Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GENITIV je1niti4v, äv. jen1-, stundom -et-, stundom 30~2 l. 40~1 (geniti´v Weste; je1niti4v LoW (1911)), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr eng. genitive; av lat. genitivus, som hör till börd l. alstring, bildat till roten i gignere (perf. genui, p. pf. genitum), alstra, frambringa (se GENUS)]
språkv. adj. till GENITIV, sbst. Weste (1807). Den genitiva pluraländelsen. EHTegnér i UVTF 12: 11 (1875).

 

Spalt G 232 band 10, 1928

Webbansvarig