruten vävnad, gallerväv. VgFmT I. 8—9: 88 (1554). Fatab. 1907, s. 114 (1500-talet).
-ÖPPNING. konkret. TLev. 1910, nr 12, s. 1.
B (†): GRINDA-SKO, sbst. vid grind o. grindstolpe fäst ring av vidjor l. rep varmed grinden (i stället för med gångjärn) var fäst vid grindstolpen. Verelius 269 (1681).
-STOLPE, se A.
C (†): GRINDE-LÅS, -VÄV, se A.

 

Spalt G 921 band 10, 1929

Webbansvarig